Östtyskland, del 1

Med anledning av gårdagens inlägg om valfrihet kom jag att tänka på att det fanns en gång ett land som hette Östtyskland. De flesta är väl av den åsikten att Östtyskland var en diktatur, och att det var självklart att det var omöjligt för landet att fortsätta existera. Landet var kört i botten och dess invånare bara drömde om att få leva i ett modernt land. Jag ska försöka mig på en granskning av Östtyskland och ta reda på om landet verkligen skilde sig så mycket från ett västland.

Östtyskland upphörde att existera som land år 1990, när man gick upp i Förbundsrepubliken Tyskland (=Västtyskland). Då uppenbarades för världen ett land som hade fått stopp i sin utveckling. Det var i många avseenden som man fortfarande befann sig i 1950- eller möjligen 1960-talet. Landets infrastruktur (vägar, järnvägar, byggnader, ledningar för vatten, avlopp och el) var sliten och gammalmodig.

Men tittar man objektivt på Östtyskland blir man inte så lite förvånad och resultatet bör mana till eftertanke. Jag ska här rada upp några fakta, som jag googlat, om Östtyskland - sen kan var och en tänka vidare själv:

1. Från andra världskriget fram till början av 1960-talet hade landet en stark ekonomisk uppgång. Men fr.o.m. mitten av 1970-talet och framåt började ekonomin stagnera. Trots att regeringen hela tiden påstod att ekonomin var i balans, växte statsskulden med betydande belopp.

2. Kemisk-teknisk industri och verkstadsindustrin var betydande för landets ekonomi. T.ex. tillverkning av bilar och flygplan.

3. Trots att det var ett litet land hade man stora framgångar i många sporter.

4. Man hade fria parlamentsval, med valhemlighet.

5. Det fanns fem partier att rösta på:
   - ett socialistiskt
   - ett liberaldemokratiskt
   - ett nationaldemokratiskt
   - ett kristdemokratiskt
   - ett bondeparti

6. Samtliga partier hade stora ekonomiska stöd från staten. Valbara personer utsågs av partierna. Och man röstade på partier, inte på personer.

7. Regeringen utsågs av parlamentet (d v s lite mer demokrati jämfört med de länder där regeringschefen själv utser övriga statsråd), och hade kontrollmakt över departement, länsstyrelser och kommuner.

8. Att starta ett nytt parti var ganska enkelt, men eftersom det fanns olika former av begränsningar i rösträtten var det i princip omöjligt för ett nytt parti att komma in i parlamentet. Röster på de partier som inte klarade att ”komma över ribban” blev då värdelösa.

9. Röstsystemet var också så konstruerat att det gav fördelar till de större partierna.

(fortsättning följer...)