Häromdagen skrev jag om kortbetalningar som ett smidigt betalningssätt, men det finns tillfällen där kontanter skulle ha varit att föredraga.
Men kontantbetalningar, som ibland skulle kunna vara ett smidigt betalningssätt, blir inte sällan ett irritationsmoment. Jag tänker på alla medlemmar av ”Jämna-pengar-klubben”. Det börjar med att expediten säger till kunden framför ”Det blir 78 kronor”. Kunden framför öppnar sin väska, tar fram sin handväska som öppnas och fortsätter med att ta fram en portmonnä som öppnas. En femtiolapp tas fram. Därefter bläddras en tjuga fram. Därefter öppnas facket med mynt och sex enkronor plockas fram en efter en. Men sen är myntfacket tomt hur mycket kunden än letar. Det betyder att expediten får lämna tillbaka sedlarna och mynten till kunden som stoppar in pengarna i sina olika fack. Och det hela slutar med att kunden tar fram en hundralapp från portmonnäns sedelfack. Expediten lämnar tillbaka en tjuga och två enkronor, som ska stoppas in i sina respektive portmonnäfack Portmonnän ska stängas och stoppas i handväskan som ska stängas. Handväskan ska stoppas in i väskan, som ska stängas. Och sen blir det min tur att bli expedierad.
Ovanstående händelse är inte unik, utan inträffar åtminstone varannan gång jag ska bli expedierad och kunden framför mig är en medlem av Jämna-pengar-klubben. Vilket de flesta kvinnor är, oavsett ålder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar