Paus i granskandet

Nu har jag i ett halvår granskat olika företeelser i samhället. Kanske det är dags att lätta upp stämningen. Därför kommer jag att under den närmaste månaden leta i mitt arkiv och ta fram lite roliga foton och annat skoj jag samlat på mig under åren. Jag börjar i morgon.

Uppdrag Granskning, Valstugorna

Det mest klassiska "Uppdrag Granskning"-programmet måste ha varit det om valstugorna. Det var inför valet 2002 som Janne Josefsson lät en medarbetare besöka 47 valstugor i 30 olika kommuner. Denne medarbetare uppträdde uttalat främlingsfientlig och hans samtal med valarbetarna spelades in med dold kamera och mikrofon. Det var bara i två valstugor, båda socialdemokratiska, som mannen fick mothugg. Resten jamsade med i hans uttalanden eller förhöll sig passiva.

Konsekvensen av programmet blev att ett antal politiker fick avgå på studs. De flesta var moderater, men även några socialdemokrater fick silkessnöret av sitt parti.

En annan större konsekvens var att programmet, som sändes några dagar före valet, måste ha påverkat opinionen och socialdemokraterna vann valet knappt. Det var bara med hjälp av Vänsterpartiet i vanlig ordning och stöd från Miljöpartiet för ytterligare ett mandat som Göran Persson kunde bilda en socialdemokratisk majoritetsregering.

Om man nu granskar programmet kritiskt finner man följande grundfakta: SVT:s reportageteam besökte 47 valstugor i 30 kommuner runt om i landet: 17 socialdemokratiska, 17 moderata, 6 folkpartistiska, 6 kristdemokratiska och en vänsterpartistisk. Med hjälp av dold kamera och mikrofon försökte en man, med starkt främlingsfientlig framtoning, få igång en dialog med valarbetarna. I bara två valstugor fick reportern mothugg.

Den som såg programmet kommer ihåg hur det framförallt var i de moderata valstugorna som mannen ”fick napp”. Men även om det var flera socialdemokratiska valarbetare som gick i fällan, var det ändå fokus på moderaterna.

De folkpartistiska och kristdemokratiska valarbetarna förhöll sig mest passiva. De fick i alla fall ingen framträdande roll i programmet.

Hur skulle man själv ha agerat om man var valarbetare och stod i en av valstugorna. Uppgiften man hade måste ha varit att värva röster till partiet. Om det då kommer in en person som börjar snacka illa om invandrare, vad gör man då? Om man ger honom mothugg tappar man en röst. Om man jamsar med så kanske man har värvat en röst till. Uppgiften som man har i en valstuga måste i första hand vara att värva röster. Man måste nog jobba väldigt likt en beg. bilhandlare. D v s stryka ”kunden” medhårs, nästan på gränsen till oseriöst.

Men vad var syftet med valstugereportage? Eftersom man fokuserade så hårt på de moderata valarbetarna, och att det sändes bara några dagar för valet, har i alla fall jag en misstanke om Janne Josefsson lät sin politiska övertygelse övertrumfa sin journalistiska integritet.

Sen kan man fråga varför man inte fick någon redogörelse för vad som hände i den enda vänsterpartistiska valstugan. Men Janne & Co kanske blev trötta i benen och bara gick in till sina kompisar för att vila och kanske fika.

Uppdrag Granskning, Arvet efter Stieg Larsson

Jag fortsätter min granskning av Uppdrag Granskning. Denna gång om programmet om Eva Gabrielsson, Stieg Larssons livskamrat. Ingen som såg programmet kan väl har svävat i okunskap om vem som var den förfördelade (Eva) respektive Ondskan själv (Stiegs far och bror).

Efter alla tidningsskriverier om bråket kring Stieg Larssons arv, hade i alla fall jag min bild klar. Och efter Eva Gabrielssons Sommar-program stod det helt klart: Stiegs far och bror var några giriga dj-ar. När sen Eva gav ut sin bok, förekom hon flitigt i media. Och i alla TV-soffor, radiomöten, tala-ut-intervjuer, förde hon fram sitt mantra: Stiegs far och son hade i princip uppträtt som simpla tjuvar.

Så var hon med i SVT:s pratprogram ”Skavlan”. Och där någonstans började i alla fall jag att fundera på egen hand. Och antagligen gjorde Skavlans redaktion detsamma. Följande vecka kom nämligen Joakim Larsson, Stiegs bror, på besök till Skavlan. Under veckan hade dessutom alla tidningar börjat närmare granska fallet, inte bara köpa allt vad Eva hade fört fram.

Aftonbladet som kanske varit Evas största anhängare lät Joakim Larsson kommentera Evas nyutkomna bok. Och det öppnade i alla fall mina ögon. Det var ju Eva som var boven. En riktig rättshaverist.

Varför ställde inte Uppdrag Granskning följande självklara frågor:

1. Vi förstår att ni, med tanke på hotbilden mot Stieg, inte ville gifta er. Men varför skrev ni inte ett sambo-kontrakt eller ett inbördes testamente? (För ni hade väl t ex hemförsäkring?)
2. Varför tog du inte emot de 20 miljoner kronor som Stiegs far och bror ville ge dig? Enligt dina egna uppgifter var ert mål att Stiegs skriverier skulle ge er fem miljoner kronor. Då hade ni kunnat gå ner på halvtid. 20 miljoner är ju fyra gånger mer än fem miljoner.
3. Varför väntade du med att godkänna arvskiftet? Hade du skrivit under tidigare hade du ju stått som ägare till hela lägenheten i samma ögonblick bläcket torkat. Förstod du inte vad som menas med ett arvskifte?
4. Försäljningen av Stiegs böcker tog ju fart först ett par år efter Stiegs död. Hade du kunnat ratta verksamheten på samma framgångsrika sätt som Stiegs far och bror gjort?
5. Stiegs far och bror har inte gjort något olagligt. De har inte skott sig själva på något sätt. Ändå skriver du i din bok att de har det. Var är din källa för dessa uppgifter?

Man skulle kunna ställa många andra frågor. Och jag är övertygad om att svaren skulle alla bli till Evas nackdel.

Lotta Bromé i P4 Extra på radion ställde en fråga: ”Vad skulle du ha gjort om det var du som hade fått alla dessa miljoner?” Evas svar var: ”Då skulle jag kunnat gå ner på halvtid.” Ja, med ett par hundra miljoner kunde hon ha gått ner på halvtid. Hon skulle ha kunnat sluta jobba om hon velat det. Hon skulle t o m ha kunnat köpa en arkitektbyrå, arkitekt som hon är, om detta varit en önskan. En slutsats man kan dra kan vara: Eva Gabrielsson är inte bara en rättshaverist utan även en ekonomisk invalid.

Uppdrag Granskning, IKEA

SVT:s samhällskritiska program Uppdrag Granskning har med sina många priser och utnämningar, både till programmet i sig men även till flera av programmets enskilda journalister, bildat skola för hur man kritiskt granskar olika företeelser i samhället. Framförallt kvällstidningarna försöker leva upp till den nivå som programmet lagt sig på. Men klarar Uppdrag Granskning att själva bli granskade? Jag ska försöka göra en så kallad ”metagranskning”.

I ett program tidigare i år granskade man IKEA. Efter en timmes granskning hade man kommit fram till att det egentligen var Ingvar Kamprad som styrde IKEA. Och att han tjänade pengar, mycket pengar, på IKEA. Jag tror att det var väldigt många som hade dessa fakta på känn redan före programmet.

Vidare fastslog man att trots att varuhusen är blå-gula är det inte ett svenskt företag, utan ett holländskt. Men när även en halvdan slalomåkare som knappt klarar sig till andra åket väljer att bo utomlands av skatteskäl, blir i alla fall jag inte så där väldigt överraskad att IKEA tänker i samma banor.

Trots att IKEA är så stort, och med svensk bakgrund, betalar man ingen skatt i Sverige. Det är sant. Men IKEA:s ca 10 000 anställda i Sverige betalar inkomstskatt. Och när de handlar för de pengar som blir över snor staten ytterligare 25 % i moms. Och eftersom de mesta som IKEA säljer tillverkas utanför Sverige, och EU, betalas en hel del tullavgifter och andra införselavgifter för det som säljs i de svenska varuhusen. Men det finns även svenska leverantörer, t ex Dafgårds som säljer köttbullar och annan mat till restaurangerna i de nästan 300 varuhusen runt världen. Dafgårds betalar skatt i Sverige, precis som deras anställda. Jag tror nog att det blir rätt så mycket skatt som IKEA genererar, antagligen mycket mer än vad en företagsbeskattning hade gett.

Påståendet om att varje varuhus betalar tre procent av omsättningen till en stiftelse som kontrolleras av Ingvar Kamprad med familj är inte heller det förvånande. Man kan tjäna pengar på många sätt: lön, arvode, aktieutdelning, provision m m. Kamprad har valt provision. Dessa tre procent i provision har under åren genererat en förmögenhet på över 100 miljarder kronor. Men under alla dessa år har IKEA även betalat moms, eller motsvarande försäljningsskatter, fastighetsskatter och andra lokala skatter, i de länder de verkat.

Att det var Ingvar Kamprad och hans familj, som via sin stiftelse, som styrde hela IKEA-imperiet var inte heller det någon kioskvältare. Det är ju Ingvar Kamprad och hans familj som äger IKEA. Men det viktiga i sammanhanget, med att IKEA ägs av en stiftelse, bör vara till alla IKEA:s mer än hundratusen anställdas fördel. När Kamprad, och för den delen hans arvingar, dör riskerar inte företaget att slitas sönder i arvstvister.

Det fanns även kritik att Kamprad, till skillnad från t ex Bill Gates, inte ger något till välgörenhet. Om Sverige, och EU, haft samma skattepolicy när det gäller välgörenhet som USA, hade det säkerligen sett ut på ett annat sätt.

Men framförallt borde man ha redogjort för den verkliga anledningen till att IKEA flyttade från Sverige.

http://sv.wikipedia.org/wiki/L%C3%B6ntagarfonder

” ….Samhället led stora negativa effekter av införandet av löntagarfonder. Många familjeägda och entreprenörsdrivna företag drevs ut ur landet. De mest namnkunniga var Ingvar Kamprad (IKEA), Familjen Rausing (Tetra Pak), Familjen Persson (H&M). Den senare flyttade åter hem ägandet till Sverige på 90-talet efter att Ingvar Carlsson (dåvarande ledare för SAP) garanterade att det aldrig mer skulle införas löntagarfonder…..”

Varför nämnde man inte detta? Okunnighet eller politiskt ställningstagande? Varför riskerade man sin opartiskhet på ett så flagrant sätt? Eller är man inte opartisk? Frågor som bara Janne Josefsson kan ge svar på.

Som sammanfattning kan man bara säga att det var just IKEA:s basering i Holland, och de ”tre procenten i provision”, som var programmets clou. Men det motiverar inte att man sänder en hel timme på bästa sändningstid och för fram bara kända fakta.

Uppdrag Granskning-granskning

Jag har det senaste halvåret granskat en mängd företeelser i samhället, både i Sverige och utomlands. Det finns många andra bloggar som gör detsamma. Och TV-program. Störst av alla granskande TV-program är Uppdrag Granskning, med Janne Josefsson i spetsen. Programmet har under många år varit ledande inom media vad gäller samhällskritik, och de har fått ta emot otaliga priser och utmärkelser för sitt arbete.

Men vad jag vet har ingen granskat Uppdrag Granskning. Åtminstone inte seriöst. Det är precis som om man inte vågar ha en annan åsikt än den Josefsson har.

De nästkommande dagarna ska jag titta på ett par-tre gamla Uppdrag Granskningsavsnitt och se hur de klarar en kritisk granskning. Jag börjar med detta i morgon.

Indien som IT-nation

För att fortsätta på Indien–spåret så är det välkänt att de flesta internationella IT-företag har sin support koncentrerad till Indien. För ett decennium sedan var det Irland som var knutpunkten för IT-support. Men i takt med att datakommunikation har utvecklats till Indiens fördel, och skatteregler till Irlands nackdel, har mer och mer avancerade arbetsuppgifter flyttats från höglöneländer i Europa till låglöneparadiset Indien. Andra faktorer som gjort Indien till västvärldens ”help-desk” är t ex att Indien har engelskan ”gratis”. En annan faktor är att utbildningsnivån inte bara tål att jämföras med västvärlden, utan är i många avseende överlägsen den standard som finns i väst. En tredje faktor är också de arbetsförhållanden som tillåts i Indien vad beträffar arbetstider och ledigheter.

Men trots allt är Indien i många avseenden fortfarande ett u-land. T ex har infrastrukturen inte hängt med alla gånger. När man ser bilderna nedan, som är tagna i Indien kan man tänka: Det är hit jag ringer när jag har problem med min dator.

Indiens befolkning

I gårdagens inlägg konstaterades att Indien har många invånare.

Man kan gå vidare i tankekedjan och göra ett teoretiskt experiment. Tänk att samla hela Indiens befolkning på ett ställe. Och så ger man varje indier en kvadratmeter att stå på, så att de slipper trängas. En kvadratmeter gör att de kan t o m sätta sig ner om de skulle bli trötta i benen.

Eftersom Öland, Sveriges minsta landskap, är 1 347 000 000 kvadratmeter stort skulle ön räcka till för att ge plats åt alla indier.

Och det skulle bli utrymme över, tillräckligt för att härbärgera även t ex alla invånare i Sverige, Finland, Tyskland, Storbritannien, Italien, Frankrike och Spanien. Summan av befolkningen i de nämnda länderna tillsammans med Indiens blir just 1 347 000 000.

Så frågan är om det verkligen finns många invånare i Indien.     

Personnummer i Indien

Indien ska införa personnummer, något som hittills inte funnits. Det handlar om att 1,16 miljarder indier ska få en 16-siffrig identifikation kompletterad med foto, fingeravtryck och fotografering av bl a ögats iris. Här är en tidningsartikel om det hela:  

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/en-miljard-indiska-personnummer_4505731.svd

Det ska ta ett år att genomföra registreringen. För att fixa detta behövs 2,5 miljoner anställda. Dessa registratorer måste hinna med drygt 4,5 miljoner indier per dag, om vi tänker oss femdagars arbetsvecka.

Hela Sveriges befolkning skulle man alltså på så sätt kunna registrera på två dagar! Snacka om att det finns många människor i Indien.

Glad Påsk!

Glad Påsk!

Konsekvensanalys, privatisering

I Sverige används ofta beteckningen ”privatisering” när man egentligen menar ”entreprenadskap”. Jag ska ge ett exempel.

Antag att du åker pendeltåg från Stockholms Central till din ”avstigningsstation”. Där ska du ta en matarbuss till hållplatsen nära ditt hem. Pendeltåget körs av SL (AB Stockholms Lokaltrafik, landstingsfinansierat), bussen körs av Busslink, ett privat företag som SL har hyrt in för att sköta busstrafiken i stora delar av Stockholm. Pendeltåget har råkat ut för en försening (signalfel, krånglande dörrar, spårbrist, snö, löv på spåren …….) på några minuter. Tåget anländer till din avstigningsstation fem-sex minuter försenat. Från tåget ser du din buss som står redo för avfärd. Du springer av tåget men när du får ögonkontakt med bussen lämnar den hållplatsen och du får vänta kanske en halvtimme på nästa buss. Du är inte ensam om att ha missat bussen och kommentarerna haglar i stil med: ”Dj-a Busslink. Det är den där privatiseringens fel.”

Men Busslinks chaufför har gjort helt rätt, enligt det avtal Busslink har med SL. I avtalet står att Busslink ska ge god kundservice, visa smidighet och andra mjuka kvalitativa mål. Men avtalet innehåller även lätt mätbara kvantitativa mål som att inte ha förseningar, inte ställa in turer, ha tillräckligt med personal osv.

När busschauffören körde iväg på utsatt tid följde han bara avtalet som hans företag har med SL. Ingen försening här inte. Och det blir så mycket enklare om man kan köra med färre passagerare: mindre slitage, mindre behov av rengöring och lättare att hålla tidtabellen. Busslink har ju ingen del i biljettintäkterna utan är helt finansierat av SL.

Om bussen hade inväntat det försenade tåget hade ju i och för sig resenärerna blivit glada, men SL hade noterat en försening som kanske påverkat betalningen till Busslink. Och med fler passagerare som ska av vid diverse hållplatser hade kanske bussen haft svårt att köra in förseningen, dvs det hade blivit en försening längs hela turen. 

”Privatisering” används även i andra sammanhang, t ex för vårdbolag som hyrts in av landstinget. Vad mäter man där? Jo, t ex att maten håller rätt temperatur, inte hur den smakar. Att det finns tillräckligt med personal, inte vad personalen gör för de intagna. Att lokalerna är tillräckligt stora, inte hur städade de är. Osv, osv. Vad de intagna tycker är ganska ointressant eftersom landstingets kontrakt innehåller mest kvantitativa krav.

Ändå envisas vi att använda beteckningen ”privatisering” när vi egentligen menar ”entreprenadskap”.

Konsekvensen blir att ”privatisering” blir ett fult ord. När det egentligen är ”entreprenadskap” som borde bannas.

Konsekvensanalys, övergångsställen

Regeln vid obevakade övergångsställen som säger att bilister har väjningsplikt infördes för att antalet olyckor med fotgängare skulle minska.

Men hur har det gått? Resultatet har tydligen blivit tvärtemot vad myndigheterna har avsett:

http://www.sydsvenskan.se/bil/article287265/Farligare-for-gaende-efter-zebralagen.html

Och andra olyckor, som t ex påkörningsolyckor där bakomvarande bil kör in i en bil som stannat för att släppa över en fotgängare, har också ökat. 

Nu gör man allt för att ta bort de negativa konsekvenser den s k ”Zebra-regeln” medfört. Man bygger refuger, sätter upp trafikljus, gör gupp, gör upphöjda övergångsställen och sätter upp andra farthinder, bygger schikaner och gör avsmalnande vägbanor m m

Varför inte ta konsekvenserna av ett tokigt beslut, dvs ta bort ”Zebra-regeln”, och spara en massa pengar och besvär för många. Och för att helt enkelt minska antalet olyckor, som egentligen var målet från början.    

Konsekvensanalys, huliganlagen

När man läser en sådan här artikel….

http://www.svd.se/sport/aldrig-mer-en-hammarbymatch_6087891.svd

…förstår man att politikerna är väldigt sent ute. Kanske 15-20 år försent. När man sedan äntligen kommer till skott inför man en lag som inte går att följa upp, eftersom det finns en annan lag som sätter käppar i hjulet. Uppenbarligen tänkte man inte hela kedjan ut.

Det som det handlar om är att man för ett par år sedan införde en lag mot våldsverkare som uppträder som publik på fotbollsmatcher, den s.k. ”huliganlagen”. Fotbollsföreningar, och sedan ett år tillbaka även polisen själv, kan polisanmäla folk som slåss och beter sig allmänt våldsamt. Tingsrätten kan sedan utfärda ett s.k. ”tillträdesförbud” till lagets matcher under högst ett år. Inget fängelsestraff, inga böter, bara att man inte får titta på det anmälande lagets matcher. Om man beter sig lika illa på allmän plats finns det lagar med helt andra sanktioner som kan användas. Men en fotbollsarena verkar betraktas på ett helt annorlunda sätt.

De som ska se till att bråkstakarna inte kommer in på arenorna är ordningsvakterna vid insläppen. Men det är många insläpp och många ordningsvakter det handlar om. I Stockholm finns det tre stora fotbollsarenor. Stockholms stadion har 14 vändkors, Söderstadion 18 st och Råsunda har hela 62 publikingångar. Men eftersom Personuppgiftslagen (PUL) inte tillåter att man fotograferar folk, bara för att de slåss, finns det inga bilder på huliganerna. Och vi talar om kanske ett hundratal huliganer som i dagsläget är avstängda.

Även om man nu skulle ha haft tillgång till foton bör det inte vara några problem att med solglasögon, lösmustasch och annan maskering smita förbi vakterna. Vi har alltså stiftat en lag som inte går att följa upp. 

Tänk om de sjunkande publiksiffrorna på fotboll (och ishockey för den delen, som har samma problem) beror på att vanligt folk inte accepterar att samhället, genom en ogenomtänkt lagstiftning, prioriterar våldsverkarnas integritet på bekostnad av t ex äldre personers och barnfamiljers säkerhet.

Konsekvensanalys, sprutbyte

I Stockholm kommer man att införa fria sprutbyte för injicerande narkomaner, precis som man sedan länge gjort i Malmö och Lund. Syftet är att förhindra spridning av sjukdomar som kan bli fallet om knarkarna delar sprutor med varandra.

De flesta knarkare måste finansiera sitt missbruk med olaglig verksamhet, en verksamhet som drabbar oss övriga i samhället varje dag genom rån, stöld, inbrott osv. Dessutom skapar knarkarens missbruk ett trauma för knarkarens nära omgivning, släkt och vänner. När myndigheterna prioriterar ett sprutbytesprogram med omtanke om knarkarna, bortser man från det ologiska i att man underlättar en kriminell verksamhet.

Men kommer programmet att fungera? Enligt en doktorsavhandling visar det sig att det långvariga Skåneförsöket har varit misslyckat:

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/hiv-minskar-inte-med-sprutbyte_289344.svd

Politikernas teori stämde alltså inte in med verkligheten.

Konsekvensanalys, blåljus

1970 infördes blåljus på utryckningsfordon i Sverige. Tidigare hade man haft röda ljus, men eftersom stora delar av Europa hade blåa ljus ville myndigheterna anpassa sig till kontinentens regler. Detta var ju bara tre år efter högertrafikomläggningen, en annan anpassning till omvärlden.

Det man inte tänkte på var att det blå ljuset var något som Hitler tvingade på de länder som han ockuperade under andra världskriget. Tyskarna var rädda för att de ockuperade ländernas utryckningsfordon, med sina röda ljus, skulle kunna vägleda de allierades flyg. Men de kunde få använda blåa ljus, eftersom det är den färg som syns sämst.

I Sverige upptäckte man redan snart efter införandet att det blåa ljuset inte syntes, som det var tänkt. Med olika tekniska lösningar som kraftigare ljus, olika blinkningssätt osv har man försökt överbrygga den dåliga uppmärksamheten som det blåa ljuset ger.

I övriga Europa diskuteras i många länder sedan några år att återinföra de röda ljus man hade före andra världskriget. Eller en kombination av blått och rött.

Konsekvensanalys, koldioxid

Bilar släpper ut koldioxid. För att minska detta koldioxidutsläpp har en majoritet av politikerna i Stockholm kommit fram till att man måste minska biltrafiken. Genom att införa olika hinder (t ex biltullar, avstängda gator, enkelriktningar, hastighetsbegränsningar) och genom att på olika sätt förhindra en gatu- och vägutbyggnad har man gjort bilkörning kostsam och krånglig. Och antalet bilar har minskat vid de olika mätplatserna.

Om jag ska köra bil en mil behöver min bil 0,7 liter bensin. Detta gäller om jag kan undvika köer, bestämma min egen hastighet och köra närmaste vägen. Men så ser inte verkligheten ut i Stockholm idag. Sträckan blir kanske två kilometer längre genom olika trafikhinder. Och eftersom jag ganska troligt hamnar i en kösituation tvingas jag krypa fram i sakta mak. Resan tar antagligen minst dubbelt så lång tid p g a av alla hinder och köer, och bensinförbrukningen blir runt 1,5 liter/mil, alltså dubbelt så mycket som jämfört med en färd utan hinder. Dessutom har jag antagligen tvingats att köra en längre väg. 

Som alla kan räkna ut blir koldioxidutsläppet långt mycket mer i dagens Stockholm jämfört om man hade haft det väg- och gatusystem som verkligheten kräver.

Politikerna har lyckats minska biltrafiken, men målet var ju att minska koldioxiden.

Konsekvensanalys, popcorn

För några år sedan presenterades en ”uppfinning” som oerhört miljövänlig. ”Uppfinningen” var att använda popcorn istället för frigolitbitar när man skulle paketera ömtåliga varor för transport. De här frigolitbitarna, ofta kritvita i ostbågeform, skulle ju brännas när de fullgjort sin uppgift. Popcorn kunde istället komposteras och bli ny jord. Mycket miljövänligare med ny jord än kolioxidutsläpp från frigolitbränningen.

Men vad hände? Jo, de här kartongerna, ofta i wellpapp, som då innehöll den ömtåliga varan plus omgivande popcorn, förflyttades mellan olika lagringsplatser. Från avsändarens lager, till transportörens lager, till mottagardestinationens lager, och kanske flera andra mellanliggande lager. Och gemensamt för de flesta lagerlokaler är förekomsten av skadedjur. Det kan vara t ex möss och råttor, som dessutom tycker mycket om popcorn. Följden blev att råttdjuren ganska enkelt tog sig igenom wellpappen och fick sig ordentliga skrovmål.

Tanken med popcorn var naturligtvis att skapa ett miljövänligare alternativ till frigoliten. Men detta skapade nya problem. Ett problem med popcornen var att popcornen föll ur hålen i kartongerna och fyllde golven i lagerhallarna. Ett annat problem var att transportören inte tyckte om att forsla varor med trasigt emballage. Ett tredje problem var att mottagarna av kartongerna inte gillade att ta emot varor förpackade i söndrigt emballage. Och slutligen, ett fjärde problem var att råttorna, tack vare den goda mattillgången, förökade sig i lagerhallarna, där man fick sprida massor med miljöovänligt råttgift.

Konsekvensanalys

Jag har noterat att vissa grupper av människor ibland visar brist på konsekvensanalys. Man har föreslagit, eller rentutav tagit ett beslut om, något och sedan visar det sig att förslaget eller beslutet har medfört ett nytt problem. Och detta nya problem kanske är värre än det första.

De grupper jag tänker på är företagsledare, politiker, miljövänner osv. Jag har för avsikt att under några dagar framåt visa exempel på olika företeelser där det har funnits en ”tänkte-inte-på-det"-mentalitet.

Miljöstationer

Runt om i våra samhällen finns det miljöstationer. Gemensamt för dessa är att en riktigare beteckning hade varit: soptippar.

Tydligen är det svårt för en del medborgare att förstå det där med sopsortering, och en del har fortfarande inte begripit att soporna ska läggas i de olika behållarna, inte på marken vid sidan om.

Pedofiler

Hörde följande på radion:

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2151&artikel=4439477

Utdrag ur artikeln:

”I januari avslöjades det att två dömda pedofiler laddat ner barnporr inne på rättspsyk i Växjö. Pedofilerna har sedan tidigare varit stoppade från att använda datorer. Men nu har socialstyrelsen inspekterat rättspsyk och kommit fram till att männen ska få tillgång till en dator med Internet igen.....

....  Däremot är det korrekt att lagen säger man inte får fatta kollektiva beslut för en grupp människor…”

När det är så uppenbart fel på lagen borde det sunda förnuftet råda. D v s håll kvar förbudet till dess man har hunnit korrigera lagen.

(Nu blir det uppehåll i bloggandet några dagar. Åter tisdag 12 april 2011.)

Skolpoliser

Skolpoliserna ska avskaffas i Stockholm:

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=103&artikel=4405013

Två utdrag ur artikeln:

”Enligt en utredning som gjorts på uppdrag av Trafikkontoret är det är svårt att bevisa att närvaron av skolpoliser innebär bättre trafiksäkerhet.”

”Och faktum är att av trafikpolisens statistik framgår tydligt att under de 57 år som skolpoliser funnits utanför skolor i Stockholm har inte en enda allvarlig olycka inträffat.”

Kan inte politikerna se det uppenbara sambandet?

Menyer

Det är ganska roligt att titta på lunchrestaurangers menyer som finns på sk ”trottorarpratare”, på griffeltavlor eller väggar inne i restaurangen. Men även på tryckta menyer, ibland ganska påkostade sådana, och där korrekturläsaren antingen hade semester eller led av svår dyslexi.

Stavfel, särskrivningar, grammatiska fel, felbenämningar och andra tokigheter är mer standard än undantag. Frågan uppstår då: Om man inte på ett riktigt sätt kan beskriva vad man har att erbjuda, hur stor är då risken att man som gäst inte får det man förväntat sig?

Det är nog inte bara jag som menar att menyernas bristande språkkvalitet ofta även speglar status på restaurangens mat, dryck och service.   

JAS i Libyen

Jag har inte helt klart för mig vad våra JAS-plan gör i Libyen. Vad är deras uppgift? Om jag läst tidningarna rätt får JAS-planen inte angripa mål på marken. Och eftersom Libyens flygvapen inte har någon möjlighet att agera i luften, så vad återstår då?

Om vi tänker oss att JAS-piloterna upptäcker hur Khadaffis trupper på marken angriper rebellerna, så är deras enda uppgift att kalla på de danska och norska piloterna så att de kan komma och skjuta på regeringstrupperna. Är det för att danskar och norrmän tillhör en mer primitiv ras, som inte har något emot att skjuta på folk? Eller är Sverige med i aktionen för att skaffa internationella poäng, men egentligen vill vi inte, för det är ju farligt med krig. Och sen är vi ju neutrala så egentligen får vi ju inte skjuta på någon.

Juholts flickvän

Håkan Juholts flickvän, Åsa Lindgren, har åtalats och blivit dömd för bedrägeri mot sin arbetsgivare. Förutom dagsböter blev hon av med sitt jobb också.

Juholt nämnde aldrig något till valberedningen om vad som hänt flickvännen. Frågan är om han blivit utsedd om man vetat om bedrägeridomen. Valberedningens ordförande Berit Andnor har ju tidigare haft synpunkter på hur andra utnämningar har gått till:

http://svt.se/2.22620/1.809565/ku_reinfeldt_hordes_om_rekryteringar

Juholt

Jag lyssnade på hela Håkans Juholts installationstal för en vecka sedan. Om man sammanfattar det konkreta i talet får man fram att han vill ha höjd a-kassa, höjda barnbidrag, högre löner i den offentliga sektorn och högre pensioner. Han vill dessutom utrota ungdomsarbetslösheten bl a genom att bygga ut den offentliga sektorn.

Allt detta vill han genomföra med oförändrat skattetryck.

Jag trodde det var en ordförande man utsåg, inte en trollkarl.

Mobilsamtal

Transportstyrelsen har ansvaret för den av riksdagen beslutade ”Nollvisionen”, d v s få ner antalet döda och svårt skadade i trafikolyckor i Sverige till noll.

Man har vidtagit en mängd åtgärder för att öka trafiksäkerheten: satt upp mitträcken, byggt om korsningar till cirkulationsplatser, monterat upp fartkameror, infört 30 km/tim-gräns vid skolor och dagis, beslutat om skyldighet för bilister att ge fotgängare företräde vid övergångsställen, satt världens lägsta gränser för rattonykterhet och ­ -fylleri, gett polisen mer resurser för ökad hastighetsövervakning m m.

Men till skillnad från övriga länder i Europa tillåter man samtal med handhållen mobil vid bilkörning. Man har i och för sig börjat diskuterat om olämpligheten att skicka SMS samtidigt som man befinner sig mitt i trafiken.

Jag tror att de flesta tycker att läsa en tidning eller att skriva en bok inte är lämpligt samtidigt som man kör bil. Men att läsa eller skriva ett SMS finns det inte samma samstämmiga inställning till. Åtminstone inte bland beslutsfattarna.

I Europa är Moldavien, Albanien. Litauen, Malta och Sverige de enda länderna i Europa som tillåter mobilsamtal samtidigt som man kör bil. Men av dessa länder är det bara Sverige som har en ”Nollvision”.

http://ltz.se/ordetfritt/ordetfritt/1.2366069-livsfarligt-att-prata-i-mobil-under-bilkorning

Mats Knutson

En intressant detalj runt Håkan Juholts flickvän och hennes bedrägeridom, är att den arbetsgivare som gav Åsa Lindgren sparken var Fritidsresor. Kommunikationsdirektör på Fritidsresor är Lottie Knutson (känd som ”den ende som gjorde något under de första dagarna vid tsunamikatastrofen i Thailand år 2004") och hon är gift med Mats Knutson, SVTs inrikespolitiske kommentator. Det är väl ganska självklart att Mats kände till Lindgrens bedrägeribrott och dom. Men det var först efter det att Dagens Industri kommit med nyheten som Mats kommenterade händelsen. Han hade visserligen känt till affären, "men det hade inget med hans fru att göra" (hihi, vilken skojare).

Mats Knutson skulle antagligen ha kunnat ha gjort det scoop, som nu Dagens Industri gjorde, men av någon anledning tyckte han att "det inte var en stor nyhet". Det verkar som om han har ändrat sig vad gäller olika ”affärers” nyhetsvärde om man lyssnar till hans kommentar i somras med anledning av Littorins sexköp:

http://svtplay.se/v/2072722/mats_knutson_kommenterar_uppgifterna_om_littorin

Tänk om det är så att Mats Knutsons eget politiska ställningstagande betyder mer än den journalistiska yrkeshedern som vi borde förvänta oss att han har.