Utsläppsrätter - vår tids avlatsbrev?

Utsläpprätterna är en följd av Kyoto-avtalet som skrevs 1997. Då kom man överens om att utsläpp av koldioxid skulle minska med fem procent under åren 2008-2012 jämfört med hur det var år 1990. Varje land som skrev på avtalet fick gratis utsläppsrätter som baserades på det totala utsläppet av koldioxid man tidigare hade haft. Men man delar inte ut så många utsläppsrätter att de täcker alla utsläpp landet tidigare gjort. Man minskar antalet med det antal procent som bestämdes i Kyoto-avtalet.

Om nu ett företag ändrar sin produktion så att man släpper ut mindre koldioxid kan man sälja dessa sina överskotts-utsläppsrätter. Det finns sedan ett par år en marknad där man handlar med utsläppsrätter.

Om å andra sidan ett företag behöver mer utsläppsrätter (man kanske har ökat sin produktion) måste man köpa utsläppsrätter på marknaden. Eller i Sverige även av Naturskyddsföreningen. De har av staten utsetts till ensamförsäljare av nya utsläppsrätter i Sverige. Man kan alltså som företag överskrida sitt utsläppskonto, men då kostar det.  

Man kan även som privatperson köpa utsläppsrätter. Kanske man har ett miljöengagemang (och tror på IPCC:s teser). Om man då vill åka på semester och vet att flyget kommer att släppa ut koldioxid, kan man köpa utsläppsrätter. Man lägger alltså beslag på utsläppsrätter, som annars skulle kunna ha hamnat hos företag. Eller varför inte köpa en utsläppsrätt som present till någon man bryr sig om. Genom att som privatperson köpa utsläppsrätter ser man till att Sverige, som helhet, inte ökar sina utsläpp. Ungefär så låter det när Naturskyddsföreningen vill marknadsföra sina utsläppsrätter.

Priset för en utsläppsrätt på ett ton koldioxid är 275 kr. Men priset på marknaden för samma rätt ligger på under 50 kr. Mellanskillnaden är ett bidrag till Naturskyddsföreningens verksamhet. Så står det i alla fall på föreningens hemsida. En ganska så lönsam verksamhet med andra ord. Inte så konstigt att Naturskyddsföreningens generalsekreterare Svante Axelsson är så positiv till allt vad IPCC rapporterar i allmänhet och utsläppsrätter i synnerhet.

(En konstig sak i sammanhanget är att transportområdet än så länge undantagna från Kyoto-avtalets krav. Först 2012 kommer man att ta med t ex flyg i mätningen av koldioxidutsläppen.)

Om man betänker att koldioxiden bara utgör 0,38 promille av atmosfären. Och att det bara är ca en procent av atmosfärens koldioxid som påverkas av människan. Då är det inte utan att man kan se stora likheter mellan medeltidens handel med kyrkans avlatsbrev och dagens handel med utsläppsrätter.

A-kassor - fortsättning

Fortsättning på tidigare inlägg om A-kassor.

Idag har vi alltså ett försäkringssystem som fortfarande huvudsakligen finansieras med statliga bidrag.

Ett annat konstigt förhållande med vår arbetslöshetsförsäkring är antalet aktörer. Vi har idag 33 st A-kassor, alla med samma form av verksamhet:

AEAa -kassa, Alfakassan, SaA a-kassa, Bensinhandlarnas a-kassa, Byggnads a-kassa, Elektrikernas a-kassa, FAK a-kassa, Fastighets a-kassa, Finansförbundets a-kassa, GS a-kassa, Hamnarbetarnas a-kassa, Handels a-kassa,  HRF a-kassa, Metalls a-kassa, Journalisternas a-kassa, Kommunals a-kassa, Ledarnas a-kassa, Livsmedelsarbetarnas a-kassa, Lärarnas a-kassa, Musikernas a-kassa, Pappers a-kassa, Skogs- och lantbrukstjänstemännens a-kassa, SKTF:s a-kassa, Småföretagarnas a-kassa. ST:s a-kassa, SHA a-kassa, Sveriges arbetares a-kassa, Sveriges fiskares a-kassa, TAK a-kassa, Säljarnas a-kassa, Transport a-kassa och Unionens a-kassa.

På något sätt verkar det inte vara det mest effektiva sättet att bedriva den verksamhet de ansvarar för. Har någon inblandad någonsin tänkt ”effektivitet”, ”minskade administrativa kostnader” eller ”enhetlig behandling av försäkringstagarna”? Eller är mängden A-kassor något som behövs för att motivera att vi har olika fackförbund? Eller att vi överhuvudtaget har behov av fackförbund?

A-kassor

Det heter ”Arbetslöshetsförsäkring”. Ett försäkringssystem fungerar på så sätt att de som är med i försäkringen betalar in försäkringspremier. Dessa premier ska sedan täcka de utbetalningar som görs. Och de kostnader som är förenade med att driva denna verksamhet.

Men hur fungerar våra A-kassor? Jo, framtill år 2006 betalade man ca 100 kr i månadspremie. Räckte dessa premier till alla utbetalningar och andra kostnader? Jo, när A-kassorna startade en gång i tiden. Men under årens lopp har vi både haft inflation (vi tjänar mer än 1 000 kr i månaden numera) och ökad arbetslöshet (vi har inte 1-2 % arbetslöshet längre). Men premien låg fast.

Hur fixade man då de pengar som fattades. För man fortsatte ju att göra utbetalningar. Jo, snälla staten lämnade bidrag till verksamheten.

År 2006 täckte premierna 10 % av det kapitalbehov som A-kassorna behövde. Resten, 90 %, var statliga bidrag. D v s A-kassorna tillhörde ett bidragssystem, inte ett försäkringssystem.

Efter valet 2006 ändrade alliansen reglerna för A-kassorna, framförallt premierna för försäkringstagarna. Man begrep att staten måste fortsätta med sina bidrag, men tanken var att försäkringstagarna själva skulle stå för en större andel. Att höja månadspremien till 1 000 kr, som skulle återställa A-kassornas roll till att återigen bli ett försäkringssystem, var egentligen det mest logiska.

Men Reinfeldt och Borg begrep att det skulle utlösa ett ramaskri med en sådan gigantisk höjning. Men nöjde sig därför med att höja premien med bara ett par hundralappar. Antagligen i förhoppning om att det skulle accepteras utan några större problem. Men vad hände? Jo, kvällstidningarna slog upp händelsen som om ett världskrig hade utbrutit. Sida efter sida, med krigsrubriker, som visade hur människor måste lämna hus och hem för denna helt orimliga premiehöjning. 100 kr i månaden som blivit 350 kronor i månaden, var skillnaden mellan himmel och helvete. Att inkomstskatten sänktes i motsvarande mån, så egentligen hade löntagarna lika mycket i plånboken som före premiehöjningen, skrev man ingenting om. Och premiehöjningen drabbade ju bara de som fick motsvarande jobbskatteavdrag. Men en halv miljon personer tyckte att premiehöjningen var skäl nog att lämna A-kassorna. Har samma personer slutat med sina hem- eller bilförsäkringar, vars premier under årens lopp ökats i takt med inflation och ökade skadeersättningar? Tror inte det.

Snacka om att Alliansen har varit odugliga på informationsområdet.

Apartheid

Har vi apartheid i Sverige? Har vi olika regelverk för olika grupper? Jag är böjd att tro att vi har det. Inte den sydafrikanska varianten, där syftet var att förtrycka, utan en svensk modell där vi hanterar situationer på olika sätt - i all välmening – men rent logiskt gör vi skillnad på folk och folk. Exempel:

Häromdagen läste jag att Nalin Pekgul hade kallat Jimmie Åkesson för ”rasist”:

http://www.metro.se/se/article/tt/2010/11/29/rasistbeslut/ .

Men Justitiekanslern fastställde att det var helt OK.

För en tid sedan var det en man i Östersund som kallade en man för ”svartskalle”:

http://op.se/ostersund/1.1941954-kallade-man-for-svartskalle-doms-till-4000-i-boter .

Men det var inte OK. 4 000 kr i böter blev det. Plus 5 000 kr i skadestånd till mannen.

Olika regelverk, alltså.

Andra exempel:

För några månader sedan hörde jag följande inslag på radion som lät ungefär så här:

”AMS har kommit med en ny rapport om arbetsmarknaden. Det är en dyster läsning som visar att arbetslösheten nått rekordhöga 9 %. Och det finns dessutom stora regionala skillnader som visar på ännu högre arbetslöshetssiffror. …… Men det finns även positiva inslag i rapporten. I området Herrgården i stadsdelen Rosengård i Malmö har sysselsättningsgraden ökat från 32 % till 38 %.”

Å ena sidan mäter vi ”arbetslöshet”, och å andra sidan dess motsats ”sysselsättningsgrad”.

Olika regelverk alltså.

- - - - -

Ett annat radioinslag, den här gången i en nyhetssändning, som var så här:

”Det utbröt bråk i Gamla Stan i går kväll. Det var ungdomar med invandrarbakgrund som kom i bråk med s k Skinnskallar……..”

Ingen reaktion på inslaget, naturligtvis. Men tänk om nyhetsredaktören hade skildrat händelsen på följande sätt:

”Det utbröt bråk i Gamla Stan i går kväll. Det var svenska ungdomar som kom i bråk med s k Svartskallar……..”

Egentligen två skildringar som beskriver samma sak, men den senare är inte ens tänkbar att sändas i svensk radio.

Olika regelverk, alltså.

- - - - -

Har även tänkt på en annan företeelse med anledning av att man diskuterat att förändra vårt personnummersystem, eftersom de fyra sista siffrorna (egentligen tre eftersom den sista siffran bara är en kontrollsiffra) inte räcker till för vissa datum: 1 januari och 1 juli. Varför då? Jo, när invandrare kommer till Sverige utan identitetshandlingar (att inte ha id-handlingar är tydligen väldigt vanligt) får man bl a ett nytt födelsedatum – 1 januari eller 1 juli. Enklast hade varit att börja använda andra datum, t ex 2 januari och 2 juli, så är problemet löst.

Men egentligen visar detta på ett helt annat problem: Vår variant av apartheid. Som svensk måste du i väldigt många lägen kunna visa vem du är. Du måste kunna legitimera dig när du besöker banken, hämtar ut ett postpaket, åker flyg eller tåg, handlar med kreditkort i butiker utan ”on-line-koppling”. T o m måste du ha id-handling om du ska besöka Nåttarö i Stockholms skärgård, läste jag på ett anslag på skärgårdsbåten dit. D v s det är DU som ska bevisa vem du är.

Men om du kommer från andra sidan jordklotet, och tagit dig igenom ett antal gränser på vägen hit, och när du satt din fot på svensk mark och rivit alla id-handlingar som pass och resehandlingar – vad händer då? Jo, då är det plötsligt svenska staten som ska bevisa vem du är.

Olika regelverk, alltså.

- - - - - -

Min egen slutsats som avslutning:

Tänk om det är vår variant av apartheid som är orsaken till de integrationsproblem som finns i Sverige idag?

Apotek

Vi har haft apotek i Sverige sen 1500-talet. För ett år sedan upphörde det statliga apoteksmonopolet. Jag har bekanta som tycker att man inte förstår varför monopolet skulle tas bort. ”Ett led i Alliansens privatiseringsiver” får man höra. Då känner jag mig tillbakaflyttad till 70-talets tokvänster. Tokvänstern var väldigt introvert och kännetecknades bl a av historielöshet och avsaknad av perspektiv.

När Berlinmuren föll för mer än tjugo år sedan och fler och fler länder gick från sitt kommunistiska styre blev det inte så många länder som fortsatte att ha ett statligt apoteksmonopol. Till slut var det bara Nordkorea, Kuba och Sverige som envist höll fast vid sitt monopol. Men så i fjol kom Sverige med i klubben ”fria apoteksklubben” tillsammans med resten av världen.

Det många inte vet, eller kommer ihåg,  är att från 1500-talet fram till 1970 drevs de svenska apoteken av enskilda apotekare, som hade särskilda privilegiebrev från staten. 1 januari 1971 (när tokvänstern som mest påverkade den svenska politiken) tvångsinlöste staten alla apotek i Sverige. De tidigare ägarna erbjöds att bli statligt anställda och i de flesta fall lokala chefer för sina gamla apotek. 

Anmärkningsvärt var att vi var det sista landet i världen som införde statligt apoteksmonopol. Men monopolet blev alltså bara fyrtio år gammalt.

Att vi nu rättat till ett förhållande som inget annat västligt land begrep, är ju ganska naturligt. Tror inte att det egentligen har med politik att göra, bara sunt förnuft.

Koldioxid

När man hör debatten om den pågående klimatförändringen får man lätt intrycket att koldioxiden är den stora boven i sammanhanget. Men koldioxid är ingen förorening. Tvärtom. Allt liv på Jorden är beroende av atmosfärens koldioxid. Den nödvändiga drivkraften för allt liv kommer samma väg - d.v.s. via solljus, vatten och koldioxid.

När jorden bildades för 4,5 miljarder år sedan bestod atmosfären till 80% av koldioxid dvs. allt kol som finns på jorden. Detta kol är idag fördelat på bl a stenkol, olja och naturgas samt den koldioxid som finns i atmosfären och i haven.

Den koldioxid som människan släpper ut, utgör mindre än 1 % av det som finns naturligt i atmosfären. D v s människans koldioxidutsläpp har endast en marginell betydelse för klimatet.

Det här har jag hämtat på Wikipedia:
Koncentrationen av de vanligaste gaserna i den delen av atmosfären som kallas homosfären (räknad på torr luft) ges av följande tabell.

Gas	ppm i atmosfären	% i atmosfären
Kväve	780 840	78,08
Syre	209 460	20,95
Argon	9 340	0,93
Koldioxid	381	0,038
Neon	18,18	0,002
Helium	5,24	0,000 5
Metan	1,745	0,000 2
Krypton	1,14	0,000 1
Vätgas	0,55	0,000 06

Källa: NASA, aktualiserat för koldioxid 2006 enligt NOAA trends och metan 1998 enligt IPCC

Det som debatten handlar om är att Koldioxiden, som idag utgör 0,38 promille av atmosfären, utgjorde för hundra år sedan endast 0,28 promille av atmosfären. Denna marginella skillnad blir ändå en 30 procentig ökning av koldioxidhalten i atmosfären. Och det är det som IPCC anger som den enskilt största anledningen till vår nuvarande klimatförändring.

Här ett diagram där den övre grafen visar koldioxidhalten i atmosfären från år 800 e. kr och fram till våra dagar. Och den undre grafen visar medeltemperaturen (under våren) under samma tidsperiod. Då ser man att det finns en viss eftersläpning av koldioxidhalten jämfört med temperaturen. Det måste i min värld betyda att det är värmen som höjer koldioxidhalten. Inte tvärtom som IPCC har lurat i alla världens regeringar.

Jackie Arklöv

Jackie Arklöv, mannen som mördade poliser i Malexander för några år sedan, vill korta ner sitt straff. Han har begärt att få ett tidsbestämt straff, och då med automatik få en tredjedel av strafftiden efterskänkt, enligt den rättspraxis som finns idag. Kriminalvårdsmyndigheten har i ett utlåtande sagt att Arklöv har skött sig på ett bra sätt och i princip stöder man hans begäran.

Jag läste detta i en morgontidning och tyckte att det var konstigt att de mördades familjer inte blivit tillfrågade. Men de senaste 30 åren har det varit på det här sättet. Fokus på brottslingen – totalt ointresse för brottsoffret.

Ett demokratiskt rättsamhälle bygger på att det finns lagar, som talar om vad man får göra och, framförallt, vad man inte får göra. I Sverige har vi haft en lång tradition att upprätthålla ett samhälle där det inte ska vara en enskild diktators plötsliga infall som styr vad som är tillåtet resp förbjudet. Vi kan gå tillbaka till de gamla landskapslagarna och fortsätta genom seklerna. Den senaste fullständiga lagrevisionen gjordes 1734. Så gott som alla lagar har därefter uppdaterats i takt med samhällets utveckling. Men det viktiga kvarstår: Det finns lagar som utgör grunden för vårt samhälle.

Den debatt som varit runt straffets vara eller icke vara har ofta dominerats av uttryck som ”Ingen blir bättre av att sitta i fängelse”. Men straffet som en konsekvens av att man bryter mot lagen är inte i första hand ett sätt att göra en brottsling till en bättre människa. I ett rättsamhälle utgör lagen, med tillhörande sanktioner om man bryter mot lagen, själva grunden för att man ska kunna kalla ett samhälle för ”rättssamhälle”. Och i förlängningen ”demokratiskt”.

Straffets andra funktion är att vara preventiv, d v s förhindra att andra människor bryter mot lagen.

Den tredje funktionen, enligt mitt sätt att se, är att straffet för brottslingen blir en upprättelse för brottsoffret. Brottsoffret vet att ”det här samhället tillåter inte att någon utsätter dig för det du just blivit utsatt för”.

Först på fjärde plats kan omtanken om brottslingen komma.

Men tyvärr, alltför ofta konstaterar man att den här fyrpunktslistan vänds upp-och-ner. Skälet till att brottslingen fått det straff han/hon fått är att lagen säger så. Och alla är lika inför lagen. Att då i efterhand ändra straffet till något som inte har stöd i lagen, och som inte var aktuellt när straffet fastställdes, är att tumma på begreppet ”rättssamhälle”. I förlängningen kan det betyda att lagen mister sin roll som samhällsgrund.

Hedersmord

Nu har det återigen skett ett mord som är relaterat till en s k ”hederskultur”. Den här gången i Katrineholm. Märkligt att två så positivt värdeladdade ord som ”heder” och ”kultur” kan vara beteckningen på något så avskyvärt. Att en förälder kan döda sitt eget barn av rent egoistiska skäl är helt oförståeligt. Man får gå väldigt långt ner i näringskedjan för att finna motsvarande beteende. Man är nere på samma nivå som gäddor och krokodiler, som också kan döda sin egen avkomma om de t ex skulle vara hungriga, eller av andra egoistiska skäl.

Fotbollsgalan 2010

Fotbollsgalan sändes i år från Malmö Arena. Malmö är värdiga mästare men deras publik visar inte samma mästarklass. Alexander Gerndt från Helsingborgs IF blev utsedd till Allsvenskans bäste spelare, och när han skulle hämta sitt pris blev han utbuad av den publik som satt på läktarna. Att inte kunna skilja match från gala, tyder på stora brister, både socialt och intellektuellt. Helt klart att Malmö-publiken inte tyngs av stora studieskulder.

Socialdemokraterna

Det har blivit hela-havet-stormar hos sossarna. Men samtidigt verkar alla inblandade hos dem vara överens om att man gick till val med fel politik. Varför ville man då pracka på en fel politik på ett helt land? Tänk vilka jätteproblem de skulle fått när man skulle rätta till alla tokigheter. De måste ju tycka att det var en väldig tur att de inte vann valet.

Välfärd

Det nyss timade valet dominerades av frågor runt vår välfärd. Eller rättare sagt, brister i vår välfärd. Målet för de båda blocken var att vi skulle återställa ”världens bästa välfärd”. Men medan Alliansen ville nå målet med att ändra regler, ville de Rödgröna nå målet med höjda skatter. Eftersom vi har världens högsta skatter borde vi redan ha världens bästa välfärd.

Ganska ofta hör man uttalanden som ”Tänk, i andra länder har man knappt någon barnledighet. Vi har ju 15 månader” och så slår man sig för bröstet. Barnledighetsförmånen innebär att man får en ersättning från staten under ledigheten, samt att man har rätt att gå tillbaka till sitt arbete efter ledigheten. Men i Finland är barnledigheten tre år. Mer än dubbelt så lång alltså.

I Sverige kostar ett läkarbesök 160 kronor. Och man betalar fullt ut för sina mediciner upp till 1 800 kr under ett år. I Danmark är all sjukvård, och all receptutskriven medicin, gratis.

Och alla i Danmark har, som i de flesta andra länder, en egen husläkare. I Sverige har vi personliga frisörer, tandläkare, gynekologer – men inte läkare.

I Tyskland är tandläkare gratis. Och glasögon är gratis. Och sjukvården har ganska nyligen infört en patientavgift på ett par euro.

Och alla som fått sjukvård i Spanien talar lyriskt om hur det funkar där.

I England åker alla pensionärer gratis i all kollektivtrafik.

Och när det gäller pensionsålder finns det en officiell och en faktisk. Här är en uppställning på det:

Land	Pensionsålder	Avgångsålder
Island	67	66,3
Norge	67	63,1
Irland	66	64,1
Sverige	65	63,7
Portugal	65	63,1
Storbritannien	65	62,6
Schweiz	65	62,5
Spanien	65	62,4
Finland	65	61,7
Nederländerna	65	61,5
Belgien	65	60,6
Österrike	65	59,8
Italien	65	59,7
Luxemburg	65	59,4
Grekland	58	61,7
Danmark	65	60,9
Tyskland	65	61,3
Frankrike	60	58,8

Och medan man i andra länder klarar att försörja en familj med en lön, måste vi i Sverige ha två löner, alternativt en lön och bidrag.

Förr kunde en person försörja två personer. Det kan man i och för sig också idag, men idag vet vi inte vem den andre är.

Invandring och ekonomi

Jag tillhör en minoritet. Jag är nämligen positiv till invandring men är också ekonomiskt lagd. Det känns ensamt. Kan t ex inte förstå miljardsatsningen vi gör på de ensamkommande flyktingbarnen.

Eller varför det bara är 7 % av invandrarna som har flyktingskäl. (Enligt socionom Gunnar Sandelin i SvD 2010-10-06.) De 93 % utan flyktingskäl borde få chansen att komma ut i arbetslivet direkt när man kommit till Sverige. Inte först några år på en förläggning för att invänta besked från myndigheterna, sen gå på utbildning i svenska språket. Och först därefter, efter 4-5 år, börja söka jobb.

Tror att vi i Sverige har haft svårt att ställa krav på invandrarna. Men egentligen är det ju bara samma krav vi ställer på de som redan bor i Sverige. Vi har en tendens att behandla invandrarna som vårdobjekt, istället för de människor de är. Men jag tror att invandrarna själva vill att krav ställs på dem. De skiljer sig inte från oss andra på den punkten heller.

Polarisarna

När man lyssnar till klimatdebatten får man lätt intrycket att jordens isar håller på att smälta bort. Det är också det som jag uppfattar att FN:s klimatpanel (IPCC) har fört fram.

I slutet av 1970-talet sände amerikanarna upp två satteliter. En sattelit placerade man rakt ovanför Nordpolen, och den andra rakt över Sydpolen. Där har de sedan befunnit sig och regelbundet skickat rapporter till jorden om hur isen på polerna ser ut, både utbredning och mängd. Sedan har man lagt ut informationen på en hemsida: http://nsidc.org/index.html . Går man in där, kan man själv laborera med att se hur polarisarna såg ut varje månad mer än 30 år tillbaka.

T ex kan man få fram isarnas utbredning på respektive pols sommarmånad år 1980 jämfört med år 2010. Här är en länk på det: http://nsidc.org/cgi-bin/bist/bist.pl?annot=1&legend=1&scale=50&tab_cols=2&tab_rows=2&config=seaice_index&submit=Refresh&mo0=07&hemis0=N&img0=extn&mo1=01&hemis1=S&img1=extn&year0=2010&year1=1980

Om jag läser grafen rätt så har Nordpolens is minskat, medan Sydpolens har ökat. Jag letar vidare och får fram en graf som visar trenderna för just isutbredningen på resp. pol: http://nsidc.org/cgi-bin/bist/bist.pl?annot=1&legend=1&scale=100&tab_cols=2&tab_rows=2&config=seaice_extent_trends&submit=Refresh&hemis0=N&img0=plot&hemis1=S&img1=plot&mo0=01&year0=2010&mo1=07&year1=2010

Och då råder ingen tvekan. Isen på Nordpolen minskar, medan isen på Sydpolen ökar. Och eftersom Sydpolens is täcker ett betydligt större område än Nordpolens, så om man lägger ihop de båda isområdena blir resultatet: Isens utbredning ökar.

Tvärtemot vad IPCC har fört fram. Märkligt!

Tomas Östros

Det är synd om Tomas Östros. Nu efter valet ifrågasätts han av sossarnas kriskommission. Men han har sig lite själv att skylla. Han är fil. lic. i Nationalekonomi, men har tvingats föra fram åsikter bara för maktens skull. För han själv kan omöjligen stå för sina många uttalanden i valdebatten, uttalanden som står i strid med teorierna i första kapitlet i Nationalekonomins nybörjarbok. Men för att få makten kan man tydligen sänka sig hur lågt som helst.

Curlingföräldrar

SVT sänder en dokusåpa som heter ’Ung och bortskämd’. (Ska verkligen Public Service sända sånt här?). Det finns alltså 20+-åringar som är så bortskämda, trots att de flyttat hemifrån, att inte har hunnit lära sig självklara saker som egen försörjning och diskning. Och de konsumerar som om de hade en direktörslön. Men felet på dessa bortklemade oduglingar måste i första hand vara deras korkade föräldrar. Tänk om de istället för att vara curlande kunde bli riktiga bowlingföräldrar, som skulle kunna tokrensa banan och ibland sätta en och annan spärr.

Vinterdäck

Dubbat eller odubbat? Det är väl inte för inte som odubbat kallas för ”bilplåtslagarens bästa vän”.

Hockeyklubbsdiagrammet

FN:s klimatpanel (IPCC) ger ut en rapport ungefär vart sjätte år. Hittills har man publicerat fyra stycken. I den rapport som kom i slutet av 1990-talet hade man med ett diagram som visade jordens medeltemperatur mer än tusen år tillbaka i tiden. Diagrammet visade att temperaturen varit konstant ända fram till 1990-talet. Då plötsligt blev det en kraftig temperaturökning. Diagrammet kom att kallas för ”hockeyklubbs-diagrammet” eftersom det liknade en ishockeyklubba. Först ett nästan rakt streck – skaftet - och sedan strecket vinklat uppåt – klubb-bladet. I rapporten konstaterar man att diagrammet visar att det var när människan började använda kol och olja som temperaturen steg.

När jag först såg diagrammet undrade jag om mina kunskaper i historia var värdelösa. Var finns ”Lilla istiden”, dvs. den kalla perioden på 16- och 1700-talet? Karl X Gustav gick över Stora Bälts is 1658 och anföll dansken i ryggen. I skolan fick man lära att det var ett våghalsigt projekt att med 6 000 soldater, 2 000 hästar, ett hundratal tungt lastade vagnar och ett hundratal tunga kanoner på hjul, ta sig över ”bräcklig is”. Nu vet man att isen inte var ”bräcklig” utan metertjock. Det var den så gott som alla år under de här två århundradena. Den svenska flottan var stationerad i Dalarö utanför Stockholm. Men eftersom isen inte försvann förrän fram i juni varje år, och att den sedan lade sig igen redan i oktober, flyttade man flottbasen till Karlskrona. För att vinna några vår- och höstveckor med fritt vatten. Det var nödår nästan varje år, grödorna hann aldrig mogna klart under sommarmånaderna. Det folk kunde få att äta var saltad sill, vilt, slaktad boskap och den lilla gröda som fanns att tillgå. Man trängde ihop sig i sina små kyffen för att hålla värmen. Den dåliga kosten, trångboddheten och obefintlig hygien gjorde att medellivslängden bara var runt 30 år. Kungligheter, adel och högre prästerskap (som biskopar) hade helt andra levnadsförhållanden och blev ofta lika gamla som vi blir idag. Den ”Lilla istiden”, som är ett känt historiskt begrepp, syns inte alls i IPCC:s hockeyklubbs-diagram.

Inte heller den varma perioden åren 900-1300, som också är välkänd, syns i diagrammet. T ex någon gång på 1000-talet upptäckte Leif Eriksson Amerika. Han kom till det som idag heter New Foundland och kallade detta land för ”Vinland”, eftersom vindruvor växte vilt där. På Grönland fanns det vid denna tid en stor bosättning. Man beräknar att där fanns ca 3 000 personer som levde på jordbruk, boskapsskötsel och fiske. Birka var vid denna tid Nordens största stad och hade inte ens 1 000 invånare. Så bosättningen var betydande. Och det var bosättarna som döpte ön till just Grönland, eftersom det då var en grön ö, rik på växtlighet.

Här är ett diagram där den undre grafen visar hur temperaturen verkligen var. Den övre grafen är IPCC:s dåvarande syn på temperaturen.

”Dåvarande” eftersom forskarna bakom hockeyklubbsdiagrammet medgav för något år sedan att man fifflat med den underliggande statistiken, så att man fick fram det diagram som IPCC sedan kunde premiera. Om man visat den sanna bilden hade IPCC antagligen inte varit intresserad.

Men det allvarliga i sammanhanget är att hockeyklubbsdiagrammet är grundbulten i Al Gores film ”En obekväm sanning”. Och det var för denna film som han, tillsammans med IPCC, fick Nobels fredspris år 2007.

Politikerfloskler, forts

Glömde en floskel som kanske används mest:

- Det är bra för miljön.

Jag tror att man kan säga vad som helst och slippa debatt, bara genom att säga den floskeln.

"I morgon bitti när jag går upp, ska jag gå ner till ICA i bara kalsingarna, ställa mig på ett ben och skrika 'kuckeliku'."
"Varför det?"
"Det är bra för miljön."
"OK, jag förstår." Slut på debatten.

Faktaoioder

Peter Olausson har skrivit en intressant bok, Faktaoider. Där tar han upp missuppfattningar, halvsanningar och osanningar som man hela tiden trott vara sanna. Exempel:
- Sherlock Holmes sa aldrig "Elementärt, Watson" i Conan Doyles böcker, bara i filmerna.
- Repliken "Play it again, Sam" finns inte i filmen Casablanca
- Herman Göring osäkrade aldrig sin revolver när han hörde ordet "kultur"
- Newton fick aldrig något äpple i huvudet
- Einstein var duktig i skolan
- Marie Antoinette sa aldrig det där med bakelser till folket

Boken tar upp massor av andra saker man trodde man visste, men som visar sig vara osant.

Jag har t ex hela tiden varit helt säker på saker som man förknippar med Skottland, men som visar sig ha helt andra ursprung:

- Kilt. Är ett danskt ord för ett irländskt plagg.
- Haggis. Är en grekisk maträtt.
- Whisky. Är en kinesisk spritsort.
- Säckpipa. Är ett instrument från Centralasien.
- Skotsktrutigt. Är ett engelskt (viktorianskt) klädesmönster.

Och t ex kan Håkan Hellströms musiklärarinna från grundskolan intyga att han då inte sjöng falskt.

Det är mycket man vet, men som man egentligen inte vet.

FN:s klimatpanel

I ett tidigare inlägg skrev jag att jag skulle kolla vad IPCC vad för något.

Har kollat lite runt om FN:s klimatpanel (Intergovernmental Panel on Climate Change eller förkortat IPCC). Initiativtagare och dess första ordförande var en svensk meteorolog, Bert Bolin. Vid sidan om sitt yrke var han också tidigt intresserad av klimatforskning. (Skillnaden mellan en meteorolog och en klimatforskare är att en meteorolog tycker att tio dagar är alldeles för lång tid, medan en klimatforskare tycker att ett hundra år är alldeles för kort tid.) På 1960-talet deltog Bolin i klimatdebatten på många sätt. Det fanns ett löst sammansatt nätverk av personer som skrev om den kommande klimatförändringen. Det var ofta artiklar i t ex Expressens söndagstidning och tidskrifter som t ex tidningen Se. Artiklarna var ofta illustrerade av skickliga tecknare och grafiker. Men då var den allmänna uppfattningen att vi gick mot en ny istid inom en snar framtid. Artiklarna visade t ex hur vi i Sverige måste glasa in våra städer för att kunna överleva i det kalla klimat som väntade. Att vi snart skulle gå in i en ny istid var så etablerad, att det var det som lärdes ut i skolorna. Detta var den absoluta sanningen.

I mitten på 70-talet upphörde dessa istidsartiklar, och det blev ganska tyst om klimatet en tid. Så i slutet av 80-talet började diskussionen igen. Men nu var den allmänna uppfattningen tvärtemot tidigare, nämligen att vi kunde förvänta oss en värmekatastrof i en nära framtid. Och att det var människan som var orsaken.

1988 fick Bert Bolin i uppgift av FN att skapa en klimatpanel, som helt skulle finansieras av två organ inom FN:s organisation. Bolin tog sig an uppgiften helhjärtat och inom några få år bestod panelen av 3 000 personer. Det är dessa 3 000 personer som Svante Axelsson på Naturskyddsföreningen brukar hänvisa till som ”3 000 av världens ledande klimatexperter”.

Men en tredjedel, 1 000 personer, är inte forskare utan politiker, företrädesvis från tredje världen. Förutom att de har en bra ersättning för sitt deltagande är deras syfte att vara med ofta att bevaka eventuella bidrag från den ”rika” världen till den ”fattiga” världen. Vid den senaste klimatkonferensen i Köpenhamn var det nära att man beslöt om dessa bidrag.

En annan tredjedel, 1 000 personer, är tjänstemän som administrerar panelens arbete, sammanställer rapporter och anordnar konferenser. Deras största arbetsuppgift är kommunikation mellan panelen och omvärlden. Den sista tredjedelen, 1 000 personer, är klimatforskare. Men deras uppgift är inte att själva forska, utan de ska leta upp, samla in och premiera den forskning som bedrivs runt om i världen av andra forskare. Men – och ett stort MEN – det är bara den forskning som visar att det är människan som påverkar klimatet som ska letas upp, samlas in och premieras. All annan forskning om klimatpåverkan, t ex havsströmmar, vulkanutbrott, solen ska panelen helt utesluta. Det har gjort att de från början 1 000 forskarna i panelen idag bara utgör knappt 500. Hälften av forskarna har lämnat ett bekvämt och lönsamt arbete; de flesta eftersom man menar att panelen borde syssla med fri forskning, inte den styrda (= endast av människan påverkad) forskning som panelen idag driver.

Fortsättning följer…..

Ljusreglerade övergångsställen

Vem har bestämt tidsintervallen vid de ljusreglerade övergångsställen. När det blir rött för bilisterna går det några sekunder innan det blir grönt för gående. Kan det vara för att visa hänsyn till de bilister som chansar och kör mot rött? Sen blir det grönt för de gående. Under väldigt lång tid. Man hinner går över - och tillbaka - och över en gång till - och tillbaka en gång till innan det blir rött. Sen hinner man gå över en gång till innan bilisterna får grönt. Kan det vara för att visa hänsyn dels för de som brukar krypa baklänges över övergångsstället och dels för de gångare som chansar och går mot rött. Tidsintervallerna kan ju inte grunda sig på verkligheten.

Har kollat hur det funkar i andra länder. Rent generellt kan man säga att vi i Sverige har två-tre gånger längre tidsintervall på våra rödljus för gångtrafikanter.

Så vem har bestämt de svenska tidsintervallen?

Framtidsjobb

Tatueringsborttagare måste vara världens säkraste framtidsjobb. Tänk när tatueringstrenden (förresten, hur kan en trend vara ett permanent tillstånd?) tar slut - om kanske 5-10 år - kommer många att ångra sina tatueringar. Den som då kan konsten att ta bort tatueringar har jobb säkrat decienner framåt. Och den som hittar på ett enkelt sätt att ta bort tatueringar kommer att blir mulitmiljonär. Tro mej.

Politikerfloskler

Efter alla valdebatter är det en hel del floskler som fastnat i min hjärna:

- Vi tar saken på största allvar
- Gå vidare och fokusera på framtiden
- Det här ska vi ta med oss hem
- Vi ska räta ut frågetecknen
- Det är inte rimligt
- Av det enkla skälet
- Rörande eniga
- Vi ska ta vårt ansvar
- Jag kan inte diskutera ett enskilt fall
- Jag ser mycket allvarligt på detta
- Jag hör vad du säger
- Det är helt oacceptabelt
- . . . . .
- . . . . .

Och dessa floskler kom från alla debattörer, oavsett partitillhörighet. Floskler till intet förpliktigande. Vi talar ofta om politikerförakt. Och det är kanske så. Att politikerna föraktar oss väljare.

Huliganmöte

Ikväll kommer AIK:s huliganer att möta Djurgårdens dito. För den skull har man byggt om lite på Globen. 450 sittplatser har tagits bort. Man har stängt av olika områden genom ”byggtekniska åtgärder” samt att man kommer att ha massor med personal på plats som ska hålla huliganerna på plats i deras respektive fållor.

Förra gången lyckades man krossa fönster, riva loss stolar och massor med annan vandalisering för en halv miljon kronor.

Men några kameror som kan övervaka och peka ut de som djävlas får man inte ha. ”Den personliga integriteten” får man inte tumma på. Men jag blir mer kränkt av huliganerna än av några kameror, som jag själv mer uppfattar som skydd mot allehanda människor (tjuvar, rånare, misshandlare etc) som kränker min integritet.

Accelerationssträcka

När man ska köra in på en motorväg ska man utnyttja accelerationssträckan för att komma upp i samma hastighet som råder på motorvägen. För att allt ska flyta så smidigt som möjligt. Men hur ofta ser man bilister som knappt har styrfart och ändå kör in på motorvägen. Och bilisterna på motorvägen tvingas bromsa eller väja för att undvika en krock. Det är många gånger man sett att det varit väldigt nära en krock. Ändå handlar det mesta när det gäller trafiksäkerhet att man ska sänka farten. Men myndigheterna skulle kanske vara lite mer tydliga att när det gäller motorvägspåfart gäller det att öka farten.

Partierna och invandringspolitiken

Lyssnar just nu på partiledardebatten i riksdagen och funderar på en sak. Varför vill inte partierna diskutera invandring? När det gäller skola, vård, omsorg, utbildning, försvar…. ja alla andra områden, då diskuteras det. Ekonomi, omfattning, begränsningar, tidplaner osv. Men när det gäller vår invandringspolitik är det locket på.

Läste på text-TV att 500 flyktingbarn väntar på att bli placerade i familjehem. För två år sedan kom ett flyktingbarn i veckan. I fjol var det ett om dagen. Och idag är det nio-tio om dagen. Kommunerna har tillsammans ställt upp med 2000 platser för dessa barn. De platserna tog slut i somras. Därför får nya ankommande vänta på sin tur och under tiden får de bo på olika institutioner. Kostnaden för ett flyktingbarn på dessa institutioner är mellan 1.900 och 3.100 kronor per dygn. Om vi räknar en medelkostnad på 2.500 kr per dygn kommer dessa 500 att kosta närmare en halv miljard kronor per år. Och denna årskostnad fylls på med ca 1 miljon kronor per flyktingbarn. Om denna utveckling får fortsätta kommer vi att ha en kostnad på över en miljard kronor varje år för att ta hand om dessa flyktingbarn. En kostnad som ökar med en halv miljard varje år.

Nog borde denna kostnad vara så stor att den skulle kunna diskuteras även i riksdagen. Eller ska vi överlåta hela invandringsdiskussionen till Sverigedemokraterna?

Demokratifunderingar

Det är svårt med demokrati. Vi i Sverige har under många år tagit emot flyktingar som blivit förföljda i sina hemländer, p.g.a. att man haft en annan åsikt (religiöst, politiskt, etniskt) än den styrande eliten. I Sverige har man funnit landet där man får uttrycka sig fritt utan tanke på konsekvenser av sina uttalanden. Vi är ju en demokrati, ett rättssamhälle, med åsiktsfrihet för alla. Eller? Man börjar ju undra efter valet, med allt efterspel rörande Sverigedemokraterna. Det är ju ändå ca 400.000 personer som röstat på dem. De gick till val med ett partiprogram, som jag bara för någon dag sedan läste för första gången, där man bl a säger att man tycker att Sveriges invandringspolitik har havererat, framförallt ekonomiskt. Det har blivit för dyrt helt enkelt. Övriga partier har kallat detta främlingsfientligt, men som jag ser det är Sverigedemokraterna fientligt inställda till övriga partier som har utformat vår invandringspolitik. Följden har blivit att Sverigedemokraterna betraktas som paria. Övriga partier och media gör allt för att eliminera Sverigedemokraternas och deras anhängares rätt att uttala sig. Var tog åsiktsfriheten vägen? Eller har vi inte åsiktsfrihet? Om inte är vi ju ingen demokrati längre. Eller?