Faktaoid: Adolf Fredrik

Den svenske kungen Adolf Fredrik levde 1710-1771, och var Sveriges kung fr.o.m. 1751. Om honom vet de flesta två saker: han gillade att svarva snusdosor, och han åt ihjäl sig av semlor. Det fick i alla fall jag lära mig under historielektionerna.

Men den dag han dog, efter att ha vid kvällsmåltiden ha ätit semlor, åt han även bl. a. surkål, kött med rovor, hummer, kaviar, böckling. Och många fler rätter. Och antagligen i stora mängder. Och till detta drack han mängder av champagne.

Det var kanske inte så konstigt att han dog, om detta var hans normala kvällsmeny. Semlorna kanske inte hade så stor roll i det hela.

http://www.faktoider.nu/semlor.html

Zlatan och integrationen

Lite mer tankar efter läsning av Zlatans bok.

Zlatans uppväxt består av mycket negativt: dåligt med mat, dålig relation till sina föräldrar, skolk från skolan, stöld av cyklar och annan kriminalitet. Men han har ett intresse som är positivt och som helt överskuggar allt annat, nämligen fotboll.

När han är tolv år, och hela hans värld består bara fotboll, spelas fotbolls-VM i USA. Men Zlatan är bara intresserad av Brasiliens lag, och att Sverige vinner brons är något som är helt ointressant för Zlatan.

På hösten kommer IFK Göteborg till Malmö för att spela en allsvensk match mot Malmö FF. Zlatan är bollkalle bakom Thomas Ravellis målbur. Ravelli hade då några veckor tidigare stått i mål för Sverige och nästan blivit helgonförklarad, när han i VM:s kvartsfinal räddade Rumäniens straffspark. Men detta hade Zlatan ingen aning om, trots sitt stora fotbollsintresse. Hans intresse, där bakom målet, låg istället på hur skulle kunna stjäla Ravellis målvaktsbyxor, som han tyckte var fräna.

Det förklarar varför Zlatan aldrig har sjungit med i den svenska nationalsången, när lagen står uppställda inför en landskamp. Han har aldrig kommit in i det svenska samhället. Detsamma gäller kanske också för övriga landslagsspelare med annan etnisk bakgrund än den svenska. Daniel Majstorovic, Emir Bajrami, Behrang Safari, Denni Avdic, Jimmy Durmaz, Jiloan Hamad, Emir Kujovic, Agon Mehmeti, Ola Toivonen, Guillermo Molins och Dusan Djuric är precis som Zlatan födda i Sverige, men jag har aldrig någonsin sett dem sjunga med i ”Du gamla, du fria”.

Och detsamma gäller för dem som spelar i U-21-landslaget, t.ex. Erdin Demir, Richard Magyar, Jiloan Hamad, Alexander Milosevic, Astrit Ajdarevic, Ivo Pekalski.

Nu kanske det inte är hela världen om man inte kan texten till ens nationalsång. Men jag tycker att det är ett starkt incitament på att integrationen av invandrarna fungerar dåligt, t.o.m. i andra generationen.

Svenskfinland

Jag hade tänkt skriva ett inlägg om den okunskap som finns i Sverige om de svensktalande i Finland. Men Göran Skytte hann före mig. I Svenska Dagbladet söndagen 27 november skrev han om just detta ämne. Och eftersom Skytte kan formulera sig så bra väljer jag att publicera hans kolumn i sin helhet:

”En finsk tagg i svenska rumpan

Förra veckan var jag åter på talarturné i svensktalande delar av Finland. Jag blir berusad av lycksalighet bara jag hör dem tala. Deras sjungande och lätt gammalmodiga svenska tungomål är nog det vackraste språket på jordklotet.

Och samtidigt: när jag är här känner jag skam över oss ”rikssvenskar”. För sant är att vi totalt ignorerar de svensktalande i Finland. Som ju i århundraden varit en del av den svenska historien. Det finns en stor kultur på svenska i Finland. De skriver ivrigt på svenska i sina tidningar. De debatterar med hetta sina svenska rötter i det omgivande finska samhället. Men det struntar vi i. Vem bryr sig om Finland när det är Let’s dance på tv?

Eller för att uttrycka det med den vulgära svenska som vi ofta talar på vår sida av Östersjön: vi ”skiter” fullständigt i det svensktalande Finland. Många av oss vet inte ens att det finns ett svensktalande Finland. Eller varför. En finlandssvensk vän sade till mig: ”När jag är i Sverige får jag ofta frågan: hur kan det komma sig att du talar så bra svenska? Jag svarar: svenska är ju mitt modersmål!” ”Men som regel förstår rikssvensken inte. De har inte en aning om sin egen historia, till exempel de historiska banden mellan Finland och Sverige.”

De svensktalande i Finland är en tämligen liten grupp. Man säger mig cirka 300000. En minoritet. Hårt trängd från olika håll. Å ena sidan utsatta för tryck från Finlands motsvarighet till Sverigedemokraterna, de som ”kräver Finland åt finnarna”. Som på punkt efter punkt vill utrota ”det svenska”. Å andra sidan: tryck från det faktum att vi i Sverige fullständigt ”skiter i” (örrk) de hårt trängda finlandssvenskarna. Vad beror det på att vi förhåller oss som vi gör till de svensktalande på andra sidan vattnet? Vad beror det på att vi behandlar dem som... ingenting? Svensk arrogans. Svenskt högmod. Den svenska socialdemokratins och den svenska vänsterns ständiga förmåga att vara bättre på att lösa problem på andra sidan jordklotet än att lösa problem som finns i vår närhet.

Men det är inte bara den svenska vänstern som sviker det svensktalande Finland. Det är vi alla. Vänster och höger. Både Aftonbladet, DN och SvD. Vad beror det på? Är det ett uttryck för att vi känner beröringsskräck med vårt eget förflutna? Vi står inte ut med att tänka på oss själva sådana vi faktiskt var, för inte så länge sedan: imperialistiska imperiebyggare, slavhandlare i Västindien, en mordisk krigsmaskin i 30 års krig i Tyskland, övermakt i Finland. Med mera. Ja, jag tror det. Vi svenskar står inte ut med vår historia. Därför försöker vi till exempel blunda för att vi har en historia på andra sidan det smala vattnet mellan oss och Finland. De är, som aposteln Paulus sade, en tagg i rumpan på oss. För mig blir denna tagg i min svenskfinska rumpa allt mera påtaglig, för varje gång jag reser över till dem på andra sidan ”Pölen”.

Apropå det, Svensson: när var du senast på semester i Jakobstad? Varför är Thailand dig mera nära än Vasa och Nykarleby?

Göran Skytte

Svenska Dagbladet - 27 november 2011”

Utsatthet eller slum

Svenska journalister använder så gott som alltid begreppet ”utsatta områden” när man talar om getton eller slumområden. ”Slum” låter väldigt illa och man får kanske bilden av att det är människorna som låter ett område förslummas. Antagligen låter ”utsatta” bättre eftersom det begreppet antyder en yttre påverkan. Det är någon eller något som orsakat att det ser ut som det gör. De enskilda människorna är därmed oskyldiga till sin situation

Ibland talar man om att det är betongen som är orsak till misären. Eller kriminaliteten. Eller drogerna. Eller arbetslösheten. Eller att man inte har en fritidsgård. Eller segregationen. Eller något annat. Det är aldrig några enskilda personer som är orsaken.  

När man läser Zlatans bok får man en del tankeställare om vad utsatta områden egentligen är. Eftersom Zlatans far är muslim och mamman är katolik har de inte skiljt sig, men de bor inte på samma adress. Zlatan och hans bror bor hos pappan. Deras kylskåp innehåller bara den alkoholiserade pappans öl. Zlatans systrar, som går på droger, bor hos mamman, som städar ”fjorton timmar om dagen”.

Zlatan själv stjäl cyklar, skolkar från skolan och spelar fotboll. Det dröjer till Zlatan är arton år innan han för första gången besöker centrum i Malmö. Varken mamman eller pappan verkar intresserade av sina barn. T.ex. är det inte förrän Zlatan kommer in i Malmö FF:s A-lag som pappan för första gången kommer för att titta på när Zlatan spelar fotboll. Och när mamman får höra att Zlatan sålts till Ajax tror hon att det handlar om slavhandel.

Och övrig släkt, bekanta och grannar tycks ha haft det på samma sätt. Alkohol, dåligt med mat, ointresse för sina barn, droger och kriminalitet.

Är det då Rosengård som blivit utsatt av något yttre? Eller har Rosengårds invånare någon egen skuld till den misär som beskrivs i Zlatans bok?

Faktaoid: Fåglar och ris

Om fåglar äter riskorn sväller det i deras magar och dödar dem.

Det är väl många som vid bröllop fått tillsägelsen att inte kasta risgryn på bröllopsparet. Det finns nämligen en stor risk att fåglar äter upp kornen när folket lämnat platsen. Och det vet väl alla att riskornen sväller när man kokar det och detsamma måste ju hända i fåglars magar.

Men det finns väl inga fåglar som har 100 graders värme i sina magar? Visserligen sväller ris när det kokas, men i ljummet vatten sväller det inte mer än andra sorters spannmål gör. Matsmältningsvätskorna i en fågels mage är dessutom starka och bryter ner riset mycket snabbt.

Och om det skulle vara sant skulle massor av de fåglar som finns på risfälten i Asien, USA och södra Europa dö i massor. I synnerhet de fåglar som har ris som sin viktigaste föda. Och samma sak skulle inträffa för alla andra fåglar som i våra trädgårdar vintertid äter s.k. Vildfågelblandning, eftersom ris oftast ingår i dessa blandningar.

Ännu en myt som verkar omöjlig att ta död på.

http://www.faktoider.nu/cgi-bin/visa.cgi?sida=ris.html&m=24&q=ris&markera=ja

Gratis på nätet

Internet är en fantastisk uppfinning, både i stort och smått. Det stora får representeras av demokratimomentet, där alla kan göra sin röst hörd. T. ex. hade den pågående "arabiska våren" kanske aldrig kommit igång utan internet.

Men man ska inte glömma bort "det småa" med nätet, t.ex. att använda nätet till att slå ihjäl lite tid. En sån småsak kan vara att kolla in de mängder av hemsidor som tipsar om andra hemsidor som erbjuder gratis saker. Det kan vara erbjudande om gratis varuprover, lotter, biobiljetter, prenumerationer, datorprogram, annonsering ….

Här är några av sajterna:

www.gratislistan.se

www.gratis3.se

www.gratisguiden.se/

www.gratis.se/

www.gratiskungen.se/

www.gratissaker.com/

www.alltinggratis.se/

www.gratiserbjudanden.com/

www.gratissidan.se/

www.gratisstart.se

www.gratisprover.net

www.gratis24.se

Som synes finns det "hur många som helst". Ofta är det samma hemsidor de olika "gratis-sajterna" tipsar om, så det räcker att man kollar en eller ett par av de uppräknade. Om man nu är ute efter bra gratiserbjudanden.

Det finns även vanliga sajter som skickar gratisgrejer, men då ska man länka till dem på sin blogg eller på twitter. Nu när jag länkar till http://www.gratisskraplott.se/ och http://www.trisslotter.com/ så skickar dem mig en trisslott t.ex. 

En annan sajt är AktiebolagNu där man just nu kan få en gratis trisslott! Allt man behöver göra är att skriva ett inlägg i sin blogg med orden aktiebolag eller lagerbolag, så skickar de lotten.

Sen ska man naturligtvis ha tid för att kunna utnyttja alla erbjudanden. Men om man vinner någon miljon på någon av de lotter man får, så löser det ju sig automatiskt.

Zlatan som förebild

Zlatan har ju gett ut en bok där han berättar om sitt liv fram till idag. Det mesta handlar givetvis om hans fotbollskarriär, men man får även en bra bild hur hans uppväxt var.

Många har lyft fram Zlatan som en förebild för andra invandrarungdomar i förorternas slum. Man har pekat på att man som Zlatan kan bli framgångsrik på att spela fotboll istället för att ägna sig åt kriminalitet och droger.

Men är Zlatan egentligen rätt förebild? När han som nybliven professionell fotbollsspelare kom till holländska Ajax dröjde det inte länge innan han kom på kant med tränaren Adrianse. Louis van Gaal blev ny tränare och även med honom fick Zlatan problem. När sedan Zlatan inte kunde samarbeta med den unga stjärnan van der Vaart, och kom i slagsmål med Mido, en annan Ajaxstjärna, valde van Gaal att sälja iväg Zlatan till Italien.

I Italien, först i Juventus och sedan i Inter, blev det nya bråk. Nu med de äldre fotbollsproffsen Zebina, Viera och Deschamps. Och bråken bestod inte bara att man tittade snett på varandra och var otrevliga, utan det handlade om regelrätta slagsmål.

Många i Inter drog en lättnadens suck när Barcelona värvade honom. Men i Barcelona blev han ganska snart ovän med tränaren Guardiola. I sin bok skriver Zlatan att han bara väntade på ett lägligt tillfälle, gärna med många journalister samlade, för att ge Guardiola ”på truten”. Det var dessa motsättningar som resulterade i att Zlatan fick gå till Milan för ett relativt lågt pris. Företrädare för Barcelona har sedan sagt att Zlatan var deras sämsta affär någonsin.

I Milan dröjde det inte länge förrän Zlatan rök ihop med Onyewu, en av Milans bästa spelare. Eftersom man ändå betalat en del för Zlatan blev lösningen att skicka iväg Onyewu från Milan. Först ett snabbt lån till holländska Twente, innan man lyckades sälja honom till portugisiska Sporting.

Men även om man skickade iväg Onyewu, så fanns det effekter kvar efter hans och Zlatans bråk, nämligen ett brutet revben på Zlatan. Det tog ett par månader innan skadan hade läkts och Zlatan återigen obehindrat kunde spela fotboll.

Tydligen är Zlatan en typ som lätt kommer i konflikt med andra, och som löser sina konflikter med knytnävarna. Zlatan är, trots sina framgångar på fotbollsplanen, kanske ändå inte världens bästa förebild för problemungdomar i slummen.

Zlatan och Pep

I kväll kommer Barcelona till Italien för att möta Milan i Champions League. Då kommer Zlatan Ibrahimovic att träffa Barcelonas tränare Pep Guardiola för första gången efter det att Zlatans bok kommit ut. Det var ju inga vackra ord Zlatan hade om sin tränare under sin tid i Barcelona. Ska bli spännande att se hur deras möte blir. Kommer de att undvika varandra, eller kommer vi att få se en utsträckt hand från någon av dem?

Jag tror att alla reportrar oavsett nationalitet kommer att ägna sig mer åt att kolla hur relationen Zlatan och Pep utvecklar sig under kvällen, än att följa själva fotbollsmatchen.

Lågenergilampor

Jag har tidigare skrivit om politikers brister i det som kan kallas konsekvensanalys. Man tar ett beslut, för att lösa ett problem, som i första läget verkar vettigt, men som sedan får effekter som skapar andra problem. Och ofta blir dessa ”konsekvensproblem” värre än det ursprungliga problemet. Och alltför ofta har följdproblemen varit kända sedan länge.

Ett sådant problem är de s.k. lågenergilamporna. I ett försök att minska energianvändningen förbjöd man de traditionella glödlamporna. Istället skulle alla hushåll börja använda lågenergilampor. Fördelen med dessa nya lampor, jämfört med de gamla, är att de håller längre och drar mindre energi. Nackdelen är att de innehåller kvicksilver som förbjöds i Sverige år 2009. Men då undantog man lågenergilampor från förbudet.

Om man andas in kvicksilver kan det i värsta fall ge skador på hjärna och njurar. Sömnbesvär, irritation och personlighetsförändringar är några andra exempel på vad långvarig kvicksilverexponering kan resultera i.

Minna Gillberg, miljöexpert och tidigare rådgivare åt Margot Wallström under hennes tid som EU:s miljökommissionär, ifrågasätter den stora miljövinsten med lågenergilampor. ”Först ägnar man årtionden åt att rensa Sverige på kvicksilver, sedan sprider man ut det igen helt okontrollerat. Det är fullständigt absurt.”

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/kvicksilvret-i-lampor-gar-ratt-ut-i-naturen_6648876.svd

Cancerfonden

Jag har tidigare skrivit om välgörenhetsorganisationer och deras sätt att använda de insamlade pengarna.

I fredags hade Radio Stockholm sitt vanliga förmiddagsprogram med Ulf Elfving där han besöker olika arbetsplatser. Och i fredags besökte han Cancerfonden. Och det fick mig att börja fundera.

I söndags hade Svenska Dagbladet ett stort reportage om hur stora företag flyttar ut från Stockholms innerstad p.g.a. kostnadsskäl. Och det fick mig att fundera ytterligare.

Cancerfonden har sina lokaler på David Bagares Gata, d.v.s. ”mitt i smeten”. Här sitter fondens 50 anställda. Om man valt en annan adress, kanske i en förort, skulle en större del av de insamlade medlen gå till givarnas avsedda ändamål, inte till fondens höga hyreskostnader.

Då blev jag lite intresserad av hur resten av fondens pengar används och letade upp fondens årsredovisning för år 2010.  

http://www.cancerfonden.se/Global/Dokument/Cancerfonden/Arsberattelsen/arsberattelse%202010.pdf

I den kan man läsa att chefen, generalsekreteraren, hade nästan 100 000 kr i månaden. Dessutom betalade fonden ett par hundra tusen extra till hans pension, förutom de sociala avgifterna.

Medellönen för övriga anställda var ca 40 000 kr i månaden.

Jag tror alla tycker att Cancerfonden gör ett viktigt jobb. Även om man inte löser cancerns hela gåta, ger forskningen ändå andra sidoresultat som kommer oss alla tillgodo.

Givarna vill självklart att deras pengar går till det ändamål man tänkt sig. Men varför då denna girighet, och till viss del slöseri, med pengar som skulle kunna användas bättre?

TV-eken

I Stockholm finns en ek vid radio- och TV-husen. Eken är gammal och rutten och nu har kommunen bestämt att den ska tas bort, så att ingen kommer till skada när, inte om, den faller ihop av ålderskäl.

Tidningarna och lokalradion har rapporterat hela veckan om eken och det stora antal aktivister som kommit till platsen för att skydda eken.

http://www.dn.se/sthlm/direktsandning-har-falls-tv-eken

Häromdagen skulle eken sågas ned, men mängden demonstranter var så stor att polisen inte kunde garantera trädfällarnas säkerhet, och därför inställdes trädfällningen.

Men varför är då eken så viktig för alla dessa människor, så att man dygnet runt kan bilda en försvarsmur för eken? Kan det vara för att Stockholm kallas ”Eken”? Eller har aktivisterna bara ovanligt mycket tid att slå ihjäl?

Ett av argumenten som ofta har förts fram, för att låta eken stå kvar (till den själv rasar), är att det ingen annanstans i någon storstad i världen finns en lika gammal ek. Men detta argument blir ju ett argument för att fälla den. Tydligen finns det en gräns för hur gammal en ek kan bli. Annars skulle det ju ha funnits äldre, eller åtminstone lika gamla, ekar runt om i världen. Men tydligen har alla andra ekar inte klarat av att leva längre.

Så min uppfattning måste bli att ett träd på väg att rasa samman, som står mitt i en trafikerad gata, mellan kontors- och bostadshus, uppstagat sedan länge, måste tas bort innan någon får det i huvudet.

Sen kan ju aktivisterna lägga sin energi på lite viktigare saker.

Faktaoid: Alströmer

Alla vet att det var Jonas Alströmer som i början av 1700-talet införde potatisen i Sverige. Men inte heller detta är sant.

Den förste svensk som odlade potatis i Sverige var Olof Rudbäck d.ä. Och det gjorde han nästan ett hundra år innan Alströmer föddes.


http://www.faktoider.nu/potatis.html

Stockholms skolor

Häromdagen skrev jag om Carema och deras äldreomsrorg. Men det är inte bara landstinget som saknar kompetens att skriva avtal med uppdragsgivare. Även Stockholms stad tydligen:

http://www.svd.se/nyheter/stockholm/dyrt-it-avtal-far-kritik-av-skolor_6632318.svd

Stockholm stad har skrivit avtal med Volvo IT om datastöd för lärare, elever och administrativ personal i Stockolms skolor. Nästan 50 000 lärare och övrig personal, samt 80 000 elever är berörda. Kostnaden är nästan en halv miljard kronor per år. Eller ca 3 500 kr per användare.

Vad får man för det? Jo, det datastöd man hade tidigare, men utan egen personal. Tanken var att antalet it-tekniker skulle minska, men alla jobbar fortfarande kvar. Den tjänst som Volvo IT levererar är tydligen av så låg kvalitet, så för att verksamheten ska fungera måste Stockholm stads egen it-personal ofta gå in och rätta till alla brister. 

Det finns många delar i tjänsten som verkar konstiga. Varje elev har t.ex. ett eget mail-konto, som nästan ingen använder. Det vet väl alla att ha egna mail-konto vill man nog hantera på egen hand. Men kostnaden enbart för dessa mailkonton är ca 50 miljoner kr per år.

Dessutom verkar den datautrustning som Volvo IT tillhandahåller är allt annat än modern. Ofta sämre än den utrustning som man hade tidigare och som Volvo IT fick ta över gratis (!).

Och enligt artikeln, som även fanns i papperstidningen, så var svarstider och applikationer på en nivå som var helt oacceptabla. Många kände sig förflyttade minst tio år tillbaka i tiden.

Men trots den massiva kritiken från användarna om funktionalitet och av staden beträffande kostnaderna, så har inte Volvo IT gjort något fel – enligt skrivet avtal.

Ännu en gång ser vi hur den offentliga delen av vårt samhälle saknar kompetens när man skriver avtal av den här digniteten. Det är inte bara landstinget som har högavlönade avtalsansvariga som saknar kompetens. Utanför den offentliga sektorn skulle motsvarande dåligt avtalsarbete ha medfört avsked. Och omskrivning av avtalen. Men i den skyddade världen verkar denna inkompetens vara normaltillståndet.

Faktaoid: Himmelbjerget

Att Danmark är platt vet alla. Och att Danmarks högsta berg heter Himmelbjerget vet också de flesta. Himmelbjerget är 145 meter högt.

Det finns ett annat berg i Danmark som heter Möllehöj som är över 170 meter högt. Och två andra danska berg, Yding Skovhøj och Ejer Bavnehøj, är också över 170 meter höga. Himmelbjerget kommer inte ens på pallplats. Ändå vet alla att Himmelbjerget är Danmarks högsta punkt. Märkligt.

http://www.faktoider.nu/granddanois.html

Namnsdag

Idag har vår kung, Carl XIV Gustaf, namnsdag. Det är ju den sextonde idag. Grattis knugen!

Carema

Tidningarna skriver varje dag om nya missförhållanden på äldreboenden i Stockholms län. Den gemensamma faktorn är att dessa äldreboenden drivs av Carema på uppdrag av landstinget. Journalisterna intervjuar de gamla som bor på dessa äldreboenden, deras anhöriga och personal. Och alla är överens om att ”det är för dj-igt att det får vara på det här viset”.

Men det finns ytterligare en gemensam faktor i sammanhanget, som journalisterna har glömt. Det är att de avtal som ligger till grund för Carema har skrivits under av någon eller några avtalsansvariga på landstinget. Och det verkar inte som Carema gör sig skyldig till avtalsbrott. För i så fall skulle ju Carema hamna inför rätta för avtalsbrott. Och avtalen skulle sägas upp med omedelbar verkan.

Nej, sanningen är nog den att det avtalsarbete som gjorts av de ansvariga inom landstinget är under all kritik. Varför finns det inte inskrivet att kvaliteten ska kontrolleras av återkommande inspektioner och enkäter bland de vårdade och deras anhöriga? Om det visar sig att vården inte fyller måttet ska naturligtvis Carema betala skadestånd, alternativt få en reducerad avgift för sitt arbete. Så fungerar det i de flesta branscher, fast då talar vi om verksamhet utanför den offentliga.

Men faktum kvarstår: Så länge Carema följer ingångna avtal, och trots att det finns ett stort missnöje med den tjänst de levererar, så är det naturligtvis de landstingsansvariga som skrivit avtalen som är de skyldiga. Avtalen håller inte måttet helt enkelt.

Varför är då journalisterna inte intresserade att närmare undersöka de personer som är satta att hantera våra skattemedel, och som dessutom får sin lön betald av alla oss skattebetalare?

Faktaoid: "Play it again, Sam"

”Play it again, Sam” är en av filmhistoriens mest berömda repliker. Det är huvudrollsinnehavaren Ingrid Bergman (som Ilsa) som säger detta till Dooley Wilson (som barpianisten Sam.)

Men Ingrid Bergman säger aldrig denna replik. Först säger hon ”Play it once, Sam” Och hennes nästa replik är ”Play it, Sam”. Och trots att miljoner människor sett filmen, ibland t.o.m. flera gånger, så tror ändå de flesta av alla dessa miljoner att hon säger ”Play it again, Sam”.

Förklara det den som kan.

http://www.faktoider.nu/casablanca.html

Faktaoid: Hamlet

Det vet väl alla att när Hamlet säger de berömda orden ”Att vara eller icke vara, det är frågan” så håller han en dödskalle i handen framför sig.

Men då har man inte sett Shakespeares teaterstycke ”Hamlet”. För de teateruppsättningar som följer Shakespeares manus har aldrig haft en dödskalle med i den scenen.

Däremot tar Hamlet i några scener längre fram i pjäsen upp en dödskalle, men då handlar det om något helt annat.

http://www.faktoider.nu/hamlet.html

Faktaoid: "Elementärt, min käre Watson"

"Elementärt, min käre Watson" brukar ju Sherlock Holmes säga till sin kompis Doktor Watson.

Men ingenstans i Conan Doyles texter om Sherlock Holmes finns repliken.

Författaren P. G. Wodehouse däremot har en gång använt repliken. Och enligt uppgift ska en snart hundraårig Sherlock Holmes-film också ha haft repliken.

Men Conan Doyle har aldrig låtit Sherlock säga det.

http://www.faktoider.nu/holmes.html#elementary

Faktaoid: Rust landar på Röda Torget

1987 landade tysken Mathias Rust, med ett litet enmotorigt flygplan, på Röda Torget i Moskva. Det vet de flesta.

Men Rust landade aldrig på Röda Torget, utan landningen skedde på en öppen plats mellan Vasilij-katedralen (som ligger en bit söder om Röda Torget) och Moskvafloden.

Fast det låter ju bättre med Röda Torget, även om det inte är sant.

http://www.faktoider.nu/moskva.html#rust

Faktaoid: Nils Holgersson

Vi börjar vår resa bland fakataoiderna med en lämplig sådan denna dag. Idag är det ju årets största högtid, nämligen Mårtens Afton. Vad passar bättre då än något om den lille skånepågen Nils Holgersson?

Nils Holgersson åker över hela Sverige, från söder till norr, på en vildgås som heter Akka. Det fick man ju lära sig redan i första klass.

Men om man läser Selma Lagerlöfs bok upptäcker man att det var ytterst korta sträckor han flög med Akka. Istället var det en tamgås, vid namn ”Mårten gåskarl”, som Nils färdades på.

Jag har läst boken, för hundra år sedan, men inte kommer jag ihåg någon gås som hette Mårten.

http://www.faktoider.nu/akka.html

Faktaoider

Det finns en företeelse som heter ”Faktaoider”. Det var författaren Norman Mailer som för fyrtio år sedan myntade begreppet. Det är sådant som man vet är sanning, men som vid närmare granskning visar sig vara lögn. Till skillnad från ”vandringssägner”, som sprids från mun till mun, så sprids faktaoiderna via media.

Det finns en hemsida som ägnar sig åt närmare titta på många av dessa faktaoider och presentera bakgrund och förklara hur det egentligen är: http://www.faktoider.nu/index.php .

Jag kommer att plocka ut några av dessa faktaoider. Gemensamt för dem är att det är osanningar, som för mig ända till nu varit sanningar. Kanske det finns fler bland mina läsare som kommer att bli lika förvånade som jag blivit. Och kanske man nästa gång i diskussioner inte är så tvärsäker på något. Det kan ju vara en faktaoid.

Första faktaoiden kommer i morgon.

Halloween

Halloween är ett amerikanskt påfund, med irländska/skotska rötter. I USA är det den 31 oktober som man firar denna dag. För tjugo år sedan tyckte vi i Sverige att det var en kul idé. Så då införde vi (framförallt detaljhandeln) denna nya tradition. Men på något sätt blev det en sammanblandning med Allhelgonahelgen.

I alla fall fick ungarna en dag till, förutom Skärtorsdagen, då man kunde gå runt bland grannarna och tigga godis. Men tiggandet inskränkte sig inte bara till den 31 oktober, utan det blev varje kväll, från 31 oktober till Alla Helgons Afton. Och beroende på hur dagarna låg i almanackan kunde det bli upptill 4-5 tiggeridagar.

Eftersom det inte hunnit bli någon ordning på Halloween-traditionen kommer jag nästa år att införa ett nytt moment i firandet. Jag kommer att gå runt bland grannarna med ett glas, knacka på och när grannen öppnar dörren ska jag säga: ”Hallå! Vin!”

Vi svenskar är ju alltid snabba, att utan närmare eftertanke, anamma andra kulturers helger och sedan försvenska dem lite. Därför är jag säker på att denna min nya tradition kommer att bli väldigt populär.

Programledare

Jag tror att jag skulle passa som programledare i TV. Jag kan säga både "Bra jobbat" och "Nu kör vi".

Marknadsekonomi vs planekonomi

Gårdagens inlägg handlade om ett par som flydde från den kommunistiska diktaturen i Rumänien, och som togs hand om bl.a. av en av mina gamla arbetskollegor.

Några dagar efter att detta rumänska par hade kommit till Sverige hade den organisation som min kollega tillhörde fixat ett boende till paret. Och nu var det dags att köpa kläder, husgeråd och annat man behöver i ett eget boende.

Sagt och gjort. Man åkte med paret in till stan för att handla dessa nödvändigheter. När paret såg affärerna och deras välfyllda hyllor utbrast man spontant: ”Och vi som trodde att ni var rika i Sverige”. Det uppstod en viss förvirring. Vad hade paret sagt? Det här krävde sin förklaring. Man bad helt enkelt paret att förklara vad man menade.

Och förklaringen var följande: I det planekonomiska Rumänien fanns det inte brist på pengar, det var varor man saknade. De rumänska butikerna hade aldrig något på sina hyllor. När en affär fick in nya varor hann man aldrig fylla affärshyllorna med dessa varor. Allting rycktes ur de affärsanställdas händer. Det hade ingen betydelse om det handlade om konserverade tomater, varmvattenberedare eller gummistövlar. Allting gick åt direkt. Om man inte själv, eller ens familj och släkt, eller någon i ens bekantskapskrets behövde varan kunde man alltid sälja den på den svarta marknaden. Och då ofta med god förtjänst.

När nu det rumänska paret såg affärernas välfyllda hyllor drog man automatiskt slutsatsen att svenskarna inte hade pengar, eller inte hade råd att köpa vad som fanns i affärerna. Det var första gången detta par kom i kontakt med en marknadsekonomi. Och efter ett helt liv i kommunism drog man helt enkelt fel slutsats om de välfyllda hyllorna. Deras hjärnor var inställda på vad de var vana vid. Och de behövde tid för att tänka i nya banor, inför för dem nya begrepp som t.ex. marknadsekonomi.

Är det inte samma fenomen vi svenskar har, när vi talar om privatisering i t.ex. kollektivtrafik, skola, vård och omsorg?

Demokratibegreppet

Med anledning av min granskning av Östtyskland vill jag fortsätta på temat ”demokrati”. Och det är tydligt att det finns många definitioner på demokrati.

Det kom mig att tänka på en händelse för över tjugo år sedan. Jag hade en arbetskollega som engagerade sig för ett rumänskt par som av politiska skäl flytt till Sverige från Ceauşescus Rumänien i slutet av 1980-talet. Min kollega var med i en organisation som tog hand om bl.a. detta par.

1989 när den rumänske diktatorn Ceauşescu hade störtats och mördats (julhelgen 1989) började demokratiarbetet i Rumänien. På sommaren 1990 var det rumänska paret mogna att åka tillbaka till sitt hemland för att deltaga i det politiska arbetet. Man skulle organisera sig i olika politiska partier och målet var att få på plats en fungerande laglig konstitution. Detta lyckades man uppnå året efter.

Under 1990 präglades det politiska livet i Rumänien av mängder av stormöten där olika grupper ville profilera sig för att skapa en grund för ett eget politiskt parti.

På sensommaren fick min kollega en förfrågan från det rumänska paret om han möjligtvis kunde komma ner till Rumänien, som stöd i deras arbete för att bilda ett nytt politiskt parti. Man hade nämligen svårigheter att förklara för sina landsmän hur en demokrati fungerade.

Kollegan åkte ner tillsammans med flera andra från den svenska hjälporganisationen och blev genast inkastad i det ena politiska mötet efter det andra. Det gemensamma för alla möten var den besvikelse rumänerna visade när de äntligen begrep hur en demokrati fungerade. Man hade under alla år i diktaturens Rumänien drömt om att få leva i ett fritt demokratiskt land, där man själv bestämde.

Det var just det ”själv bestämde” som man inte riktigt hade kläm på. Att välja representanter som i sin tur skulle bestämma över en, var ju just det man hade haft under diktaturåren. Man hade haft val, man hade haft flera partier att rösta på, man hade haft ett parlament, kort sagt man hade haft allt det som man nu ville ha. Att sen Ceauşescus valsystem var så konstruerat att han alltid vann valet var något man tvingats acceptera.

Att nu gå till val under samma premisser skulle ju bara innebära att någon ny diktatorliknande figur skulle börja bestämma över dem. För rumänerna hade nämligen begreppet "demokrati" blivit synonymt med att ”var och en bestämmer över sig själv”, d.v.s. definitionen för ”anarki”. Min kollega och hans vänner fick under de fjorton dagar man var i Rumänien åka runt på det ena mötet efter det andra och undervisa i vad demokrati innebär. När den första besvikelsen hade lagt sig, brukade diskussionen övergå till att försöka få klarhet i vad den nyvunna friheten egentligen innebar. Och många var tveksamma till om man överhuvudtaget hade fått någon ”nyvunnen frihet”.

Det tog lång tid och många politiska möten innan rumänerna hade fått grepp på sin nya situation, och det var först i slutet av 1991 som man genom en folkomröstning kunde få en laglig konstitution på plats. Och först nu kunde man börja arbeta som en demokrati, och de olika nya politiska partierna kunde börja sitt arbete med att värva röster till det första demokratiska valet i Rumänien.

Privatisering i Sverige

Min granskning av Östtyskland, som jag haft under några dagar, började egentligen med en tidningsartikel som handlade om missförhållanden på ett äldreboende, och där journalisten menade att detta var ett resultat av den privatisering som nu tagit plats i samhället.

När jag läste artikeln förvånades jag över att journalistens beskrivning av begreppet ”privatisering” var densamma man använde i Östtyskland under kommunisttiden.

I Östtyskland fanns det privata aktörer inom vården. Det var småföretag som fick betalt av den östtyska staten för att bedriva t.ex. omhändertagande av gamla människor. Det var alltså inte de omhändertagna som själv betalade för sig, utan den östtyska staten som anlitade dessa företag som entreprenörer. Istället för att vårdpersonalen fick lön direkt från staten, fick man sin lön från en entreprenör, som i sin tur fick betalt av staten. Egentligen handlar det inte om att de omhändertagna (lika med patienterna, klienterna, kunderna) väljer en alternativ vårdform, utan det mynnar helt enkelt ut i annan organisationsform, bestämd ”uppifrån”.

Det är detta som är skillnaden mellan planekonomi och marknadsekonomi. Planekonomi styrs till största delen ”uppifrån” av producenterna, marknadsekonomin styrs till största delen ”underifrån” av kunderna.

Privatisering i en marknadsekonomi kan bara överleva om kunderna är villiga att betala för de tjänster man utnyttjar. Om den privata aktören inte klarar av att leverera, både ur kvantitativ och ur kvalitativ synvinkel, kommer inte heller kunden, klienten eller patienten att betala för tjänsten. Och utan intäkter kan verksamheten inte drivas vidare.

Privatisering i en planekonomi överlever så länge man får betalt av sin uppdragsgivare (staten, landstinget, kommunen). Och det man levererar ska överensstämma med det avtal den privata aktören har med sin offentliga uppdragsgivare. Vad kunden, klienten, patienten tycker är av underordnad betydelse.

Så gott som alla privatisering i Sverige måste därför definieras som en del av en planekonomi. D.v.s. identisk med hur det fungerade en gång i tiden i det kommunistiska Östtyskland.

Östtyskland, del 6

(... fortsättning)

De privata initiativen inom den svenska barnomsorgen är fortfarande styvmoderligt behandlad.

Pensionerna följer samma mönster som man hade i Östtyskland, d.v.s en successiv minskning av ersättningen och en successiv ökning av pensionsåldern. Alltså, den rakt motsatta som gäller i Grekland.

Vad gäller arbetslöshetssiffror har vi nu en redovisning som speglar verkligheten, inte den som vi hade på slutet av förra seklet. Då var siffrorna ordentligt friserade.

Turismen i Sverige får allt mer betydelse. Idag ligger vi på pallplats i Europa, när det gäller att turistinkomster räknat per capita.

Den svarta ekonomin som grasserade i Sverige för bara tio år sedan har successivt försvunnit, i takt med införandet av ROT- och RUT-avdragen. Nu återstår att se hur mycket av den svarta ekonomin i restaurangvärlden som försvinner när restaurangmomsen halveras.

Småföretagens situation i Sverige idag blir bättre år för år, men påminner fortfarande alltför mycket om hur det var i Östtyskland

Östtyskland, del 5

Jag fortsätter granskningen av fakta om Östtyskland och hänvisar till de senaste fem dagarnas inlägg.

Det finns några fakta som jag tycker kan vara värda att kommenteras.

Ett av mina googlade fakta var om apoteken. När Sverige tog bort sitt statliga apoteksmonopol för två år sedan, återstod endast Kuba och Nordkorea som fortfarande hade statligt monopol på apoteksområdet.

Fackföreningarna i Östtyskland var officiellt enbart intresseorganisationer, men hade i realiteten mycket stor makt. Efter valet 2006 i Sverige, när den borgerliga alliansen vann, har fackens makt här  minskat. Dessutom har facken för tjänstemän, akademiker o liknande tagit ett steg framåt, samtidigt som LO-facken har fått mindre betydelse i politiken. Vår fackföreningsrörelse kommer att bli mer och mer lik den europeiska, och mindre lik den som fanns i de forna öststaterna.

Svenska Spel har visserligen fått konkurrens av ATG, Bingolotto och andra spelbolag. Men fortfarande är det långt ifrån att fritt etablera ett spelbolag i Sverige.

Systembolaget har fortfarande ingen ordentligt konkurrens.

Den politiska majoriteten i Sverige hade målsättning som östtyska staten, där man byggde på "Lika lön för lika arbete"-principen. Under 60-talet förändrades målsättningen till "Lika lön för allt arbete". Målet då var att en städerska på sjukhuset skulle ha samma lön som kirurgen. Under den ekonomiska nedgången på 80-talet hade man gått över till "Lika lön oavsett arbete", ett tillstånd man försökte uppnå genom skatter, bidrag och subventioner. Genom bl.a. Arbetslinjen och Jobbskatteavdrag försöker den borgerliga alliansen i Sverige att återskapa det som gällde i den tidiga Socialdemokratiska staten ”Lika lön för lika arbete”.

(fortsättning följer...)

Östtyskland, del 4

Jag har de senaste dagarna presenterat några googlade fakta om Östtyskland. Vi svenskar tyckte att Östtyskland var en diktatur, som styrdes med järnhand av en diktator. Och så tycker vi väl fortfarande att det var. Därför borde många bli förvånade om hur lika Östtyskland och Sverige var, framförallt under tiden 1960 och fram till Östtysklands fall 1990.

Och om vi jämför faktalistan med företeelser som fortfarande finns i Sverige år 2011, så måste vi nog erkänna att vi kanske är lite östtyska av oss.  

Låt oss börja med de fakta som handlar om demokrati.

Vi som besökte Östtyskland förvånades över hur övertygade alla östtyskar var att de levde i en demokrati. Landet, DDR som står för Deutsche Demokratische Republik, hade t.o.m. ordet demokrati i sitt namn. Östtyskarna tyckte att man levde i en demokrati, eftersom landet fyllde de flesta definitionerna på begreppet ”demokrati”. Statsskicket var inte republik eller monarki, utan som enda land i världen var man en Folkdemokrati, som egentligen var en lustig tautologi. Demokrati betyder ju ”folkstyre”, och då blir Folkdemokrati lika med det märkliga ordet ”Folkfolkstyre”.

- Man hade fria val, med valhemlighet (precis som i Sverige).

- Det fanns ett parlament där mandaten grundades på valresultatet (precis som i Sverige).

- Man hade ett flerpartisystem (precis som i Sverige).

- Det var lätt att starta nya partier (precis som i Sverige).

- De partier som, som klarade av begränsningarna i valsystemet och kom in i parlamentet fick statligt ekonomiskt stöd (precis som i Sverige).

- Men, om rösterna på ett parti inte räckte för att komma in i parlamentet blev det partiets röster värdelösa (precis som i Sverige).

- Man röstade inte på personer utan på partier, som i sin tur utsåg sina kandidater (precis som i Sverige).

- Röstsystemet var konstruerat så att de större partierna hade fördelar gentemot de mindre, en röst på ett större parti var mer värt än en röst på ett litet parti (precis som i Sverige).

Men det finns skillnader med den östtyska demokratin och den svenska .

- Östtyskland hade inte den typ av personval som vi har i Sverige. Men å andra sidan, det svenska personvalet handlar om att man kan välja en kandidat bara bland de som partiet redan valt ut.

- Däremot var det det östtyska parlamentet som utsåg alla poster i regeringen. I Sverige är det statsministern som enväldigt utser sina statsråd.

När man med dessa fakta ser på Östtysklands statsskick kan man ifrågasätta om det verkligen var demokrati man hade. Det var partierna som var grunden i det östtyska samhället, och då borde det rätta begreppet egentligen vara ”Partikrati”.

Men då måste man också ifrågasätta om vi har demokrati i Sverige.