Euron, del 1

Det har väl inte undgått någon att en allvarlig finanskris inte är alltför långt borta. Det är mycket snack om Grekland (mer om Grekland och de andra vanskötta EMU-länderna i framtida inlägg), men det land som tagit mest stryk är Tyskland. Och tyvärr har Tyskland inte fått den uppskattning av sitt ekonomiska tänkande man borde ha fått. Nu när den amerikanska dollarn successivt tappar i förtroende hade D-marken kunnat vara en självklar ersättare. Västtyskland hade en stabil ekonomi och allt pekade på att den högkonjunktur, som man befann sig i slutet av förra seklet, skulle kunna fortsätta ett bra tag till. Internationellt hade D-marken stort förtroende, inte minst i Asien i allmänhet och Kina i synnerhet. D-marken hade kunnat bli den stora världsvalutan, men historien ville annat.

Första motgången kom redan 1990 när man slog ihop den östtyska valutan med den västtyska. Det var första steget i sammanslagningen av de båda staterna Öst- och Västtyskland. Enligt de officiella siffrorna i redovisningen av de östtyska statsfinanserna var den ekonomiska ställningen i de båda länderna rätt så lika. Det skilde ca 10 % till Västtysklands fördel. Det skulle innebära att man skulle behöva betala 1 östtysk mark och 10 östtyska pfennig för att få en västtysk D-mark. Men Helmut Kohl tyckte att de där futtiga tio procenten kunde man bortse från, eftersom en sammanslagning av de båda länderna var av så stor betydelse.

Men med facit i hand visade sig att de östtyska siffrorna var lögn. Rätt värdering av de östtyska tillgångarna skulle ha gett en växelkurs, inte 1:1 utan kanske upptill 10:1, alltså tio östtyska mark för en västtysk D-mark. Den östtyska ekonomin var bankrutt. Infrastrukturen var ålderdomlig och sliten. Det krävdes massor av resurser för att få upp vägar, järnvägar, byggnader och allt annat som ingår i infrastrukturen, till en acceptabel nivå. Och den östtyska industrin var av sådan karaktär att den endast kunde fungera i en planekonomi. När man hamnade i den västeuropeiska marknadsekonomin var man chanslös.

Denna belastning för den västtyska ekonomin var allvarlig, men man klarade av den. Den standard man nu har i den östtyska delen kan man tacka det gamla Västtyskland för. Givetvis har de som bodde i väst fått avstå från egna reformer, för att täcka de behov som fanns i gamla Öst. Men västtyskarna har tåligt betalat och de flesta tycker att uppoffringarna har varit värda, eftersom det viktigaste ändå var Tysklands återförening.

Trots ”det östtyska bedrägeriet” hade D-marken ändå kunnat hävda sig på den internationella marknaden, så stark var den. 1999 infördes Euron för finansiella transaktioner EU-länder emellan, men det var först år 2002 som vanligt folk fick Euro-sedlar och mynt i sin hand. Och än en gång var det Tyskland som var det land som tänkte i de stora banorna. En gemensam valuta skulle vara så mycket värd för alla i Europa att den eventuella nackdel för den egna valutan, som ett införande av Euron skulle innebära, kunde man bjuda på.

(Fortsättning följer…)

Backa

Uppdrag Granskning visade häromveckan ett reportage från en av Göteborgs förorter, Backa. Vardagen där har på senare tid präglats av rån, stölder och skottlossningar. Det är kriminella ungdomsgäng som förpestar livet för vanligt folk.

Janne Josefsson gav sig ut bland ungdomarna och försökte ta reda på orsaken till de ordningsproblem som finns i Backa. ”Det är polisens fel. Jag har inte gjort något. Ändå trakasserar polisen mig” var det samstämmiga svaret från alla han frågade.

Mina teorier till deras syn på polisen är följande:

1. De har en syn på Polisen som präglas av de rötter de har. I de diktaturer de här ungdomarna kommer ifrån, eller deras föräldrar, är Polisens roll i första hand att säkra makten för diktatorn. Det innebär att Polisen är, bortsett från att den vanligen även är gravt korrumperad, de stora bovarna i de länder där Backa-ungdomarna har sina rötter.
2. De förväxlar demokrati med anarki. I en anarki gäller: Jag bestämmer. I en demokrati gäller: Majoriteten bestämmer.
3. De är helt felinformerade om vad som gäller för medborgare i ett demokratiskt rättssamhälle. I en demokrati finns det en grupp som har till uppgift att säkra demokratin och rättsamhället: Polisen.
4. I en demokrati är det bara Polisen som får tillgripa våld. Och det får den göra om demokratin/rättssamhället är hotat. Polisen har helt enkelt våldsmonopol.
5. I en demokrati/rättssamhälle ska medborgarna lyda polismans uppmaning utan protest. Om polismannen griper fel person, tar nästa led i rättssamhällets över och rättar till det som blir fel. Och om även detta led gör fel, finns nästa led … och nästa … och nästa … Resultatet ska nämligen vara att oskyldiga inte ska drabbas av några straff eller andra sanktioner, medan de skyldiga ska få sina straff enligt gällande lagar.

Visserligen hade det varit lättast om de kriminella hade en skylt på sig som visade att de var kriminella. Då hade de oskyldiga inte blivit ”trakasserade av Polisen”. Men om de oskyldiga befinner sig bland de kriminella, och inte försöker stoppa de kriminellas kriminella handlingar, är det svårt för Polisen att välja ut rötäggen i folksamlingen. Det bästa de oskyldiga kan göra är att inte befinna sig bland de kriminella skitstövlarna. Då slipper de bli ”trakasserade av Polisen”.

TV-licens

Finns det något mer otidsenligt än TV-licensen? Jag förstår syftet, och hur licensen en gång i tiden kom till. Vi hade radio där staten, för att få in pengar, hittade på att personer som ägde en radioapparat skulle betala en licens. Ungefär som jägaren som betalar vapenlicens för sina gevär. Sen kom TV:n och självklart såg staten detta som ytterligare ett ting som skulle kunna ge pengar till staten.

Men idag kan man se på TV via datorn, eller mobiltelefonen. Och någon licens för dator- eller mobilinnehav har staten inte hunnit med att införa. Så om du köper en TV idag, är det en TV-apparat som kräver en licens, eller en dator som är licensbefriad? Ska bli intressant att se hur länge staten kan streta emot med sin TV-licens, innan den blir löjeväckande. TV-licensen känns idag ungefär lika modern som motboken.

Kortbetalningar

Tänk att det bara är tjugo år sedan som man slutade med checkar. Det var ju ett stort irritationsmoment när man stod i kassan i mataffären och kunden framför en skulle betala sina varor med check, istället för med kontanter. Det var upp med checkhäftet, fylla i checken efter alla konstens regler, lämna checken till kassörskan som skulle stämpla på både fram- och baksida, med två olika stämplar, och sen kontrasignera checken innan den hamnade i kassalådan.

Sen kom ICA-kortet och alla andra kort som, med PIN-kod, gör betalningen i kassan väldigt smidig. Trots det finns det tillfällen där kortet skapar irritation, där man önskade att kunden framför en istället för kort skulle använda kontanter. Det är t ex i småbutiker där kunden köper ett äpple, en tidning eller en läsk och hivar upp sitt kort. Den lilla butiken har inte direktuppkoppling till sin bank utan använder en kortterminal som ringer upp banken. Och efter en tid, som kan uppfattas som oändlig, blir butiken uppkopplad och kan knappa in t ex ”12 kr” på sin terminal. Och efter ytterligare en väntetid kommer en reaktion från terminalen i form av ett kvitto som ska undertecknas av kunden, ibland i kombination med att den butiksanställde ska komplettera kvittot med kundens personnummer. Det smidiga sättet att betala med kort har i de här fallen blivit väldigt osmidigt. Och som väntande kund önskar man att kunden framför en istället hade haft en tjuga att betala med.

GPS-västar

Jag har tidigare skrivit om svenskarnas, i mitt tycke, märkliga syn på övervakningskameror. ”Märkliga syn”, därför att där jag ser trygghet i kamerorna, ser många det som ett förtryck. Kameramotståndarna hänvisar till Orwells bok 1984 utan att ha läst den, eller om man läst den, inte förstått den. Orwells kameror användes av diktatorn för att förtrycka sitt folk. Dagens kameror i Sverige används för att skapa trygghet för medborgarna. Istället för att ha mängder av ”poliser ute på stan” för att skydda medborgarna för buset, kan några få poliser med hjälp av ”kameror ute på stan” få samma information och göra samma insatser för medborgarnas bästa.

Nu används samma argumentation efter en nyhet om att ett dagis i Malmö ska skaffa GPS-västar till sina småttingar för att ha bättre koll på dem när de är ute i skogen t ex.

http://www.sydsvenskan.se/malmo/article1547843/Dagisbarn-ska-sparas-med-GPS.html

Min omedelbara reaktion på artikeln var: Yes, vilket bra hjälpmedel för förskolepersonalen.

Men, så läser man vad andra tycker och förstår ingenting. På olika bloggar och chattar diskuteras frågan. Och de allra flesta är negativa till GPS-västar på dagisbarn. T ex får man leta länge på den här bloggen

http://www.bukefalos.com/f/showthread.php?t=1120423&page=3

innan man hittar någon som är positiv.

Argumenten mot är av typen ”barnen kan ju bli överkörda eller drunkna ändå, trots väst”. Ja, naturligtvis. Allt kan hända, men en GPS-väst borde minska risken för sådana händelser.

Bloggerskan Fotbollsfrun, som normalt har mycket sunda åsikter om det mesta, ger tummen ner för GPS för barn. Hon sällar sig därmed till de flesta kultur- och ledarskribenter som skrivit om Malmöprojektet. Ann-Charlotte Marteus, ledarskribent i Expressen, menar att detta är första steget mot ett livslångt teknikberoende för de stackars dagisbarnen. Hon drar paralleller till den lilla tjejen som var ”på landet” (som Stockholmarna uttrycker det) som inte ville cykla eftersom hon glömt sin cykelhjälm hemma i stan. Men hennes pappa (och Marteus) tyckte att det var trams eftersom de nu var på landet och där kunde ju inget hända. Men det konstiga i sammanhanget är att Marteus gör följande konklusion om hjälmhändelsen och skriver ”Kommer vi att få en generation som inte är förmögen att ta sig ut genom dörren utan att vara övervakad? I så fall: var det verkligen så vi ville ha det?” Min åsikt om händelsen är att tjejen var klok, medan pappan (och Marteus) inte var fullt lika kloka, och jag ser inte kopplingen till ”övervakningssamhället”.

OCR-nummer

Nu är det dags att fixa månadens räkningar. Och det görs ju numera med bank-på-Internet. De flesta kan nog hålla med mig om att det är ett ganska smidigt, och billigt, sätt att betala sina räkningar på. Och det hade varit mycket smidigare om man hade sluppit knappa in den identifikation som krävs för att betalningsmottagaren ska kunna placera inbetalningen, dvs. det förhatliga OCR-numret. Vissa företag har upptill tjugo siffror som man tvingas slå in för att det ska kunna ta emot betalningen.

Men hur många siffror krävs för att man ska kunna identifiera en betalning? Om vi tänker oss ett företag som har alla svenskar som kunder dvs. nio miljoner. Och alla dessa nio miljoner skickar två betalningar i veckan till företaget, dvs. runt 100 betalningar per år från varje svensk. Sammanlagt blir det 900 000 000 betalningar per år. Om vi sedan lägger till en kontrollsiffra för att stoppa felregistrering redan vid källan kommer vi upp till tio siffror. Men varför använder företag dubbelt så många OCR-siffror när redan hälften är mer än tillräckligt. Jo, för trettio år sedan när företag inte hade så stor egen datakraft konkurrerade Post- och Bankgirot med varandra att ge den bästa kundservicen. Och en sådan serviceåtgärd var att, i jättestora datalistor, ge företagen statistik över inbetalningar. Det kunde vara uppdelning av kunderna i storlek, regiontillhörighet, produktval, frekvens osv. Och eftersom inbetalningsblanketterna lästes maskinellt hos både Post- och Bankgirot, var det inget extra besvär, eller innebar någon större merkostnad, att ta fram denna statistik. Men sådan statistik tas numera fram av företagen själv i egna administrativa system. Man behöver inte längre de servicebyråtjänster som Post- och Bankgirot levererade för trettio år sedan. Trots att de långa OCR-numren inte längre behövs har de flesta företagen inte anpassat sig till den nya tiden. Det finns bra exempel på företag som förstått att det är ganska jobbigt för oss privatpersoner att knappa in en massa siffror, när det inte behövs. Handelsbanken är ett sådant företag. Det finns säkert fler företag, som jag just nu inte kommer på, som bara kräver max tio siffror för att kunna identifiera betalningen. Heder åt dessa. Och ett stort BU till alla andra företag som av lathet eller andra skäl inte vill underlätta för oss kunder att smidigt betala våra räkningar.

Frukt i skolan

Läste följande artikel häromdagen:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13666325.ab

En fråga som jag direkt ställer mig är: Hur f-n tänkte föräldrarna som anmälde det hela?

Det handlar alltså om att barnen ska ha en fruktstund varje dag. Och för den skull vill skolan att föräldrarna skickar med ett äpple, en banan eller någon annan frukt som barnet gillar. Nu förstår alla att frukt inte är gratis. Ett äpple kan ju kosta flera kronor, i och för sig beroende var man köper det, tio kronor på Seven-Eleven eller ett par kronor på ICA. Skolan har tagit höjd för att alla föräldrar inte har råd med så stora utgifter och har ordnat med så att de elever som inte har någon frukt med sig får en frukt av skolan.

Så vad är problemet? Jo, de anmälande föräldrarna menar att skolan ska vara avgiftsfri. Följden kommer antagligen att bli att fruktstunden tas bort. Att frukt kan vara bra ur inlärningssynpunkt, en mätt elev presterar mer än en hungrig, tycks dessa föräldrar inte ha tänkt på. Så vad är viktigast: att man tokföljer skollagen eller att eleverna inte är analfabeter när de tar studenten?

Eftersom det aldrig har varit ett krav från skolan att skicka med en frukt varje dag, bara en möjlighet för föräldrarna - ”Inget barn blir utan frukt – det serveras oavsett om man har med en egen” - kan man undra hur dessa anmälande föräldrar har tid och ork att ägna sig åt det här ”problemet”. Och hur de tänker. Rättshaverister finns på många ställen i samhället, synd bara att deras beteende ska gå ut över eleverna, t o m deras eget barn.

Molnet

Den stora grejen inom IT idag är det s.k. ”Molnet”, eller ”the Cloud” som det heter på utrikiska. Vitsen med Molnet är att man bara ska betala för den IT-kapacitet man för tillfället använder. Det presenteras som det största som hänt inom datavärlden någonsin. Apple har t. o m. sin egen variant, iCloud. Principen för Molnet är att all ens data ligger centralt någonstans. När man behöver sina data hämtar man hem just den mängd data som behövs till sin egen dator eller terminal. När man är klar med sin uppgift skickar man tillbaka rubbet till det centrala lagret. Och all dataöverföring sker via Internet. På detta sätt kan man minimera sina datakostnader, eftersom kostnaden för den centrala datalagringen kan delas av många kunder och utrustningen som den enskilde dataanvändaren behöver kan vara av enklast tänkbara slag.

Så gott som alla IT-leverantörer annonserar hej vilt om detta fantastiska koncept. Men för tio år sedan hette samma sak ”Två hål i väggen”, en travesti från elmarknaden. Enda skillnaden med Molnet är att i stället för att utnyttja Internet som överföringssätt använde man bredband, som var relativt nytt då. I övrigt vara det samma koncept.

Och går man ytterligare tio år tillbaka hette samma sak ”Distribuerad Databehandling”. På den tiden använde man s.k. ”svetsad lina”. Det var helt enkelt Televerket som fixerade alla kopplingar i sina många analoga televäxlar mellan den centrala datorn och alla användare. Så för att överföra information var det inte Internet eller bredband, utan de kopparbaserade telelinjerna som då var det enda alternativet. Genom de fasta förbindelserna var den centrala datorn ständigt uppkopplad mot alla sina användare runt om i landet. Men i övrigt var tanken detsamma som med Molnet och Två hål i väggen.

Intet nytt under solen.

Världens sämsta idé

Min favorit till segern i tävlingen om ’Världens sämsta idé’ är nog den idé Adolf Hitlers far hade, när han på sommaren år 1888 sa till sin fru: ”Kära Klara, ska vi gå in i sovrummet en stund?”

Ung röst 2011

Ibland finns det i den offentliga debatten en uppfattning om att ett boende i en storstad inte alltid är så gynnsamt. Det finns så mycket lockelser och kriminalitet i storstadsmiljön som framförallt drabbar ungdomen. Att bo en bit ut från stan betyder oftast en tryggare tillvaro.

Men hur är det i verkligheten? Rädda Barnen har kommit med en rapport som heter Ung Röst 2011.

http://www.rb.se/SiteCollectionDocuments/Ung%20Röst%202011/RB_UngRost_2011.pdf

Det finns mycket som slår en är när man läser bilagorna (framförallt i bilaga 2 – från sid 75 och framåt).

T ex frågan: ANDEL ELEVER SOM SÄLLAN ELLER ALDRIG KÄNNER SIG TRYGGA I BOSTADSOMRÅDET PÅ KVÄLLEN. I Järva och Botkyrka svarar 20% resp 18% att de känner sig otrygga där man bor. Mot 8% i Stockholms innerstad.

En annan fråga: ANDEL ELEVER SOM SÄLLAN ELLER ALDRIG KÄNNER SIG TRYGGA I KOLLEKTIVTRAFIKEN PÅ KVÄLLEN visar att i Järva resp Botkyrka tycker 31% resp 42 % att det inte är vidare värst trevligt att åka med kollektivtrafiken, Mot 20% i Stockholms innerstad.

Sörgårdsidyllen finns kanske vid Nybroplan.

SAAB

De SAAB-anställda har inte fått ut sina augustilöner. Men man har ju inte tillverkat någon bil på sex månader. Kan man ändå få lön när man inte gjort något?

Etanol

I ett tidigare inlägg påstod jag att om man kommer med ett verkligt tokigt förslag och tillägger att ”det är bra för miljön” så nickar alla instämmande och har inga synpunkter på det tokiga förslaget.

Antagligen var det någon som sa ”det är bra för miljön” när man tog beslut om etanol som drivmedel för bilar.

I Brasilien används etanol mer än bensin som drivmedel för personbilar. I Brasilien odlar man också sockerrör och det har man gjort i många, många år. Man har också i många, många år bränt upp restprodukterna av sockerrören. Dels har det handlat om rester av sockerrören på fälten, dels har det varit restprodukter från tillverkningen på sockerfabrikerna. Någon kom på att det var slöseri när man kunde göra etanol av resterna istället. Och när någon annan kom på att man kunde ersätta bensinen med etanol, med lite modifikationer av bilmotorerna, så var succén given.

Idén med etanol istället för bensin spreds över världen, och två länder nappade direkt, USA och Sverige. Men eftersom man inte kan odla sockerrör i USA eller Sverige fick man hitta på andra ingredienser. I USA blev det majs, och i Sverige vete, som ersättning för sockerrörsrester. Men med majs och vete är idén inte lika bra. Varför?

Jo, för att tillverka 10 liter etanol av sockerrörsrester behövs lika mycket energi som finns i 3 liter etanol. Motsvarande värde för vete är 6 liter. Och om man använder majs behövs energi motsvarande 9 liter för att tillverka 10 liter etanol. Anledningen till dessa skillnader är inte bara beroende på råvarornas energiinnehåll. Det har också att göra med att sockerrörsodling inte behöver lika bra jordbruksmark och gödsling som majs och vete. Om man då tänker på att det även krävs energi för att plöja och harva marken, så utsädet, ogräsbespruta ett par gånger och sedan köra med skördetröska. Och sedan ska ju majsen resp. vetet forslas till etanolfabriken. Ja, då kanske etanolen i USA t o m är energinegativ, d v s det går åt mer energi än det som finns i 10 liter etanol för att tillverka 10 liter etanol. Och energivinsten i Sverige blir också väldigt blygsam. Om det nu blir någon vinst.

http://www.fof.se/tidning/2007/7/etanol-sloseri-med-resurser-och-energi-0

I artikeln ovan står det, att för att driva en svensk bil under ett år krävs årsskörden från 3,5 hektar åker. ”Om hela den svenska bilflottan drevs med etanol skulle det kräva veteåkrar som täcker nästan hela Götaland och Svealand.” Och dessutom är det ju mat som man bränner upp när man tillverkar etanol av vete. Jag kan inte se annat än att hela idén med etanol som drivmedel till bilar är direkt korkad.

Staten har infört en massa förmåner för alla som skaffar sig en etanolbil: subventioner vid köp av etanolbilen, lägre skatt, lägre förmånsvärde, gratis parkering i vissa städer, ingen biltull i Stockholm osv. Men hur kan staten ge så stort stöd åt en så uppenbart dålig idé ? Jo, någon politiker fällde de förlösande orden "Det är bra för miljön" och då upphörde, som alltid, all diskussion om förslaget.

Sett på nätet

Dagstidningen New Zeeland Herald redogör för en global opinionsundersökning där man ställdes inför följande uppgift:

”Vill ni vara vänlig att ge er ärliga åsikt om hur man finner en lösning på matbristen i resten av världen.”¨

Resultatet blev tyvärr helt misslyckat.

I Afrika visste man vad ”mat” var.

I Östeuropa visste de inte vad ”ärlig” var.

I Västeuropa kände de inte till ”brist”.

I Kina visste de inte vad ”åsikt” var.

I Mellanöstern var ordet ”lösning” obekant.

I Sydamerika visste de inte vad ”vänlig” betydde.

Och i USA hade de ingen aning om vad ”resten av världen” var.

Carin Jämtin

Det var inte bara en ny partiledare som sossarna utsåg på sin kongress i våras. Man fick även en ny partisekreterare, Carin Jämtin.

Jämtin har under de senaste åren kommit med en del förslag, som hon sedan har tagit tillbaka, ett efter ett. Men jag tycker att det märkliga var att hon överhuvudtaget kom med sina ogenomtänkta förslag i första steget. T ex inför valet 2010 när hon föreslog att man skulle inrätta en butler-tjänst för Stockholmarna:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/valet2010/article12428512.ab

Motivet var att det var svårt för t ex arbetande småbarnsföräldrar att få ihop livspusslet. Samtidigt var hon stark motståndare till RUT-avdraget. I mina ögon kan man inte vara mer inkonsekvent. Givetvis fick hon ganska snart ta tillbaka sitt förslag.

Sen kom hon med ett förslag om att ersätta en befintlig helgdag med en muslimsk sådan:

http://www.dn.se/nyheter/sverige/jamtin-vill-ha-muslimsk-helgdag

Att förslaget visade på en kultur- och historielöshet kunde man väl acceptera. Men att det i Sverige finns andra religioner än kristendom och islam, som i konsekvensens namn också borde få bestämma över de nationella helgdagarna, hade Jämtin kanske inte tänkt på. Givetvis fick hon ganska snart ta tillbaka sitt förslag.

Därefter kom Jämtin med ett förslag om att TV-sändningar från OS skulle visas i SVT. Det skulle ske genom en lagändring:

http://www.aftonbladet.se/sportbladet/sportitv/article13191999.ab

Eftersom SVT inte har de pengar som krävs för att köpa sändningsrättigheterna innebar hennes förslag helt enkelt konfiskation av privat egendom. De som betalat IOK för sändningsrättigheterna skulle helt enkelt utan ersättning lämna över sina dyra rättigheter till SVT. Givetvis fick hon ganska snart ta tillbaka sitt förslag.

Nästa klavertramp var förslaget om skoluniformer:

http://www.expressen.se/nyheter/1.2371136/skoluniform-om-carin-jamtin-far-bestamma

Jag tror att ett skoluniformsförslag i Sverige är ganska dödfött. I den svenska skolan har elever kepsar på sig under lektionerna och det är helt OK att t o m bära niqab för muslimska tjejer. Att få svenska elever att se ut som om de bodde i Nordkorea var lite väl magstarkt även för de egna anhängarna. Givetvis fick hon ganska snart ta tillbaka sitt förslag.

Ett annat världsomstörtande förslag från Jämtin var det om könsneutrala toaletter:

http://www.dn.se/debatt/stockholmsdebatt/infor-konsneutrala-toaletter-och-kommunala-hbt-boenden-for-aldre-

Ingen begrep väl egentligen syftet med förslaget vilket innebar att hon givetvis ganska snart fick ta tillbaka sitt förslag.

Varför kommer det jämtut en massa konstiga förslag från Jämtin?

Försök ...

... sätta markören (pilen) på hans näsa....

http://www.selfcontrolfreak.com/slaan.html

Poliskameror

Läste en artikel i DN om kameror i polisbilar som registrerar bilars registreringsskyltar:

http://www.dn.se/nyheter/politik/nya-kameror-okar-kontroll-pa-bilister

Bl a står det i artikeln: ”Direkt får polisen besked om de (=bilarna) är efterlysta eller stulna, har körförbud, är oförsäkrade och obeskattade men också om ägaren saknar körkort. Det här nya och supersnabba systemet, som gör att polisen kan stoppa en misstänkt innan den hinner försvinna, är på väg att införas i Sverige. Det kallas automatisk nummerskyltsavläsning och finns redan i Storbritannien, Norge, USA och är på väg i Frankrike.”

Tänk, jag tycker att det här låter bra. Men en svensk journalist måste naturligtvis avsluta artikeln med frågan: ”Kan det leda till ett utökat övervakningssamhälle?”
Jag har tidigare skrivit om övervakningskameror

( http://all-you-need-blog.blogspot.com/2010/12/overvakningskameror.html )

och på något sätt är vi svenskar annorlunda funtade än våra medmänniskor i grannländerna när det gäller övervakningskameror. Hur kan man ifrågasätta en metod att sätta fast brottslingar? I det här fallet är det ju bara brottslingarna som blir drabbade.

Håkan

Socialdemokraternas nye ledare, Håkan Juholt, är från Småland. Därför trodde jag länge att han hette Johult.

Vision

Såg ett inslag på TV-nyheterna att fackföreningar har svårt att rekrytera ungdomar. Kan det bero på att fackpamparna lever i en egen värld helt skild från ungdomarnas? T ex har Fackförbundet SKTF bytt namn till Vision. Det firade man med en fest:

http://www.dn.se/nyheter/sverige/fackforbundsfest-kostade-4-miljoner

Är det någon mer än jag som ser sambandet?

Varför får man sms-a samtidigt som man kör bil?

Det finns ett begrepp som heter ”Förbuds-Sverige”. Inte utan orsak. T ex var det till nyss nästan omöjligt att köpa Treo på en söndag. Ett annat exempel är krögaren som blev straffad för att gästerna började dansa spontant vid bardisken. Att en tomtägare fick lov att bygga ett litet skjul på sin tomt, utan att få tillstånd till detta av myndigheterna, var en stor frihetsreform. Och det var inte så många år sedan som man måste ha kommunens godkännande av färgval när man skulle måla om sitt hus.

Att förbjuda dubbdäck på vissa gator är något som svensken accepterar utan protest. Och sopsortering, hemma eller på återvinningsstationer, är upphöjt till lag. Du kan råka ut för allvarliga konsekvenser om du skulle lägga uttjänta batterier i behållaren för ”Brännbart”. Och om man inte kan uppvisa en giltig bussbiljett vid en biljettkontroll kan man få ett bötesbelopp stort som en veckoinkomst.

Svensken accepterar också olika förbud som inte behöver komma från offentliga myndigheter, utan från t ex hyresvärdar och arbetsgivare. Att röka på sin egen balkong kan ställa till problem. Likaså om man använder snus på vissa jobb.  

Men sen kan det finnas regler och förordningar som inte riktigt passar in i ”Förbuds-Sverige”. Att tillverka, hantera, sälja, köpa och inneha narkotika är ett sådant område som har stora straffvärden. Men att knarka är inte straffbart. Trots att alla begriper att när sprutan är fylld med knark förutsätter det att ett antal brott redan begåtts. Ett annat område är prostitution, som är olagligt – att köpa men inte att sälja.

Inom trafiken finns det massor av förbud. Jag har redan nämnt dubbförbudet. Men att ha parkerat efter konstens alla regler, men där den betalda parkeringstiden har gått ut med fem minuter, kan en entreprenör, som köpt rättigheterna av kommunen att i eget namn agera polis, åklagare och domare, ge dig ett bötesbelopp som kan motsvara flera dagsinkomster. Och den enda instans där du kan överklaga dina böter är just det parkeringsbolag som just gett dig böter.

Bötesbeloppet för att köra moped utan hjälm är 1 500 kronor. Samma belopp för att köra över en heldragen linje i vägbanan. Att åka i baksätet på en bil utan att använda säkerhetsbälte kostar också 1 500 kronor. Om du cyklar och ditt barn sitter i barnsadel, men utan hjälm, är det böter på 500 kronor. 500 kronor kostar det dig också om du promenerar på en väg utan att använda gångbanan, om sådan finns. Och enligt lagen kan polisen ge dig 2 000 kronor i böter om du kör i 31 km/tim på en 30-väg.

Men en sak är tillåten i Sverige. Till skillnad från så gott som alla europeiska och nordamerikanska stater får man i Sverige köra bil och samtidigt fingra på sin mobiltelefon. Du kan utan problem inte bara tala i telefonen, utan även sms-a, spela spel, läsa senaste nyheterna och i övrigt göra allt man kan göra med en mobiltelefon.

Enligt en undersökning som Trygg-Hansa har gjort svarar 40 % att de brukar sms-a när man kör bil. Nästan varannan bilist du möter är alltså mer intresserad av sin mobil än hur man uppträder i trafiken. Att inte ha ett förbud mot mobilanvändning när man kör bil rimmar dåligt med Trafiksäkerhetsverkets ”Nollvision”, men framförallt när svensken genom årtionden blivit vana vid, och även accepterat, allehanda förbud och regler.

Nästan alla riksdagspartier vill förbjuda handhållna mobiler i bilen, men Moderaterna stretar emot. Man menar att det redan finns lagar om vårdslöshet i trafiken. Ett helt obegripligt resonemang enligt mitt sätt att se, och vad jag tror de flesta svenskar egentligen tycker. I så fall behöver man inga hastighetsbegränsningar eller heldragna linjer i vägbanan heller.

Svensken är så van vid förbud att ytterligare ett gör varken från eller till. Ett förbud skulle däremot ge mobilanvändarna en vink om att det inte är OK att framföra sin bil vårdslöst, som man gör om mobilen upptar den uppmärksamhet som man borde lägga på den trafiksituation man befinner sig i. 

På en klippa ....

Konstgräsplan

Någon ansvarig i Åre kommun hade bestämt att Duved skulle få en konstgräsplan för fotboll. Nu när planen är klar, där Åre kommun satsat 3 miljoner kronor, visar det sig att planen inte håller de mått som krävs för att spela 11-mannafotboll. Gräsplanen är för liten helt enkelt. Någon ansvarig har beställt fel.

http://op.se/lanet/are/1.3870163-fotbollsplanen-i-duved-for-liten

Precis som med utsiktstornet i Piteå, som jag skrev om igår, borde det här benämnas förskingring, eller rent utav stöld, av kommunala skattemedel. Men även i det här fallet verkar den ansvarige fortfarande vara på fri fot.

Utsiktstorn

I Piteå har kommunen byggt ett utsiktstorn. Nu när tornet är färdigbyggt upptäcker man att man inte har någon utsikt från tornet. Tornet blev för litet och det enda man ser är topparna på träden i skogen runt om tornet.

http://www.pitea-tidningen.se/nyheter/senaste_nytt/artikel.aspx?ArticleId=6345691

Tornet kostade strax över 200 000 kronor. Man har alltså använt ett par hundratusen av kommunens skattemedel för att bygga något väldigt meningslöst. Det borde jämställas med förskingring, eller kanske rent utav stöld, av kommunala medel. Men den ansvarige, chefen för bygg- och miljökontoret, verkar fortfarande vara på fri fot eftersom han uttalar sig i artikeln.

Robinson

I går skrev jag om Idol. Ett annat s.k. mobbningsprogram har också haft säsongspremiär, nämligen Expedition Robinson.

Det är den fjortonde säsongen och många kanske inte minns hur debatten var första säsongen 1997. Efter första programmet blev det folkstorm och SVT, som var den kanal som sände programmet, tvingades klippa om programmet för att göra ”ö-rådets utröstningar” så snälla som möjligt. Att man röstade ut en deltagare var något oerhört på den tiden.

Nu har det blivit vardagsmat med utröstningar, och det finns massor av TV-program där man ser det som en naturlig del av programkonceptet att deltagarna försvinner en efter en.

Att man idag återigen debatterar lämpligheten att sända Robinson är rätt obegripligt. Deltagarna vet vad de ger sig in i och allt deltagande är frivilligt.

Men i år verkar det där med utröstning inte vara något problem. Deltagarna tävlar nu istället om att frivilligt lämna Robinson. Det man borde diskutera är väl hur bra produktionsbolaget har skött castingen i år.

Idol

Så har TV4 börjat sända den åttonde säsongen av programmet ”Idol”. Och som alla tidigare år börjar debatten om lämpligheten med s.k. ”mobbnings-TV”. I år finns det tydligen två nya jurymedlemmar som inte skräder orden, utan säger vad man tycker.

Mina egna funderingar kring detta debattfenomen är att det inte kan vara okänt vad Idol går ut på. Det kan heller inte vara nytt att det finns en jury som ska komma med omdömen om ens insats. Dessutom är det helt frivilligt att ställa upp och visa omvärlden hur man är som sångare.

Om nu någon i juryn säger att den förhoppningsfulle tonåringen är tondöv, och har en sångröst som Mrs Miller, så kanske det ligger något i det. Om tonåringen inte kan förstå kritiken handlar det antagligen om att han/hon har för stort självförtroende och alldeles för lite självinsikt. Då är det väl bra att någon försöker ge ”artisten” en mer balanserad självkänsla.

Sen kan man fråga sig hur ”artistens” omgivning har agerat. Finns det ingen som kan vara ärlig och säga att chanserna för en framtida sångkarriär är lika stora som den chans en isbit har i helvetet? Eller är ”artistens” omgivning lika tondöv?

SL:s biljettsystem

När jag flyttade till Stockholm för över trettio år sedan förvånades jag över lokaltrafikens biljettsystem. Man hade papperslappar eller –remsor som man manuellt stämplade. Rena stenåldern tyckte jag då. Och det tycker jag fortfarande.

Nu har SL sedan något år introducerat sitt Accesskort som kan laddas för olika tidsperioder. Ett system som finns i de flesta städer, framförallt utomlands. Och har funnits länge.

SL har också ett rabattsystem för de som reser mycket, men där resorna infaller då och då, vilket gör att ett SL:s Accesskort inte är lämpligt. Men detta rabattsystem är baserat på förköpsbiljetter i form av en pappersremsa – som ska stämplas manuellt. Inte mycket har alltså hänt på trettio år.  

Men vad händer då om den som ska stämpla har tagit kompledigt? Ja tidigare fanns det en skylt i fönstret, där spärrvakten skulle ha suttit, som sade ungefär: ”Kom ihåg vilken tid du gick genom denna stations spärr om det skulle bli en biljettkontroll.” Denna skylt har nu ersatts av en med en uppmaning att ”skaffa biljett”. Men man har ju en biljett i form av sin förköpsremsa. Det man saknar är någon som stämplar.

I Göteborg har resenärerna själva skött stämplingen genom att det finns stämpelapparater på bussar och spårvagnar. Något liknande kan man väl tänka sig att ha i Stockholm också tycker man. I synnerhet när det krävs stämpel, men där det inte finns någon person som kan stämpla.

Dessutom har man genom åren blivit så van vid att spärrvakter saknas och har ersatts av skyltar, att man inte varje gång läser vad som står på skylten. Man har ju råkat ut för detta ”hundra gånger” tidigare. Att skyltens innehåll har förändrats är det nog många som inte har observerat. Jag skulle tro att när de flesta som läste följande artikel i Svenska Dagbladet blev ordentligt förvånade. Det blev i alla fall jag:

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/stamplad-som-tjuvakare_6441460.svd

Om man läser på SL:s hemsida så står det att man håller på att titta på hur man ska lösa problematiken med förköpsremsor. Det har man gjort i över trettio år nu.

 …..

Sent igår meddelade man att man återgår till den gamla rutinen och låter resenären slippa böter när spärrvakten har tagit ledigt. Denna rutin ska gälla till dess man löst förköpsmöjligheten via Accesskortet. Vilket ska bli möjligt ”om ett halvår eller ett år” som SL:s representant uttrycker det. Snälla SL: Det är 2011 nu - att stämpla papperslappar gjorde man förr i tiden, innan IT var uppfunnet.

Välkommen september!

Så är vi då inne i september och dags att återuppta bloggandet. I och för sig kan man tänka sig att det idag den 5 september istället är den 36:e augusti. Men jag tror inte att hösten låter sig luras så lätt.


Det finns en hel del aktuella händelser som sticker ut lite mer. Den här bloggen har ju som motto att den finns till för mig, för att jag ska kunna skriva av mig när jag upptäcker något som jag tycker bör kommenteras. Så nu ska jag lusläsa tidningar, följa nyhetsprogram på radio och TV. Brist på ämnen kommer jag inte att ha.


Fortsättning följer i morgon.