23 oktober 2011

Euron, del 8

Jag skrev i går om hur den finansiella verksamheten flyttade utomlands på 1980-talet, när den dåvarande socialdemokratiska införde den s.k. valpskatten. Då fanns inte Internet, men tillräcklig teknik för att bankerna skulle kunna upprätta finansiella punkter runt om i världen, men som hanterades från Sverige.

Med dagens teknik har det blivit en barnlek att agera globalt. Ett bra exempel på ett annat område är när vi införde förbud om alkoholreklam i TV. Men alla vi som kan se TV3, TV5 och andra svenska kanaler kan ju varje dag se reklam för öl, vin och sprit. Anledningen till detta är att vissa TV-bolag sänder från England, där det är tillåtet med alkoholreklam. Och TV-signaler känner inga gränser.

På motsvarande sätt fungerar andra branscher, bl.a. Bank och finans. Om en stat inför ett förbud eller en avgift flyttar man helt enkelt den utsatta verksamheten till ett land utan dessa förbud eller avgifter.

Min erfarenhet är att många svenska politiker, framförallt på vänsterkanten, inte riktigt har insett att innevarande år är 2011. Många lever kvar i sextiotalets Sverige då Sverige var ett rikt land och staten kunde med några nya lagar på ett enkelt sätt se till att få in mer pengar till statskassan för nya reformer. Men den tiden är förbi. Nu måste varje land agera i samklang med andra länder för att ha kvar sin trovärdighet.

För att återknyta till Euron så har Medelhavsländerna uppenbarligen kört sitt eget race, men låtit påskina för omvärlden att man följt de regler som gäller för EMU. Nu när man påträffas med ”brallorna nere” vill man ha hjälp av övriga EU, d.v.s. de länder som man under flera år ljugit för.

Men vad ska man göra. Det verkar som om övriga länder inte vill slänga ut Grekland från EMU och låta dem lämna Euron och återgå till sina gamla Drachmer. Det finns en gammal åsikt att ett land inte kan gå i konkurs. Man har pekat på ett moratorium som ett möjligt alternativ. Men varför kan man inte sätta ett land i konkurs? Genom att sätta hårt mot hårt och visa för omvärlden att inom EU tolererar man inte att man ljuger eller slarvar med sin ekonomi. Det måste ju stärka Eurons ställning internationellt. Visserligen kommer Grekland vara ett förlorat land för lång tid framåt, men övriga länder, som idag slirar med sin ekonomi, skulle få sig en tankeställare och kanske självmant rätta in sig i ledet.

Den förlust som många europeiska banker skulle råka ut för, genom Greklands konkurs, får hanteras av respektive banks ägare. Varje enskilt land skulle sen ha möjlighet, men inte skyldighet, att hjälpa de egna krisande bankerna. Men bankerna skulle i framtiden vara lite mer noggranna med sin kreditgivning till ”osäkra länder”. Vi skulle få en självreglering, utan inblandning från det federala EU.

Inga kommentarer: