Stockholms biltullar

Stockholm har nu haft trängselskatt i fyra år. Det finns många s.k. grävande journalister, men ingen av dem har närmare granskat trängselskatten. Kan det bero på att deras politiska övertygelse betyder mer än deras yrkesstolthet? För det finns en hel del konstigheter med hela trängselskattesystemet.

1. En trängselskatt är en skatt som man betalar när man förorsakar trängsel. Men i Stockholms fall har skatten inget att göra med själva trängseln, eftersom man betalar en skatt när man kör in i stan OCH man betalar en skatt när man kör ut ur stan. Om man kör ut ur stan MINSKAR man ju trängseln och om rätt ska vara rätt borde man få en ersättning för detta. I alla fall ska man inte belastas en gång till. I själva verket är det en biltull man betalar. En tull är en avgift man betalar för något som passerar en geografisk punkt. Men varför heter det inte ”biltull” då? Jo, för att enligt svensk lag får man inte ta ut någon biltull. När man bygger en ny bro eller en ny motorväg får man initialt ta ut en avgift som en del av finansieringen av bygget. Men när bron eller vägen är betald får man inte längre ta ut någon avgift. Att kalla en biltull för trängselskatt är helt enkelt bara ett sätt för att ta ut en olaglig avgift.
2. I Sverige har vi folkomröstningar som enbart är rådgivande. I det här fallet bestämde regeringen att man skulle följa resultatet av folkomröstningen. Alltså att göra en rådgivande folkomröstning till en beslutande. Helt emot den demokratiska ordning vi hitintills hade haft.
3. Trängselskatten är en statlig skatt och därför gäller den för alla i Sverige. Men folkomröstningen gjordes enbart i en enda kommun, Stockholms. D v s en kommuns invånare tog ett beslut som berörde alla andra kommuners invånare.
4. Upphandlingen av trängselskattesystemet gjordes av Stockholms kommun genom Stockholms GFK (Gatu- och Fastighetskontor). Man följde de bestämmelser som gäller för offentlig upphandling. Men efter alla förändringar stod man inför faktum: Stockholms kommun tog ut skatt av andra kommuners invånare, vilket lagen inte tillåter. Dåvarande finansminister Bosse Ringholm, tyckte då att dåvarande Vägverket (nuvarande Trafikverket) kunde ”ta över kontraktet”. Följden blev att Vägverket, som statlig myndighet, nu satt med ett avtal som inte hade följt de regler som gäller för offentlig upphandling.
5. Naturligtvis blev det en rättssak av det som beskrivs i pkt 4 ovan. Det var de leverantörer som hade valts bort i affären med Stockholms GFK, som gjorde polisanmälan. I rättegångar, alla med förtur, i tingsrätt, länsrätt och kammarrätt blev domskälet ungefär att ”visst var det mot lagen, men nu hade man redan lagt ner massor med pengar och bla bla bla…… ”. Åtalet ogillades i samtliga tre domstolar. Enligt min uppfattning baserades deras domskäl i första hand på affärsmässiga faktorer, i andra hand på politiska (om systemet inte skulle bli klart i tid skulle vi med all säkerhet ha haft en regeringskris och kanske ett nyval som följd) och först i tredje hand baserades domskälen på lagen.
6. Om det varit ett företag som hade byggt samma betalningssystem skulle de fått bokföra anläggningarna som en investering, med avskrivningar enligt bokföringslagen. Jag kan inte de offentliga bokföringsprinciperna, men jag tror inte att de skiljer sig alltför mycket från företagsekonomins. Jag tror inte att de intäkter som systemet inbringar hade räckt till ens avskrivningarna. Men i det här fallet måste man ha kostnadsbokfört (= tagit direkt alla kostnader i en klump) allt som hade att göra med hela trängselskattesystemet.

När vi har synpunkter på hur dåligt demokratin fungerar i t ex Vitryssland, i något land i Mellanöstern eller i någon sydamerikansk bananrepublik kanske vi först ska titta på hur våra politiker hanterade införandet av billtullarna i Stockholm. Och sen ska vi minnas det gamla ordspråket: ”Man ska inte kasta gurka när man sitter i växthus”.