1 januari 2011

Lagrell

Ordföranden i Svenska Fotbollförbundet heter Lars-Åke Lagrell. Han och övriga styrelsemedlemmar väljs av medlemmarna vid årsmötena. Medlemmarna i det här fallet är ca 3 000 svenska fotbollsklubbar, med i sin tur sammanlagt en miljon medlemmar.

Första gången Lagrell blev vald till ordförande var 1991. Varje årsmöte sedan dess har han blivit omvald. Nu meddelar han att han inte längre ställer upp till omval vid årsmötet i mars – 2012 (!). Det betyder alltså att han ställer upp till omval vid årsmötet i mars 2011. Och med sitt uttalande har han redan klart för sig att han blir omvald vid detta möte. Hur kan han veta det, så här tre månader före årsmötet? Har han siargåvor av Saida-klass? Eller har han gjort så enastående insatser för svensk fotboll att folk ligger på knä och ber honom stanna ett år till? Eller är det helt enkelt bara samma beteende som betraktas som normalt i världens diktaturer?

Att han kan spå vad som händer i framtiden tror jag inte på.

Att han gjort ett exceptionellt jobb för svensk fotboll är ju en helt främmande åsikt. Han har i och för sig skrivit ett avtal om TV-rättigheter för svensk fotboll som inbringade en hel del kulor till förbundet. Men de stora vinnarna är - förutom norrmannen som förhandlade fram kontraktet och satt ”på bägge sidor bordet” och gav sig själv hundra miljoner kronor i ersättning – de kommersiella TV-bolagen. Förlorarna är det svenska folket som måste bli kunder i diverse TV-bolag för att kunna se svensk fotboll.

Allsvenskan rankas som den 24:e bästa ligan i Europa (finns det så många länder?). Det svenska landslaget tog ett VM-brons för sexton år sedan. Men nu rankas vi som 33:a i världen. Snacka om tillbakagång.

De bästa svenska spelarna flyttar utomlands, ibland bara till Danmark och Norge. Men tydligen är även klubbar i dessa länder starkare i konkurrensen än de svenska klubbarna.

Hur ser det ut på publiksidan? Jo, publiken minskar år för år. För vem vill gå på fotboll med den huligankultur som accelererar i våldsamheter år för år? Huliganerna var först en Stockholmsföreteelse, men har nu smittat ner stora delar av Fotbollssverige. Men det har även drabbat andra idrotter som t ex ishockeyn. Och vad gör Lagrell och hans förbund? Ingenting, absolut ingenting.

Och vad gör Fotbollförbundet för att locka tillbaka åskådarna? Tittar man på hur man gjorde i England när man där krossade sina huliganer? Tittar man på Spanien där man ofta ser barnfamiljer på matcherna, och där supportrar till de bägge lagen kan sitta bredvid varandra utan problem. Tittar man på Tyskland med fullsatta läktare och en positiv supporterkultur? Man kanske ”tittar”, men man är förvånansvärt passiva i frågan.

Så några insatser för svensk fotboll som grund för ett omval nu 2011 har jag svårt att se. Ändå, som sagt, har Lagrell gått ut till media och meddelat att han inte ställer upp för omval 2012, och tar därmed som en självklarhet att han blir omvald som ordförande vid årsmötet i mars 2011. Denna arrogans för de demokratiska spelreglerna hittar man bara annars inom politiken.

Inga kommentarer: