SIDA

I ett tidigare inlägg skrev jag om välgörenhetsorganisationer. Och att det var upp till var och en om man ville skänka pengar till dem. Men det finns en välgörenhetsorganisation som vi som svenska skattebetalare tvingas betala till, oavsett vad vi tycker om vad de pysslar med. Och det är SIDA.

För år 2011 får SIDA 35 miljarder kronor från våra skattemedel. Det betyder ca 4 000 kr per år och svensk. Eller ca 1 000 kr i månaden för en normal löntagare/skattebetalare. Det har väl inte undgått någon att SIDA verkar vara en mycket misskött organisation. T ex begärde man i fjol ett tilläggsanslag på 30 miljoner kronor för att låta en extern konsult bringa ordning i den egna bokföringen. Jag tycker att det säger det mesta om hur väl fungerande SIDA är.

När man letar på nätet om olika biståndsprojekt som SIDA har eller har haft ansvar för blir man lite mörkrädd. Det handlar ofta om hur illa man har skött de olika projekten, hur pengarna har runnit igenom, ofta till tveksamma mottagare, och hur dålig kontroll man haft både på projektens verksamhet och på deras budgetar.

Jan Mosander, känd utrikeskorrespondent på Sveriges Radio, gav för ett par år sedan ut en bok ”Pengarna som försvann: missbruk av det svenska biståndet”, som väckte stor uppmärksamhet. Det är en läsning som även den mest hängivne biståndsförespråkaren måste fås att börja tänka.

Men SIDA verkar jobba på som tidigare. Massor av pengar, massor av projekt, men väldigt få lyckade sådana.

Tänk om man istället gjorde om biståndet till något som de svenska skattebetalarna skulle begripa. Och kanske tycka det vara väl använda skattemedel.

Exempel:

• Borra 10 000 brunnar i byar i länder som lider av torka.
• Sätt ut 10 000 manuella vävstolar i fattiga byar så att kvinnorna kan väva sina egna tyger.
• Sätt ut 10 000 portabla elverk, drivna av solpaneler, i byar som saknar el.
• Sätt upp 10 000 skolor, med lärare och utbildningsmaterial, i länder där det idag inte finns tillräckligt med skolor.
• Plantera 10 miljoner träd i områden där avverkning har förstört jorden.
• Vaccinera 100 miljoner barn i länder som fortfarande lider av sjukdomar som resten av världen har lyckats få bukt med.

En enkel kalkyl visar att de sex exemplen ovan TILLSAMMANS kommer att kosta mindre än dagens misslyckade 35 miljardersbistånd. Och vi kan upprepa mina exempel varje år.

Nu har ju i och för sig den nya biståndsministern, Gunilla Carlsson, aviserat en ny ordning för SIDA: http://www.ordfront.se/www,-d-,ordfront,-d-,se/Ordfrontmagasin/Artiklar%202010/Bistand%203_10.aspx . Men området Bistånd är så skyddat från debatt och granskning, att det antagligen inte kommer att hända så mycket. Vi har ju under alla år haft som mål för vårt bistånd att det ska uppgå till 1 % av BNI (Bruttonationalinkomst). Hur man nu kan ha en utgift som mål. Det hade väl varit smartare om man hade haft produktivitet som mål. Att ha mina sex exempel som mål skulle innebära att det skulle vara lätt att följa upp hur väl man lyckats. Samtidigt som svenska skattebetalares pengar skulle ha gått till något vettigt.