Ungdomsidrotten i Stockholm kännetecknas av, precis som i övriga Sverige, massor av ideella insatser. Det är föräldrar som lägger ner mycket tid på sina telningars idrottsintresse. Det är ungdomar som parallellt med sitt eget idrottsutövande även deltar i ledning av deras yngre kamraters verksamheter. Det är mängder av föreningsengagerade människor som avsätter stora delar av sin egen fritid för att leda alla de aktiviteter som verksamheten kräver. Och alla dessa människor gör det utan några som helst krav på ersättning. Tvärtom får man många gånger betala ur egen ficka för att det ska fungera. Och egentligen gäller detta förhållande inte bara för idrotten utan för all föreningsverksamhet.
Den moderatledda politiska ledningen i Stockholm beslöt att minska det årliga föreningsstödet i Stockholm med 25 %, från 40 miljoner kronor till 30 miljoner. Nu blev kritiken väldigt hård, så man gjorde en halvpudel och halverade minskningen till fem miljoner kronor. Men dessa fem miljoner i minskning betyder ändå att det blir ännu svårare att bedriva den verksamhet som idag sysselsätter så många människor. Hur många ungdomar kommer p.g.a. bidragsminskningen att syssla med andra saker? Och med ”andra saker” menar jag sådant som skadar samhället och på lång sikt kostar mer än de futtiga fem miljonerna.
Fem miljoner är ju bara kaffepengar i stadens budget. Varför inte göra tvärtom och och dubbla stödet? Eller varför inte tre- eller fyrdubbla det? Även en fyrdubbling är mindre än felräkningspengar i den totala budgeten. Ett utökat stöd skulle vara en ryggdunkning för alla föreningsverksamma, istället för den örfil man nu gett dem. Politiker måste lära sig att kostnader inte bara är av ondo. Det finns goda kostnader också.
Hur tänkte man när man tog ett sådant beslut? Kan det vara för att det hette ”föreningsbidrag”? ”Bidrag” är ju något som förknippas med oppositionen. Men ta och döp om pengarna till ”stöd” istället om det är där skon klämmer.
Men framförallt ta inte sådant beslut samma dag som man för fram ett förslag om att bygga ett nytt operahus i Stockholm. För en kostnad på två miljarder kronor! En verksamhet som idag redan subventioneras med 1 700 kronor per biljett. Eftersom Operan har 1 100 platser så räcker de där fem föreningsmiljonerna till att subventionera knappa tre fullsatta föreställningar.
Sens moral: Det här beslutet är ”hål i huvudet”. Snacka om politiskt självmål.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar