Obevakade övergångsställen

Jag hade tidigare ett inlägg om bevakade övergångsställen. Det handlade om att tidsintervallet för grönt för gående är tre-fyra gånger så långt som det behövde vara. Det är bara att jämföra hur det funkar i andra länder.

Men nu vill jag skriva av mig om de obevakade övergångsställena. I sin iver att uppnå Nollvisionen har Trafiksäkerhetsverket helt slutat med utbildning från småttingstadiet om det där ni kommer ihåg: ”Se vänster, sedan höger och sedan snabbt vänster igen. Om ingen bil, gå raskt över gatan.” I stället har man fått igenom en lag om att bilister har skyldighet att stanna för en gående vid övergångsställen, oavsett hur trafiksituationen ser ut. Den gående ska då stå beredd att gå över. Om bilisten inte stannar ska den gående omedelbart ”visa fingret”. Detta förfarande har nu utvecklats till att man som gående bara går rakt ut i vägbanan. Utan att se om vägen är fri. Bilisten har ju skyldighet att stanna, och då betyder det väl att man har rättighet att bara gå. (Denna märkliga syn på skyldighet vs rättighet gäller för övrigt inte bara i trafiken.)

På vintern med sina mörka kvällar, och svenskarnas vana att gå klädda i mörka vinterkläder, kan man dra det ett steg till: Undvik reflexer. Att upptäcka en gående i mörka kläder, utan reflex, en mörk kväll, kan vara näst intill omöjligt. Men lagen säger att bilisten ska stanna. Och då är det ju bara för den gående att gå.

Antalet s k upphinnandeolyckor – där bakomvarande bil inte hinner stanna utan kör på den framförvarande - har ökat på senare år. Framförallt vid övergångsställen.
 ( http://www.insyn.stockholm.se/trn/document/2010-11-23/Dagordning/8/8.pdf )

Trafiksäkerhetsverket kommer antagligen att tillsätta en utredning om orsaken till dessa olyckor.