Svenska journalister använder så gott som alltid begreppet ”utsatta områden” när man talar om getton eller slumområden. ”Slum” låter väldigt illa och man får kanske bilden av att det är människorna som låter ett område förslummas. Antagligen låter ”utsatta” bättre eftersom det begreppet antyder en yttre påverkan. Det är någon eller något som orsakat att det ser ut som det gör. De enskilda människorna är därmed oskyldiga till sin situation
Ibland talar man om att det är betongen som är orsak till misären. Eller kriminaliteten. Eller drogerna. Eller arbetslösheten. Eller att man inte har en fritidsgård. Eller segregationen. Eller något annat. Det är aldrig några enskilda personer som är orsaken.
När man läser Zlatans bok får man en del tankeställare om vad utsatta områden egentligen är. Eftersom Zlatans far är muslim och mamman är katolik har de inte skiljt sig, men de bor inte på samma adress. Zlatan och hans bror bor hos pappan. Deras kylskåp innehåller bara den alkoholiserade pappans öl. Zlatans systrar, som går på droger, bor hos mamman, som städar ”fjorton timmar om dagen”.
Zlatan själv stjäl cyklar, skolkar från skolan och spelar fotboll. Det dröjer till Zlatan är arton år innan han för första gången besöker centrum i Malmö. Varken mamman eller pappan verkar intresserade av sina barn. T.ex. är det inte förrän Zlatan kommer in i Malmö FF:s A-lag som pappan för första gången kommer för att titta på när Zlatan spelar fotboll. Och när mamman får höra att Zlatan sålts till Ajax tror hon att det handlar om slavhandel.
Och övrig släkt, bekanta och grannar tycks ha haft det på samma sätt. Alkohol, dåligt med mat, ointresse för sina barn, droger och kriminalitet.
Är det då Rosengård som blivit utsatt av något yttre? Eller har Rosengårds invånare någon egen skuld till den misär som beskrivs i Zlatans bok?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar