Demokratibegreppet

Med anledning av min granskning av Östtyskland vill jag fortsätta på temat ”demokrati”. Och det är tydligt att det finns många definitioner på demokrati.

Det kom mig att tänka på en händelse för över tjugo år sedan. Jag hade en arbetskollega som engagerade sig för ett rumänskt par som av politiska skäl flytt till Sverige från Ceauşescus Rumänien i slutet av 1980-talet. Min kollega var med i en organisation som tog hand om bl.a. detta par.

1989 när den rumänske diktatorn Ceauşescu hade störtats och mördats (julhelgen 1989) började demokratiarbetet i Rumänien. På sommaren 1990 var det rumänska paret mogna att åka tillbaka till sitt hemland för att deltaga i det politiska arbetet. Man skulle organisera sig i olika politiska partier och målet var att få på plats en fungerande laglig konstitution. Detta lyckades man uppnå året efter.

Under 1990 präglades det politiska livet i Rumänien av mängder av stormöten där olika grupper ville profilera sig för att skapa en grund för ett eget politiskt parti.

På sensommaren fick min kollega en förfrågan från det rumänska paret om han möjligtvis kunde komma ner till Rumänien, som stöd i deras arbete för att bilda ett nytt politiskt parti. Man hade nämligen svårigheter att förklara för sina landsmän hur en demokrati fungerade.

Kollegan åkte ner tillsammans med flera andra från den svenska hjälporganisationen och blev genast inkastad i det ena politiska mötet efter det andra. Det gemensamma för alla möten var den besvikelse rumänerna visade när de äntligen begrep hur en demokrati fungerade. Man hade under alla år i diktaturens Rumänien drömt om att få leva i ett fritt demokratiskt land, där man själv bestämde.

Det var just det ”själv bestämde” som man inte riktigt hade kläm på. Att välja representanter som i sin tur skulle bestämma över en, var ju just det man hade haft under diktaturåren. Man hade haft val, man hade haft flera partier att rösta på, man hade haft ett parlament, kort sagt man hade haft allt det som man nu ville ha. Att sen Ceauşescus valsystem var så konstruerat att han alltid vann valet var något man tvingats acceptera.

Att nu gå till val under samma premisser skulle ju bara innebära att någon ny diktatorliknande figur skulle börja bestämma över dem. För rumänerna hade nämligen begreppet "demokrati" blivit synonymt med att ”var och en bestämmer över sig själv”, d.v.s. definitionen för ”anarki”. Min kollega och hans vänner fick under de fjorton dagar man var i Rumänien åka runt på det ena mötet efter det andra och undervisa i vad demokrati innebär. När den första besvikelsen hade lagt sig, brukade diskussionen övergå till att försöka få klarhet i vad den nyvunna friheten egentligen innebar. Och många var tveksamma till om man överhuvudtaget hade fått någon ”nyvunnen frihet”.

Det tog lång tid och många politiska möten innan rumänerna hade fått grepp på sin nya situation, och det var först i slutet av 1991 som man genom en folkomröstning kunde få en laglig konstitution på plats. Och först nu kunde man börja arbeta som en demokrati, och de olika nya politiska partierna kunde börja sitt arbete med att värva röster till det första demokratiska valet i Rumänien.