Min granskning av Östtyskland, som jag haft under några dagar, började egentligen med en tidningsartikel som handlade om missförhållanden på ett äldreboende, och där journalisten menade att detta var ett resultat av den privatisering som nu tagit plats i samhället.
När jag läste artikeln förvånades jag över att journalistens beskrivning av begreppet ”privatisering” var densamma man använde i Östtyskland under kommunisttiden.
I Östtyskland fanns det privata aktörer inom vården. Det var småföretag som fick betalt av den östtyska staten för att bedriva t.ex. omhändertagande av gamla människor. Det var alltså inte de omhändertagna som själv betalade för sig, utan den östtyska staten som anlitade dessa företag som entreprenörer. Istället för att vårdpersonalen fick lön direkt från staten, fick man sin lön från en entreprenör, som i sin tur fick betalt av staten. Egentligen handlar det inte om att de omhändertagna (lika med patienterna, klienterna, kunderna) väljer en alternativ vårdform, utan det mynnar helt enkelt ut i annan organisationsform, bestämd ”uppifrån”.
Det är detta som är skillnaden mellan planekonomi och marknadsekonomi. Planekonomi styrs till största delen ”uppifrån” av producenterna, marknadsekonomin styrs till största delen ”underifrån” av kunderna.
Privatisering i en marknadsekonomi kan bara överleva om kunderna är villiga att betala för de tjänster man utnyttjar. Om den privata aktören inte klarar av att leverera, både ur kvantitativ och ur kvalitativ synvinkel, kommer inte heller kunden, klienten eller patienten att betala för tjänsten. Och utan intäkter kan verksamheten inte drivas vidare.
Privatisering i en planekonomi överlever så länge man får betalt av sin uppdragsgivare (staten, landstinget, kommunen). Och det man levererar ska överensstämma med det avtal den privata aktören har med sin offentliga uppdragsgivare. Vad kunden, klienten, patienten tycker är av underordnad betydelse.
Så gott som alla privatisering i Sverige måste därför definieras som en del av en planekonomi. D.v.s. identisk med hur det fungerade en gång i tiden i det kommunistiska Östtyskland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar