Jag hade tänkt skriva ett inlägg om den okunskap som finns i Sverige om de svensktalande i Finland. Men Göran Skytte hann före mig. I Svenska Dagbladet söndagen 27 november skrev han om just detta ämne. Och eftersom Skytte kan formulera sig så bra väljer jag att publicera hans kolumn i sin helhet:
”En finsk tagg i svenska rumpan
Förra veckan var jag åter på talarturné i svensktalande delar av Finland. Jag blir berusad av lycksalighet bara jag hör dem tala. Deras sjungande och lätt gammalmodiga svenska tungomål är nog det vackraste språket på jordklotet.
Och samtidigt: när jag är här känner jag skam över oss ”rikssvenskar”. För sant är att vi totalt ignorerar de svensktalande i Finland. Som ju i århundraden varit en del av den svenska historien. Det finns en stor kultur på svenska i Finland. De skriver ivrigt på svenska i sina tidningar. De debatterar med hetta sina svenska rötter i det omgivande finska samhället. Men det struntar vi i. Vem bryr sig om Finland när det är Let’s dance på tv?
Eller för att uttrycka det med den vulgära svenska som vi ofta talar på vår sida av Östersjön: vi ”skiter” fullständigt i det svensktalande Finland. Många av oss vet inte ens att det finns ett svensktalande Finland. Eller varför. En finlandssvensk vän sade till mig: ”När jag är i Sverige får jag ofta frågan: hur kan det komma sig att du talar så bra svenska? Jag svarar: svenska är ju mitt modersmål!” ”Men som regel förstår rikssvensken inte. De har inte en aning om sin egen historia, till exempel de historiska banden mellan Finland och Sverige.”
De svensktalande i Finland är en tämligen liten grupp. Man säger mig cirka 300000. En minoritet. Hårt trängd från olika håll. Å ena sidan utsatta för tryck från Finlands motsvarighet till Sverigedemokraterna, de som ”kräver Finland åt finnarna”. Som på punkt efter punkt vill utrota ”det svenska”. Å andra sidan: tryck från det faktum att vi i Sverige fullständigt ”skiter i” (örrk) de hårt trängda finlandssvenskarna. Vad beror det på att vi förhåller oss som vi gör till de svensktalande på andra sidan vattnet? Vad beror det på att vi behandlar dem som... ingenting? Svensk arrogans. Svenskt högmod. Den svenska socialdemokratins och den svenska vänsterns ständiga förmåga att vara bättre på att lösa problem på andra sidan jordklotet än att lösa problem som finns i vår närhet.
Men det är inte bara den svenska vänstern som sviker det svensktalande Finland. Det är vi alla. Vänster och höger. Både Aftonbladet, DN och SvD. Vad beror det på? Är det ett uttryck för att vi känner beröringsskräck med vårt eget förflutna? Vi står inte ut med att tänka på oss själva sådana vi faktiskt var, för inte så länge sedan: imperialistiska imperiebyggare, slavhandlare i Västindien, en mordisk krigsmaskin i 30 års krig i Tyskland, övermakt i Finland. Med mera. Ja, jag tror det. Vi svenskar står inte ut med vår historia. Därför försöker vi till exempel blunda för att vi har en historia på andra sidan det smala vattnet mellan oss och Finland. De är, som aposteln Paulus sade, en tagg i rumpan på oss. För mig blir denna tagg i min svenskfinska rumpa allt mera påtaglig, för varje gång jag reser över till dem på andra sidan ”Pölen”.
Apropå det, Svensson: när var du senast på semester i Jakobstad? Varför är Thailand dig mera nära än Vasa och Nykarleby?
Svenska Dagbladet - 27 november 2011”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar