Carema

Tidningarna skriver varje dag om nya missförhållanden på äldreboenden i Stockholms län. Den gemensamma faktorn är att dessa äldreboenden drivs av Carema på uppdrag av landstinget. Journalisterna intervjuar de gamla som bor på dessa äldreboenden, deras anhöriga och personal. Och alla är överens om att ”det är för dj-igt att det får vara på det här viset”.

Men det finns ytterligare en gemensam faktor i sammanhanget, som journalisterna har glömt. Det är att de avtal som ligger till grund för Carema har skrivits under av någon eller några avtalsansvariga på landstinget. Och det verkar inte som Carema gör sig skyldig till avtalsbrott. För i så fall skulle ju Carema hamna inför rätta för avtalsbrott. Och avtalen skulle sägas upp med omedelbar verkan.

Nej, sanningen är nog den att det avtalsarbete som gjorts av de ansvariga inom landstinget är under all kritik. Varför finns det inte inskrivet att kvaliteten ska kontrolleras av återkommande inspektioner och enkäter bland de vårdade och deras anhöriga? Om det visar sig att vården inte fyller måttet ska naturligtvis Carema betala skadestånd, alternativt få en reducerad avgift för sitt arbete. Så fungerar det i de flesta branscher, fast då talar vi om verksamhet utanför den offentliga.

Men faktum kvarstår: Så länge Carema följer ingångna avtal, och trots att det finns ett stort missnöje med den tjänst de levererar, så är det naturligtvis de landstingsansvariga som skrivit avtalen som är de skyldiga. Avtalen håller inte måttet helt enkelt.

Varför är då journalisterna inte intresserade att närmare undersöka de personer som är satta att hantera våra skattemedel, och som dessutom får sin lön betald av alla oss skattebetalare?