Jag har tidigare skrivit om välgörenhetsorganisationer och deras sätt att använda de insamlade pengarna.
I fredags hade Radio Stockholm sitt vanliga förmiddagsprogram med Ulf Elfving där han besöker olika arbetsplatser. Och i fredags besökte han Cancerfonden. Och det fick mig att börja fundera.
I söndags hade Svenska Dagbladet ett stort reportage om hur stora företag flyttar ut från Stockholms innerstad p.g.a. kostnadsskäl. Och det fick mig att fundera ytterligare.
Cancerfonden har sina lokaler på David Bagares Gata, d.v.s. ”mitt i smeten”. Här sitter fondens 50 anställda. Om man valt en annan adress, kanske i en förort, skulle en större del av de insamlade medlen gå till givarnas avsedda ändamål, inte till fondens höga hyreskostnader.
Då blev jag lite intresserad av hur resten av fondens pengar används och letade upp fondens årsredovisning för år 2010.
I den kan man läsa att chefen, generalsekreteraren, hade nästan 100 000 kr i månaden. Dessutom betalade fonden ett par hundra tusen extra till hans pension, förutom de sociala avgifterna.
Medellönen för övriga anställda var ca 40 000 kr i månaden.
Jag tror alla tycker att Cancerfonden gör ett viktigt jobb. Även om man inte löser cancerns hela gåta, ger forskningen ändå andra sidoresultat som kommer oss alla tillgodo.
Givarna vill självklart att deras pengar går till det ändamål man tänkt sig. Men varför då denna girighet, och till viss del slöseri, med pengar som skulle kunna användas bättre?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar