I början av 1970-talet framfördes ett förslag från LO om införandet av s k Löntagarfonder i Sverige. Rudolf Meidner m fl gjorde en utredning och utgångspunkten var att den solidariska lönepolitiken ansågs fungera dåligt. Tanken med den solidariska lönepolitiken var att löntagarna i de lönsamma företagen skulle hålla tillbaka sina lönekrav, samtidigt som löntagarna i de mindre lönsamma företagen kunde höja sina löner. Men då skulle de lönsamma företagen tjäna ännu mer. De s k ”övervinster” som då uppstod i de lönsamma företagen skulle gå tillbaka till löntagarna och förvaltas i s k löntagarfonder. Dessa fonder skulle sedan användas till att köpa upp aktier i företag och på så sätt skulle löntagarna på sikt få kontroll över de företag man satsade i.
När utredningen lades fram tog Socialdemokraterna detta som ett debattinlägg. Olof Palme sa senare att ”han blev tagen på sängen” och att Socialdemokraterna ”blev inmålade i ett hörn”. Följden blev dock att Meidners utredning, efter vissa justeringar, blev till en regeringsproposition, som riksdagen antog 1983.
Från mitten av 70-talet till dess propositionen antogs fördes en intensiv debatt om löntagarfonderna. Socialdemokraterna menade att fonderna skulle ge löntagarna makt och inflytande över de företag de arbetade i. Motståndarna menade att det i praktiken handlade om socialism och förstatligande.
Småländska småföretagare tog ett initiativ till en demonstration i protest mot fonderna och lyckades samla 100 000 demonstranter i Stockholm. Man lyckades även få över en halvmiljon protester i en landsomfattande namninsamling. Men propositionen röstades igenom. Värt att notera är att Vänsterpartiet Kommunisterna lade ner sina röster vid röstningen i riksdagen.
I början av 1990-talet hade Löntagarfonderna tappat det mesta av sitt stöd, framförallt bland Socialdemokraterna. Och man tog ett beslut om att avskaffa fonderna.
Som en direkt följd av debatten om, och senare införandet av, löntagarfonderna var att flera familjeförtag, som t ex IKEA, Tetra Pak och H&M, flyttade sitt ägande utomlands redan 1982. H&M har senare ”flyttat hem” igen efter att dåvarande socialdemokratiske statsministern Ingvar Carlsson garanterade att det aldrig mer skulle införas Löntagarfonder.
De som idag vill återinföra löntagarfonder är några få på den allra yttersta vänsterkanten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar