(... fortsättning)
Nåväl, för att återgå till min första dag i Högnabba så hade Vega gjort i ordning lunch och vi satte oss ner vid bordet. Vega sa något på finska och Marita eller Roger, eller Maritas bror Johan som hade anslutit sig, svarade på svenska. Så förflöt lunchen. Vega pratade finska, övriga pratade svenska. Men alla förstod varandra, utom jag. För mig var det som att lyssna på när någon pratar i telefon, man hör den ena parten men inte den andra. Och när jag trodde mig ha begripit vad de talade om, hade Vega bytt samtalsämne, så jag ”hann aldrig i kapp”.
Men det finns andra företeelser som varit annorlunda för mig. En sådan sak var ”talko”. Att grannar, släkt och vänner samlas för att tillsammans utföra en större arbetsuppgift, utan annan ersättning än lite mat och dryck, är något som jag imponerats av. På kort sikt handlar det naturligtvis om en ekonomisk fördel, men den stora vinsten, på lång sikt, är den gemenskap som skapas och som stärker hela bygden. Jag känner inte till att det finns något motsvarande på andra håll i världen. Varför? Det är ju världens bästa idé.
(fortsättning följer ...)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar