Jag har inte skrivit några inlägg om de fängslade svenska journalisterna i Etiopien. Av den enkla anledningen att jag inte fick det att hänga ihop.
Deras plan måste ha varit att ta sig in i Etiopien illegalt, göra ett reportage om Lundin Oil, och sen lämna landet. Eftersom de är frilansjournalister skulle man sen antagligen sälja sitt reportage till någon tidning. Ett uppdrag värdigt kommande Pulitzerpristagare.
Men jag hade aldrig hört talas om Martin Schibbye eller Johan Persson förut. I vilka tidningar har Martin skrivit? På vilka ställen kan man se Johans bilder? På Wikipedia kan man läsa att Martin har varit chefredaktör för en tidning som heter Rebell och som har en upplaga på knappt 1 000 ex. Inte så imponerande. Vidare kan man läsa att han fått en del journalistiska priser, alla med anknytning till kommunism och till 1970-talets bokstavspartier.
Men frågan är hur de tänkte. Hade de inte någon Plan B? Vad skulle de göra om de blev upptäckta? Kan de ha varit så naiva att de trodde att det bara var att ringa UD så skulle de bli hämtade?
Det finns inget land som tycker att det är OK att någon tar sig in i landet illegalt. När EU:s länder har avskaffat sina inbördes gränser har man genom Schengenavtalet istället skapat en mycket högre mur runt hela EU. På något sätt påminner det om den mur som finns runt USA. Det kan gå att olagligt ta sig in i EU eller USA, men man får leva ”papperslöst” helt utan samhällets skydd. Och skulle man bli upptäckt blir man skickad tillbaka där man kom ifrån. Men EU och USA är demokratier. Etiopien är en diktatur. Ledningen i en diktatur finns där på grund av gevär, inte röstsedlar. Och i en diktatur har rättssäkerheten ersatts av godtycklighet. Förstod man aldrig att diktaturen hade en Plan C, att helt enkelt fängsla dem, en plan som skulle övertrumfa deras egna planer? Och när man nu ändå hade fängslat dem kan man ju krydda beskyllningarna med att de kanske var terrorister också. Ett helt normalt tänkande i en diktatur. Och killarna måste ha känt till en annan journalist, Dawit Isaak, som reste in till Etiopien helt legalt, men eftersom han var journalist tyckte den etiopiske ledningen att han skull fängslas. Detta hände för mer än tio år sedan, och han sitter fortfarande fängslad och väntar fortfarande på en rättegång. Också ett helt normalt agerande i en diktatur.
Sen kan man undra över deras mål, Lundin Oil, ett företag med svensk anknytning. Detta företag finns även i andra diktaturer, och det är väl så att så länge Lundin Oil och diktaturerna har nytta av varandra lever de i symbios. Vår utrikesminister Carl Bildt har tidigare suttit i Lundin Oils styrelse, och det är väl ganska sannolikt att den ännu inte skrivna artikeln inte skulle vara så positiv för honom. Paradoxalt nog är det till honom som Martin, Johan och deras anhöriga nu ställer sitt hopp om att få bli frigivna från fängelset.
Det var många frågetecken som gjorde att jag inte fick grepp om hela historien. Men så kom jag att läsa en artikel av Johan Hakelius, en artikel som satte allt på plats.
Det är kanske därför det inte har blivit det mediedrev, som man kunde ha förväntat sig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar