Parkeringsbolag, forts

Nu måste jag berätta om hur det är bli ”kund” hos ett parkeringsbolag.

Jag ställde min bil på en p-plats. Vis av tidigare erfarenhet ville jag förvissa mig om det var en avgiftsbelagd parkering eller ej. Efter en rundvandring hade jag hittat både skylten som talade om att det var avgift, samt även hittat den väl gömda p-automaten.

Det var en p-automat där man skulle lägga i mynt, och när man lagt i tillräckligt skulle man trycka på en knapp för att få ut en papperslapp, som skulle bli mitt bevis på erlagd avgift. Tekniken för denna apparat är ju inte precis hightech, eftersom så har apparater fungerat sedan första världskriget. Man hade även en möjlighet att använda kontokort, med magnetremsa. En teknik som började användas i kommersiella syften redan på 1970-talet. Rena julafton för kontokortstjuvar alltså. Inga pin-koder, inga datachip – bara uråldrig teknik.

Nu funkade inte automaten. Det var kanske för kallt eller för blött eller så var pappret slut eller så var det något annat. På automaten fanns en vandaliserad liten skylt med ett telefonnummer, som man skulle ringa om det var något fel. Inget 020-nummer utan ett fulltaxenummer, som dessutom var ett nummer man kan vänta sig att en privatperson har – 08 plus åtta olika siffror.

Eftersom det inte finns några telefonkiosker längre måste man ha en mobiltelefon. (Tänk om parkeringsbolaget kunde hitta på en mobillösning, en teknik som funnits i snart tio år nu, istället för dessa papperslappar.) Jag ringde numret på skylten och hamnade i en traditionell telefonkö ”Slå riktnumret för det område … Är det ett … Tryck en etta för … Avsluta med … Det är många som … Tack för att du … Du behåller … Detta samtal kan komma att spelas in … Du är nu nummer … ”

Så äntligen kommer man fram. ”Från vilket riktnummerområde ringer du från? Vad gäller det?” D.v.s. två inledande frågor som jag redan knappat in svaret på för nästan tio minuter sen. ”Ja, det står ’Ur funktion’ på displayen ” säger jag. ”Ja, jag ser det”. ????? Han har alltså uppkoppling till automaten, och har därför redan alla svar på sina frågor. ?????  ”Hur länge ska du stå” och ”Här får du ett kontrollnummer. Skriv det på en lapp och lägg på instrumentbrädan.”

Här har vi alltså ett företag, som har uråldriga automater. När dessa maskiner krånglar blir det ”kundernas” problem. Som ”kund” måste du då själv ta kontakt med företaget och finna dig i en lång väntetid i telefonkö. När du sen väl kommer fram måste du finna dig att svara på frågor som de redan har svaret på. Och så måste du ha en mobiltelefon, papper och penna för att lösa problemet, som inte är ditt utan helt och hållet deras.

Den närmaste timmen hade jag sedan möjlighet att följa vad som hände på parkeringen. Bilist efter bilist upptäckte ”Ur funktion-automaten” och hamnade i samma problemlösarställning som jag hade haft. Den snabbaste klarade det hela på tre minuter, den som det tog längst tid för behövde tolv minuter. Någon gav upp (hade kanske ingen mobiltelefon). När jag sedan efter fyra timmar kom tillbaka till min bil kollade jag automaten. Fortfarande trasig.

Gick in på parkeringsbolagets hemsida. http://www.q-park.se/ De hade en hemsida som inte alls avspeglade den verklighet de hade utsatt mig för. Jag insorterar därför detta företag i samma grupp som Kim Il Jong, Aleksander Lukasjenko och Bagdad Bob. Det är där de hör hemma.