5 december 2010

Övervakningskameror

”Storebror ser dig.” Så har standardkommentaren varit när övervakningskameror har kommit på tal. Man hänvisar till George Orwells bok ”1984” och drar paralleller med dagens samhälle. Att ha övervakningskameror är ”ett intrång i den personliga integriteten”. Detta har man hört till leda, och ”Storebror ser dig.”

Men det samhälle som Orwell beskriver har ju inga likheter med dagens samhälle. Och den Storebror som han beskriver finns i dag bara i länder av typ Nordkorea, Kuba, Iran, Kina och andra diktaturer. Där används kameror i syfte att motarbeta (läs: krossa) oppositionen. Om det överhuvudtaget finns någon opposition.

Orwells roman gavs ut år 1948 (sen vände han på de två sista siffrorna och fick då bokens titel). Den skrevs när andra världskriget var slut och Hitlers död var ganska aktuellt. Stalin levde i högönsklig välmåga och hade ännu inte nått toppen på sin blodiga karriär. TV var fortfarande nästan på ”forskningsstadiet”. Orwell såg faran med att diktatorer som Hitler och Stalin i framtiden skulle använda allehanda teknik som hjälp för att förtrycka det egna folket, och även kanske andras.

Men idag, när de flesta diktaturer har fallit, används tekniken istället för att bibehålla de demokratiska rättssamhällen vi fått istället. Tekniken är verktyg för De goda samhällena att skydda sina medborgare. Inte som på Orwells tid då De onda samhällena förtryckte sina medborgare.

Tänk om de som använder ”Storebror ser dig” som argument i övervakningsdebatten inte läst Orwells bok? Börjar tro att det är så. Om man läst boken inser man lätt att det samhälle Orwell beskriver är de förtrycktas samhälle, inte dagens öppna demokratiska.

Hur kommer vi att uppfatta kameraövervakning om låt oss säga tio år? I en artikel i DN för fyra år sedan: http://www.dn.se/nyheter/sverige/svenskar-ogillar-kameraovervakning-1.762428 kunde man läsa ”att i Sverige, till skillnad från t ex i USA, ogillas övervakningskameror av en majoritet, p.g.a. de medför intrång i den personliga integriteten”.

Men bara två år senare, kan man, också i DN, läsa: http://www.dn.se/nyheter/sverige/svenskarna-kraver-fler-synliga-poliser-1.760148
”att Mer än nio av tio svenskar, 94 procent, vill se fler poliser på gator och torg på kvällarna. Det är den högsta siffran som uppmätts i Forskningsgruppens (för samhälls- och informationsstudier) mätningar. Samtidigt har stödet för mer tv-övervakning på offentliga platser ökat snabbt - från 48 procent 1997 till 72 procent i dag.
-          Ändå är det mycket politisk debatt om att människors integritet hotas av ökad övervakning. Det har uppenbarligen inget stöd hos en stor del av väljarna, säger (opinionsanalytikern) Joachim Timander.”

 
Om tio år kommer vi kanske att le överseende åt dagens politiker. Det är kanske så att politikerna inte har hängt med i den debatt som förs utanför politiken. Ingen politiker vågar gå från den ståndpunkt som gällt under så många år. Och om man vågar, kommer etablissemanget och för tillbaka debatten på nivån: ”Storebror ser dig”.

Och om man tittar på debattprogram på TV (SVT och TV4) dominerar ”den gamla inställningen”. Och det ska mycket till för att Göran Greider, Helle Klein, Åsa Linderborg och andra som har klippbiljett till TV-debatterna, ska ändra ståndpunkt. Men många, som i debatten alltid hänvisar till ”intrång i den personliga integriteten”, tvekar inte att lägga ut hela sitt privatliv på Facebook eller på Twitter beskriva för sina followers att ”idag var min avföring normal”. Snacka om integritet.

Vill man ha bevis på att övervakningskameror är ett stöd för att fortsätta ha ett rättsamhälle kan man bara hänvisa till TV3:s program ”Efterlyst”. Hur många bovar och våldsmän har man inte fått tag i tack vare kamerorna?   

Som avslutning, vill jag sticka ut hakan ordentligt. Jag tvekar inte en sekund att vara väldigt populistisk och konstatera: Att vara mot övervakningskameror är att gynna brottslingars liv på bekostnad av sitt eget.

Inga kommentarer: