Huliganer, en gång till

Har tidigare haft ett inlägg om fotbollshuliganer. Men vi får inte glömma ishockeyhuliganerna. I och för sig verkar det vara ett Stockholmsproblem, men risken finns att det, precis som i fotbollen, sprider sig till resten av Sverige.

I går spelades en ishockeymatch i Globen i Stockholm. Matchen fick brytas två gånger p g a huliganbråk. Förutom att banka på varandra internt i resp klack (det kan man väl stå ut med) började man hoppa över avspärrningar och angripa sittplatspubliken. Där satt normala åskådare som blev angripna av huliganerna. Poliserna stod mest och tittade på och lät det hela ske. Inga batonger, inga gripande, ingenting.

Varför var poliserna så handlingsförlamade. Jag tror att de var rädda om sina jobb. Vem vill bli arbetslös, i synnerhet så här nära jul. I Sverige har vi nämligen medier som inte har förstått en av huvudreglerna i en demokratisk rättsstat. I en demokrati har polisen våldsmonopol. Polisen, och endast polisen, får tillgripa våld om demokratin är hotad. I går utsattes oskyldiga åskådare på sittplats för ett övergrepp som absolut inte får ske i en demokrati. Här var ett typfall då polisen med hårda, väldigt hårda, medel skulle stoppat huliganerna. Att se dessa neandertaliska bråkstakar stå en meter från poliserna och skrika ut sitt hat, och en helt passiv poliskår stå och bara ta emot, gjorde mig mycket upprörd. Om poliserna gått till angrepp och kanske tillfogat en buse ett och annat blåmärke, hade kanske kvällstidningarna tagit fram sina största krigsrubriker och krävt att de inblandade poliserna skulle åtalas för övervåld. Med avsked som följd.

Ingen normalt funtad människa kommer mer att gå och titta på ett Stockholmsderby i ishockey. Något skydd av poliserna kan man inte räkna med.

I en rättsstat måste medborgarna kunna räkna med skydd av polis och andra myndigheter. Uppenbarligen gällde detta inte i Globen i går kväll.