I senaste riksdagsvalet var det något politiskt parti som hade som vallöfte: Gratis inträde till museer. Tanken var att man skulle ge fler människor möjlighet att tillgodogöra sig kultur. Men den politiker som kom med detta förslag kan vi insortera i kategorin ”Aningslösa politiker som inte vet vad konsekvensanalys är”.
I Stockholm med närområde finns det 65 olika museer, enligt Google. Men i t ex Söderhamn finns det bara ett – Stadsmuseet. Likadant i Karlshamn. Och Eslöv. Man kan nog påstå att i de flesta städer finns det ETT, och endast ett, museum – oftast ett stadsmuseum. Och i tätorter mindre än städer kanske det finns något hembygdsmuseum, som ofta drivs av frivilliga krafter.
Förslaget om gratis inträde till museum var ett förslag för storstadsmänniskor. Alla andra hade bara koppling till förslaget genom att det var de som skulle stå för fiolerna.
Ett museum kostar nämligen pengar att driva: samlingarna ska underhållas och förnyas, lokalerna har en hyra som ska betalas, det krävs energi till uppvärmning och belysning, de anställda vill ha löner, det finns en mängd administrativa kostnader. Det är inte gratis att driva ett museum.
Det är därför jag inte begriper varför en lågbetald undersköterska i Sundsvall, genom sin skatt, ska stå för kostnaderna när en rik Östermalmskärring och hennes väninnor vill slå ihjäl en eftermiddag på Moderna Museet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar