(… fortsättning)
Malmöpolitikern Ilmar Reepalu ville införa tillfälligt medborgarskap för invandrare. Han hade stämt av förslaget med Morgan Johansson, som är juridisk talesman för sossarna. Johansson hävdar att han stämde av allt med Juholts stab. Det hindrade inte att Juholt förnekade all kännedom om frågan. I synnerhet när han upptäckte att utspelet rimmade illa med hans försök att ta avstånd från främlingsfientlighet.
När det var dags för partiledardebatt i SVT tackade han nej med motiveringen att han inte ville stå på samma sida i studion som Sverigedemokraterna. Han hänvisade till en skriftlig överenskommelse med Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Men Miljöpartiets språkrör förnekade att det fanns något sådant skriftligt bojkottavtal.
Juholt har gång-på-gång sagt att han vill förbjuda ”vinster i välfärden”, d.v.s. bland de entreprenörer som den offentliga sektorn anlitar när det gäller äldreomsorg och sjukvård. Denna fråga är högt prioriterad i partiet. Men i Lördagsintervjun som sändes i Dagens Eko sa han att han inte hade något förslag på att förbjuda vinstdrivande aktiebolag i välfärdssektorn.
Och sen har vi till slut något som kan bokföras på skvallerkontot. Thomas Östros intervjuades i SVT:s Agenda och det var inte svårt att tyda det underliggande i hans uttalanden: Östros har inget förtroende för Juholt. Som en kommentar till intervjun sa Juholt att han och Östros förde kontinuerliga samtal. Men enligt Östros hade man inte samtalat sen S-kongressen ett halvår tidigare.
- - - - - -
Vad lär vi oss av alla dessa exempel? Jo, att ärlighet varar längst, också i politiken. Håkan Juholts första tid som partiledare bekräftar den sanningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar