I höst har Carema verkligen fått klä skott i media. Det kulminerade när en äldre kvinna dog av svält på ett äldreboende drivet av Carema i Västsverige. En händelse som antagligen är åtalbar, men som inte bröt mot skrivet avtal. Avtalet med Landstinget tillät Carema att göra ett så uselt jobb att en av deras patienter dog. Vems är då felet? I alla branscher i det privata näringslivet skriver man avtal med entreprenörer, som gör att entreprenörerna levererar den önskade tjänsten. Men i den offentliga sektorn saknas uppenbarligen kompetens att skriva avtal. Nu har en som verkat i IT-branschen i många år, Jannis Avramidis, tittat på hur kommunerna skriver avtal med sina vårdleverantörer. Anledningen till detta var när hans egen dementa far kom in på ett boende, som Carema drev på uppdrag av kommunen. Enligt Jannis utsattes han far för vanvård. Han begärde då att få se det avtal som kommunen skrivit med Carema. Och fick en chock när han såg hur avtalet såg ut.
Så här säger Jannis: ”Till exempel kan det stå att leverantören ska säkerställa god kvalité på vården, men vad som menas med god kvalité nämns inte, berättar Jannis. En annan typ av formulering är att det ska finnas personal i tillräcklig omfattning. Hur många det är eller vilken typ av personal handlar det om får man gissa sig till.”
Tänk om våra journalister kunde höja blicken lite grann och kunna dra slutsatser av det man ser. Vara lite mer kunniga i det man skriver om helt enkelt. Då hade mediedrevet inte bara riktat in sig på Carema utan även på de verkliga bovarna i den här soppan. Vanvården i äldreomsorgen är alltså följden av den inkompetens som finns hos kommunernas och landstingens upphandlingsansvariga. De kan helt enkelt inte skriva avtal. Och det är vi skattebetalare som betalar deras löner och som sen får betala ytterligare för att de gör ett uselt jobb.
Om ett pianostycke låter för dj-igt bör man kolla vad kompositören plitat ner i notbladet innan man skäller på pianisten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar