Så har TV4 börjat sända den åttonde säsongen av programmet ”Idol”. Och som alla tidigare år börjar debatten om lämpligheten med s.k. ”mobbnings-TV”. I år finns det tydligen två nya jurymedlemmar som inte skräder orden, utan säger vad man tycker.
Mina egna funderingar kring detta debattfenomen är att det inte kan vara okänt vad Idol går ut på. Det kan heller inte vara nytt att det finns en jury som ska komma med omdömen om ens insats. Dessutom är det helt frivilligt att ställa upp och visa omvärlden hur man är som sångare.
Om nu någon i juryn säger att den förhoppningsfulle tonåringen är tondöv, och har en sångröst som Mrs Miller, så kanske det ligger något i det. Om tonåringen inte kan förstå kritiken handlar det antagligen om att han/hon har för stort självförtroende och alldeles för lite självinsikt. Då är det väl bra att någon försöker ge ”artisten” en mer balanserad självkänsla.
Sen kan man fråga sig hur ”artistens” omgivning har agerat. Finns det ingen som kan vara ärlig och säga att chanserna för en framtida sångkarriär är lika stora som den chans en isbit har i helvetet? Eller är ”artistens” omgivning lika tondöv?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar