Den stora grejen inom IT idag är det s.k. ”Molnet”, eller ”the Cloud” som det heter på utrikiska. Vitsen med Molnet är att man bara ska betala för den IT-kapacitet man för tillfället använder. Det presenteras som det största som hänt inom datavärlden någonsin. Apple har t. o m. sin egen variant, iCloud. Principen för Molnet är att all ens data ligger centralt någonstans. När man behöver sina data hämtar man hem just den mängd data som behövs till sin egen dator eller terminal. När man är klar med sin uppgift skickar man tillbaka rubbet till det centrala lagret. Och all dataöverföring sker via Internet. På detta sätt kan man minimera sina datakostnader, eftersom kostnaden för den centrala datalagringen kan delas av många kunder och utrustningen som den enskilde dataanvändaren behöver kan vara av enklast tänkbara slag.
Så gott som alla IT-leverantörer annonserar hej vilt om detta fantastiska koncept. Men för tio år sedan hette samma sak ”Två hål i väggen”, en travesti från elmarknaden. Enda skillnaden med Molnet är att i stället för att utnyttja Internet som överföringssätt använde man bredband, som var relativt nytt då. I övrigt vara det samma koncept.
Och går man ytterligare tio år tillbaka hette samma sak ”Distribuerad Databehandling”. På den tiden använde man s.k. ”svetsad lina”. Det var helt enkelt Televerket som fixerade alla kopplingar i sina många analoga televäxlar mellan den centrala datorn och alla användare. Så för att överföra information var det inte Internet eller bredband, utan de kopparbaserade telelinjerna som då var det enda alternativet. Genom de fasta förbindelserna var den centrala datorn ständigt uppkopplad mot alla sina användare runt om i landet. Men i övrigt var tanken detsamma som med Molnet och Två hål i väggen.
Intet nytt under solen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar