27 april 2011

Uppdrag Granskning, IKEA

SVT:s samhällskritiska program Uppdrag Granskning har med sina många priser och utnämningar, både till programmet i sig men även till flera av programmets enskilda journalister, bildat skola för hur man kritiskt granskar olika företeelser i samhället. Framförallt kvällstidningarna försöker leva upp till den nivå som programmet lagt sig på. Men klarar Uppdrag Granskning att själva bli granskade? Jag ska försöka göra en så kallad ”metagranskning”.


I ett program tidigare i år granskade man IKEA. Efter en timmes granskning hade man kommit fram till att det egentligen var Ingvar Kamprad som styrde IKEA. Och att han tjänade pengar, mycket pengar, på IKEA. Jag tror att det var väldigt många som hade dessa fakta på känn redan före programmet.

Vidare fastslog man att trots att varuhusen är blå-gula är det inte ett svenskt företag, utan ett holländskt. Men när även en halvdan slalomåkare som knappt klarar sig till andra åket väljer att bo utomlands av skatteskäl, blir i alla fall jag inte så där väldigt överraskad att IKEA tänker i samma banor.
Trots att IKEA är så stort, och med svensk bakgrund, betalar man ingen skatt i Sverige. Det är sant. Men IKEA:s ca 10 000 anställda i Sverige betalar inkomstskatt. Och när de handlar för de pengar som blir över snor staten ytterligare 25 % i moms. Och eftersom de mesta som IKEA säljer tillverkas utanför Sverige, och EU, betalas en hel del tullavgifter och andra införselavgifter för det som säljs i de svenska varuhusen. Men det finns även svenska leverantörer, t ex Dafgårds som säljer köttbullar och annan mat till restaurangerna i de nästan 300 varuhusen runt världen. Dafgårds betalar skatt i Sverige, precis som deras anställda. Jag tror nog att det blir rätt så mycket skatt som IKEA genererar, antagligen mycket mer än vad en företagsbeskattning hade gett.

Påståendet om att varje varuhus betalar tre procent av omsättningen till en stiftelse som kontrolleras av Ingvar Kamprad med familj är inte heller det förvånande. Man kan tjäna pengar på många sätt: lön, arvode, aktieutdelning, provision m m. Kamprad har valt provision. Dessa tre procent i provision har under åren genererat en förmögenhet på över 100 miljarder kronor. Men under alla dessa år har IKEA även betalat moms, eller motsvarande försäljningsskatter, fastighetsskatter och andra lokala skatter, i de länder de verkat.

Att det var Ingvar Kamprad och hans familj, som via sin stiftelse, som styrde hela IKEA-imperiet var inte heller det någon kioskvältare. Det är ju Ingvar Kamprad och hans familj som äger IKEA. Men det viktiga i sammanhanget, med att IKEA ägs av en stiftelse, bör vara till alla IKEA:s mer än hundratusen anställdas fördel. När Kamprad, och för den delen hans arvingar, dör riskerar inte företaget att slitas sönder i arvstvister.

Det fanns även kritik att Kamprad, till skillnad från t ex Bill Gates, inte ger något till välgörenhet. Om Sverige, och EU, haft samma skattepolicy när det gäller välgörenhet som USA, hade det säkerligen sett ut på ett annat sätt.

Men framförallt borde man ha redogjort för den verkliga anledningen till att IKEA flyttade från Sverige.


” ….Samhället led stora negativa effekter av införandet av löntagarfonder. Många familjeägda och entreprenörsdrivna företag drevs ut ur landet. De mest namnkunniga var Ingvar Kamprad (IKEA), Familjen Rausing (Tetra Pak), Familjen Persson (H&M). Den senare flyttade åter hem ägandet till Sverige på 90-talet efter att Ingvar Carlsson (dåvarande ledare för SAP) garanterade att det aldrig mer skulle införas löntagarfonder…..”

Varför nämnde man inte detta? Okunnighet eller politiskt ställningstagande? Varför riskerade man sin opartiskhet på ett så flagrant sätt? Eller är man inte opartisk? Frågor som bara Janne Josefsson kan ge svar på.


Som sammanfattning kan man bara säga att det var just IKEA:s basering i Holland, och de ”tre procenten i provision”, som var programmets clou. Men det motiverar inte att man sänder en hel timme på bästa sändningstid och för fram bara kända fakta.

Inga kommentarer: