För några år sedan presenterades en ”uppfinning” som oerhört miljövänlig. ”Uppfinningen” var att använda popcorn istället för frigolitbitar när man skulle paketera ömtåliga varor för transport. De här frigolitbitarna, ofta kritvita i ostbågeform, skulle ju brännas när de fullgjort sin uppgift. Popcorn kunde istället komposteras och bli ny jord. Mycket miljövänligare med ny jord än kolioxidutsläpp från frigolitbränningen.
Men vad hände? Jo, de här kartongerna, ofta i wellpapp, som då innehöll den ömtåliga varan plus omgivande popcorn, förflyttades mellan olika lagringsplatser. Från avsändarens lager, till transportörens lager, till mottagardestinationens lager, och kanske flera andra mellanliggande lager. Och gemensamt för de flesta lagerlokaler är förekomsten av skadedjur. Det kan vara t ex möss och råttor, som dessutom tycker mycket om popcorn. Följden blev att råttdjuren ganska enkelt tog sig igenom wellpappen och fick sig ordentliga skrovmål.
Tanken med popcorn var naturligtvis att skapa ett miljövänligare alternativ till frigoliten. Men detta skapade nya problem. Ett problem med popcornen var att popcornen föll ur hålen i kartongerna och fyllde golven i lagerhallarna. Ett annat problem var att transportören inte tyckte om att forsla varor med trasigt emballage. Ett tredje problem var att mottagarna av kartongerna inte gillade att ta emot varor förpackade i söndrigt emballage. Och slutligen, ett fjärde problem var att råttorna, tack vare den goda mattillgången, förökade sig i lagerhallarna, där man fick sprida massor med miljöovänligt råttgift.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar