Menyer

Det är ganska roligt att titta på lunchrestaurangers menyer som finns på sk ”trottorarpratare”, på griffeltavlor eller väggar inne i restaurangen. Men även på tryckta menyer, ibland ganska påkostade sådana, och där korrekturläsaren antingen hade semester eller led av svår dyslexi.

Stavfel, särskrivningar, grammatiska fel, felbenämningar och andra tokigheter är mer standard än undantag. Frågan uppstår då: Om man inte på ett riktigt sätt kan beskriva vad man har att erbjuda, hur stor är då risken att man som gäst inte får det man förväntat sig?

Det är nog inte bara jag som menar att menyernas bristande språkkvalitet ofta även speglar status på restaurangens mat, dryck och service.