Jackie Arklöv

Jackie Arklöv, mannen som mördade poliser i Malexander för några år sedan, vill korta ner sitt straff. Han har begärt att få ett tidsbestämt straff, och då med automatik få en tredjedel av strafftiden efterskänkt, enligt den rättspraxis som finns idag. Kriminalvårdsmyndigheten har i ett utlåtande sagt att Arklöv har skött sig på ett bra sätt och i princip stöder man hans begäran.

Jag läste detta i en morgontidning och tyckte att det var konstigt att de mördades familjer inte blivit tillfrågade. Men de senaste 30 åren har det varit på det här sättet. Fokus på brottslingen – totalt ointresse för brottsoffret.

Ett demokratiskt rättsamhälle bygger på att det finns lagar, som talar om vad man får göra och, framförallt, vad man inte får göra. I Sverige har vi haft en lång tradition att upprätthålla ett samhälle där det inte ska vara en enskild diktators plötsliga infall som styr vad som är tillåtet resp förbjudet. Vi kan gå tillbaka till de gamla landskapslagarna och fortsätta genom seklerna. Den senaste fullständiga lagrevisionen gjordes 1734. Så gott som alla lagar har därefter uppdaterats i takt med samhällets utveckling. Men det viktiga kvarstår: Det finns lagar som utgör grunden för vårt samhälle.

Den debatt som varit runt straffets vara eller icke vara har ofta dominerats av uttryck som ”Ingen blir bättre av att sitta i fängelse”. Men straffet som en konsekvens av att man bryter mot lagen är inte i första hand ett sätt att göra en brottsling till en bättre människa. I ett rättsamhälle utgör lagen, med tillhörande sanktioner om man bryter mot lagen, själva grunden för att man ska kunna kalla ett samhälle för ”rättssamhälle”. Och i förlängningen ”demokratiskt”.

Straffets andra funktion är att vara preventiv, d v s förhindra att andra människor bryter mot lagen.

Den tredje funktionen, enligt mitt sätt att se, är att straffet för brottslingen blir en upprättelse för brottsoffret. Brottsoffret vet att ”det här samhället tillåter inte att någon utsätter dig för det du just blivit utsatt för”.

Först på fjärde plats kan omtanken om brottslingen komma.

Men tyvärr, alltför ofta konstaterar man att den här fyrpunktslistan vänds upp-och-ner. Skälet till att brottslingen fått det straff han/hon fått är att lagen säger så. Och alla är lika inför lagen. Att då i efterhand ändra straffet till något som inte har stöd i lagen, och som inte var aktuellt när straffet fastställdes, är att tumma på begreppet ”rättssamhälle”. I förlängningen kan det betyda att lagen mister sin roll som samhällsgrund.