Jag tillhör en minoritet. Jag är nämligen positiv till invandring men är också ekonomiskt lagd. Det känns ensamt. Kan t ex inte förstå miljardsatsningen vi gör på de ensamkommande flyktingbarnen.
Eller varför det bara är 7 % av invandrarna som har flyktingskäl. (Enligt socionom Gunnar Sandelin i SvD 2010-10-06.) De 93 % utan flyktingskäl borde få chansen att komma ut i arbetslivet direkt när man kommit till Sverige. Inte först några år på en förläggning för att invänta besked från myndigheterna, sen gå på utbildning i svenska språket. Och först därefter, efter 4-5 år, börja söka jobb.
Tror att vi i Sverige har haft svårt att ställa krav på invandrarna. Men egentligen är det ju bara samma krav vi ställer på de som redan bor i Sverige. Vi har en tendens att behandla invandrarna som vårdobjekt, istället för de människor de är. Men jag tror att invandrarna själva vill att krav ställs på dem. De skiljer sig inte från oss andra på den punkten heller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar