Apotek

Vi har haft apotek i Sverige sen 1500-talet. För ett år sedan upphörde det statliga apoteksmonopolet. Jag har bekanta som tycker att man inte förstår varför monopolet skulle tas bort. ”Ett led i Alliansens privatiseringsiver” får man höra. Då känner jag mig tillbakaflyttad till 70-talets tokvänster. Tokvänstern var väldigt introvert och kännetecknades bl a av historielöshet och avsaknad av perspektiv.

När Berlinmuren föll för mer än tjugo år sedan och fler och fler länder gick från sitt kommunistiska styre blev det inte så många länder som fortsatte att ha ett statligt apoteksmonopol. Till slut var det bara Nordkorea, Kuba och Sverige som envist höll fast vid sitt monopol. Men så i fjol kom Sverige med i klubben ”fria apoteksklubben” tillsammans med resten av världen.

Det många inte vet, eller kommer ihåg,  är att från 1500-talet fram till 1970 drevs de svenska apoteken av enskilda apotekare, som hade särskilda privilegiebrev från staten. 1 januari 1971 (när tokvänstern som mest påverkade den svenska politiken) tvångsinlöste staten alla apotek i Sverige. De tidigare ägarna erbjöds att bli statligt anställda och i de flesta fall lokala chefer för sina gamla apotek. 

Anmärkningsvärt var att vi var det sista landet i världen som införde statligt apoteksmonopol. Men monopolet blev alltså bara fyrtio år gammalt.

Att vi nu rättat till ett förhållande som inget annat västligt land begrep, är ju ganska naturligt. Tror inte att det egentligen har med politik att göra, bara sunt förnuft.