Har vi apartheid i Sverige? Har vi olika regelverk för olika grupper? Jag är böjd att tro att vi har det. Inte den sydafrikanska varianten, där syftet var att förtrycka, utan en svensk modell där vi hanterar situationer på olika sätt - i all välmening – men rent logiskt gör vi skillnad på folk och folk. Exempel:
Häromdagen läste jag att Nalin Pekgul hade kallat Jimmie Åkesson för ”rasist”:
Men Justitiekanslern fastställde att det var helt OK.
För en tid sedan var det en man i Östersund som kallade en man för ”svartskalle”:
Men det var inte OK. 4 000 kr i böter blev det. Plus 5 000 kr i skadestånd till mannen.
Olika regelverk, alltså.
Andra exempel:
För några månader sedan hörde jag följande inslag på radion som lät ungefär så här:
”AMS har kommit med en ny rapport om arbetsmarknaden. Det är en dyster läsning som visar att arbetslösheten nått rekordhöga 9 %. Och det finns dessutom stora regionala skillnader som visar på ännu högre arbetslöshetssiffror. …… Men det finns även positiva inslag i rapporten. I området Herrgården i stadsdelen Rosengård i Malmö har sysselsättningsgraden ökat från 32 % till 38 %.”
Å ena sidan mäter vi ”arbetslöshet”, och å andra sidan dess motsats ”sysselsättningsgrad”.
Olika regelverk alltså.
- - - - -
Ett annat radioinslag, den här gången i en nyhetssändning, som var så här:
”Det utbröt bråk i Gamla Stan i går kväll. Det var ungdomar med invandrarbakgrund som kom i bråk med s k Skinnskallar……..”
Ingen reaktion på inslaget, naturligtvis. Men tänk om nyhetsredaktören hade skildrat händelsen på följande sätt:
”Det utbröt bråk i Gamla Stan i går kväll. Det var svenska ungdomar som kom i bråk med s k Svartskallar……..”
Egentligen två skildringar som beskriver samma sak, men den senare är inte ens tänkbar att sändas i svensk radio.
Olika regelverk, alltså.
- - - - -
Har även tänkt på en annan företeelse med anledning av att man diskuterat att förändra vårt personnummersystem, eftersom de fyra sista siffrorna (egentligen tre eftersom den sista siffran bara är en kontrollsiffra) inte räcker till för vissa datum: 1 januari och 1 juli. Varför då? Jo, när invandrare kommer till Sverige utan identitetshandlingar (att inte ha id-handlingar är tydligen väldigt vanligt) får man bl a ett nytt födelsedatum – 1 januari eller 1 juli. Enklast hade varit att börja använda andra datum, t ex 2 januari och 2 juli, så är problemet löst.
Men egentligen visar detta på ett helt annat problem: Vår variant av apartheid. Som svensk måste du i väldigt många lägen kunna visa vem du är. Du måste kunna legitimera dig när du besöker banken, hämtar ut ett postpaket, åker flyg eller tåg, handlar med kreditkort i butiker utan ”on-line-koppling”. T o m måste du ha id-handling om du ska besöka Nåttarö i Stockholms skärgård, läste jag på ett anslag på skärgårdsbåten dit. D v s det är DU som ska bevisa vem du är.
Men om du kommer från andra sidan jordklotet, och tagit dig igenom ett antal gränser på vägen hit, och när du satt din fot på svensk mark och rivit alla id-handlingar som pass och resehandlingar – vad händer då? Jo, då är det plötsligt svenska staten som ska bevisa vem du är.
Olika regelverk, alltså.
- - - - - -
Min egen slutsats som avslutning:
Tänk om det är vår variant av apartheid som är orsaken till de integrationsproblem som finns i Sverige idag?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar