FN:s klimatpanel

I ett tidigare inlägg skrev jag att jag skulle kolla vad IPCC vad för något.

Har kollat lite runt om FN:s klimatpanel (Intergovernmental Panel on Climate Change eller förkortat IPCC). Initiativtagare och dess första ordförande var en svensk meteorolog, Bert Bolin. Vid sidan om sitt yrke var han också tidigt intresserad av klimatforskning. (Skillnaden mellan en meteorolog och en klimatforskare är att en meteorolog tycker att tio dagar är alldeles för lång tid, medan en klimatforskare tycker att ett hundra år är alldeles för kort tid.) På 1960-talet deltog Bolin i klimatdebatten på många sätt. Det fanns ett löst sammansatt nätverk av personer som skrev om den kommande klimatförändringen. Det var ofta artiklar i t ex Expressens söndagstidning och tidskrifter som t ex tidningen Se. Artiklarna var ofta illustrerade av skickliga tecknare och grafiker. Men då var den allmänna uppfattningen att vi gick mot en ny istid inom en snar framtid. Artiklarna visade t ex hur vi i Sverige måste glasa in våra städer för att kunna överleva i det kalla klimat som väntade. Att vi snart skulle gå in i en ny istid var så etablerad, att det var det som lärdes ut i skolorna. Detta var den absoluta sanningen.

I mitten på 70-talet upphörde dessa istidsartiklar, och det blev ganska tyst om klimatet en tid. Så i slutet av 80-talet började diskussionen igen. Men nu var den allmänna uppfattningen tvärtemot tidigare, nämligen att vi kunde förvänta oss en värmekatastrof i en nära framtid. Och att det var människan som var orsaken.

1988 fick Bert Bolin i uppgift av FN att skapa en klimatpanel, som helt skulle finansieras av två organ inom FN:s organisation. Bolin tog sig an uppgiften helhjärtat och inom några få år bestod panelen av 3 000 personer. Det är dessa 3 000 personer som Svante Axelsson på Naturskyddsföreningen brukar hänvisa till som ”3 000 av världens ledande klimatexperter”.

Men en tredjedel, 1 000 personer, är inte forskare utan politiker, företrädesvis från tredje världen. Förutom att de har en bra ersättning för sitt deltagande är deras syfte att vara med ofta att bevaka eventuella bidrag från den ”rika” världen till den ”fattiga” världen. Vid den senaste klimatkonferensen i Köpenhamn var det nära att man beslöt om dessa bidrag.

En annan tredjedel, 1 000 personer, är tjänstemän som administrerar panelens arbete, sammanställer rapporter och anordnar konferenser. Deras största arbetsuppgift är kommunikation mellan panelen och omvärlden. Den sista tredjedelen, 1 000 personer, är klimatforskare. Men deras uppgift är inte att själva forska, utan de ska leta upp, samla in och premiera den forskning som bedrivs runt om i världen av andra forskare. Men – och ett stort MEN – det är bara den forskning som visar att det är människan som påverkar klimatet som ska letas upp, samlas in och premieras. All annan forskning om klimatpåverkan, t ex havsströmmar, vulkanutbrott, solen ska panelen helt utesluta. Det har gjort att de från början 1 000 forskarna i panelen idag bara utgör knappt 500. Hälften av forskarna har lämnat ett bekvämt och lönsamt arbete; de flesta eftersom man menar att panelen borde syssla med fri forskning, inte den styrda (= endast av människan påverkad) forskning som panelen idag driver.

Fortsättning följer…..