Journalistik

Även om det här inlägget också handlar om Bilprovningen är syftet med det mer att visa hur riktig dålig journalistik ser ut.

I måndags hade Dagens Nyheter en artikel om köerna till Bilprovningen. Genom de långa köerna riskerar många bilförare att få körförbud på sina bilar. Ledningen på Bilprovningen har vidtagit massor av åtgärder för att minska köerna (DN tar i artikeln åt sig äran att man var de, som tidigare i år, uppmärksammade köproblemet.)

I sann kvällstidningsanda har man sedan på samma sida en artikel om en bilägare som blivit drabbad av Bilprovningens problem. http://www.dn.se/ekonomi/erik-wadin-hann-inte-besikta-i-tid . Artikeln handlar om Erik som nu har fått körförbud på sin bil. Men när man sen läser artikeln blir man bara konfunderad. Så här har Erik blivit ”drabbad”:

”Innan jag fick körförbud hade jag verkligen försökt få en besiktningstid. Men jag fick bara tider när jag inte kunde på grund av jobbet, och på platser långt ifrån där jag bor och där jag jobbar, som Strängnäs och Södertälje och platser norr om Stockholm, berättar han.”

Jag tror att de flesta begriper att Bilprovningen inte kan ha sina anläggningar i innerstan. ”…norr om Stockholm” är kanske inte aktuellt för en Söderbo, men Södertälje är ju bara någon mil från Södermalm. Så en bilfärd på ett par mil var för långt för Erik.  

”Först fick han hem en besiktningstid med posten, en kallelse till Högdalens besiktningsstation. Men det gick inte för det var vid 14-tiden då han hade ett viktigt möte på jobbet. Så han fick avboka den tiden och börja söka ny tid.”
Uppenbarligen prioriterar han sitt jobb mer än sin bil.

”Jag fick en tid i Strängnäs och kände mig tvungen att ta den. Men efter ett tag insåg jag att jag aldrig kommer att orka åka till Strängnäs för att besiktiga bilen. Så fick jag en morgontid i Södertälje, men det var samma sak där.”
Man kan ju undra om Erik överhuvudtaget ska ha bil när han inte orkar åka till Strängnäs – eller Södertälje. Många människor pendlar dagligen mellan dessa två städer och sina arbeten någonstans i Stockholm, och de orkar tydligen.

Sen kommer artikelns bästa passus:
”Tidigare fanns det visserligen ett par tider, det ska jag inte sticka under stol med, om man ville besiktiga på helgen och sent på kvällen. Jag tänkte göra det på en helg, men så dök något annat upp. Det var helt enkelt av bekvämlighetsskäl, säger Erik Wadin.”
Det är inte bara arbetet som Erik prioriterar utan även ”något annat” också. Att använda begreppet ”något annat” tyder på någon privat sak som fallit ur minnet.

Artikeln handlar alltså inte om effekterna av Bilprovningens köer, utan om en person som prioriterar allt annat förutom de åtaganden han har genom sitt bilägande.

Nu kommer jag också på varför jag slutade mitt abonnemang på DN för några år sedan. Likväl som man inte behöver vara den skarpaste kniven i lådan för att äga en bil behöver man inte vara en seriös journalist bara för att man jobbar på DN.