Österbotten. En skånings betraktelse. Del IV

(... fortsättning)

Men det som varit det mest annorlunda för mig här i Österbotten har varit tvåspråkigheten. Jag har alltid tyckt att jag varit hyfsad allmänbildad. Men ibland har jag fått en inblick i något som jag trodde jag visste, men som sedan visar sig att jag i själva verket hade noll-koll på läget. En sådan företeelse var när jag kom till Högnabba första gången och fick min första lektion i vad begreppet ”tvåspråkighet” innebar.

När vi stannade med bilen utanför Maritas föräldrahem, mitt i Högnabba uppe på backen, var Maritas far Roger först framme till oss. Han sträckte fram handen och sa: ”Välkommen till Finland!”. Jag blev smickrad och tyckte att det var jättetrevligt att han ansträngde sig och talade med mig på mitt språk. Maritas mor Vega kom också och hälsade och sa något på finska, som Marita översatte, och innebörden var detsamma som det Roger hade sagt.

Marita hade förberett mig inför mitt första besök i Högnabba och hade berättat att hennes mor var finskspråkig, men att övriga i familjen och majoriteten i byn var svenskspråkig. Men för mig var att vara svenskspråkig i Finland detsamma som att man kunde svenska OCKSÅ. Jag såg det då som helt självklart att om man bodde i Finland framlevde man sitt liv med finskan som sitt språk. Att det sedan fanns människor som, mer än 160 år efter att Finland lämnat Sverige, fortfarande höll liv i svenskan tyckte jag var intressant. Men till vilken nytta? Jag hade varit i Helsingfors och Åbo flera gånger och sett de tvåspråkiga gatuskyltarna, jag visste att det kom ut svenskspråkiga tidningar i landet, jag visste att det fanns både TV- och radiokanaler som var på svenska. Men ändå kunde jag inte förstå att man kunde leva i Finland och till vardags ha svenska som sitt huvudspråk. Och jag är övertygad om att väldigt många i Sverige, framförallt från de södra delarna, fortfarande idag tror detsamma som jag trodde då.

(fortsättning följer ...)

Österbotten. En skånings betraktelse. Del III

(... fortsättning)

Men något som jag aldrig vänjer mig vid är förekomsten av myggor och bromsar. Visst fanns det mygg i Skåne också, men de var betydligt mindre och förekom bara på ett fåtal lokala platser. Om jag ville se mygg fick jag åka till ett kärrområde eller liknande. Här i Österbotten däremot finns det antingen mycket mygg, eller väldigt mycket mygg. Och här är det myggen som letar upp mig. Eftersom mitt blod inte har fått något motgift för myggen kan fem-sex myggstick förstöra en hel semester för mig.

Och så finns det som sagt bromsar. Innan jag kom till Högnabba hade jag sett kanske bara 5-10 bromsar i mitt liv. Men här är bromsar betydligt vanligare än t ex getingar (eller vispingar som det heter på skånska) som var min uppväxts sommarplåga. Ett bromsbett är lika jobbigt för mig som 5-6 myggbett.

(fortsättning följer ...)

Österbotten. En skånings betraktelse. Del II

(... fortsättning)

Det som jag tyckt vara mest annorlunda i Österbotten, jämfört med det jag är van vid, har varit klimatet och ljuset. En sådan sak är att det i Österbotten är det aldrig mörkt veckorna runt midsommar, medan solen gick ned redan kl. tio på kvällen på midsommarafton där jag växte upp. Å andra sidan ser man här inte mycket av solen runt jul och nyår, men tack vare snön blir det trots det aldrig mörkt.

Snön ja, här faller snön oftast som fina små bomullstussar och skapar ett vackert vinterlandskap. Ett landskap som förblir vackert i månader. Den snö som jag stiftade bekantskap med när jag växte upp var flingor inte större än små spik. Dessa ”flingor”, hårda som spik, var redan bruna, och fyllda med fukt och salt när de vågrätt landade på marken och snabbt bildade drivor. Dessa drivor blev genast betonghårda och blev omöjliga att forcera med bil, och ibland även med tåg. Bandvagnar blev räddningen för många gravida kvinnor som snabbt måste in till ett BB. Och hur skulle gamla få sina mediciner från apoteket, och t o m mat från affären, om inte bandvagnar fanns att tillgå? Å andra sidan varade denna vinter bara ett par veckor, och som tur var bara vart femte år.

Det som var säkert var däremot att våren kom i slutet av februari. Och första verkliga höstmånaden var november. I Högnabba är vintern längre, våren kommer senare och hösten kommer tidigare. Men hur är då sommaren? Jag har ofta haft väldigt helt underbara somrar här. Det har varit varmt och torrt, ett förhållande som är betydligt ovanligare i Skåne, åtminstone vad regnet anbelangar.

(fortsättning följer ...)

Österbotten. En skånings betraktelse. Del I

(... fortsättning)

Österbotten.  En skånings betraktelse.

Redaktionen för den här publikationen har bett mig skriva ner mina tankar och intryck om Österbotten i allmänhet och Terjärv/Högnabba i synnerhet.

Vem är då ”jag”? Jo, jag är en skåning, född och uppväxt i Helsingborg. Efter några år i Lund, och en kort tid i Malmö, flyttade jag som 28-åring till Stockholm. Där träffade jag Marita. Och efter ett par år hade vi gift oss. Maritas och min första semestervecka tillsammans gick till Högnabba i Österbotten, Maritas födelse- och uppväxtby. Därefter har jag under snart 35 år årligen, och ibland flera gånger per år, besökt Högnabba och övriga Österbotten. Om man räknar alla dagar har det nog sammanlagt blivit nästan ett helt år som jag tillbringat i Österbotten.

Självklart är det mycket i Österbotten som jag har tyckt varit annorlunda, jämfört med vad jag varit van vid. Vetenskapen säger att det är ens uppväxt som präglar resten av ens liv, vad gäller värderingar och åsikter om omvärlden. Och jag måste hålla med. Det finns mycket t ex i Stockholm som jag aldrig vänjer mig med. Det handlar inte om vad som är rätt eller fel, utan enbart om de uppfattningar som jag har med mig från min uppväxt i Skåne.

(fortsättning följer ...)

Österbotten. En skånings betraktelse.

I Kronoby, en kommun i Österbotten i Finland, ger man ut en lokal tidskrift riktad till invånarna i en kommundel som heter Terjärv. Och till alla andra som har anknytning till denna bygd. Namnet på tidsskriften är "Tärjär - best i väädä" (Terjärv - bäst i världen) och lokala förmågor fyller publikationens innehåll.

Någon gång i somras träffade jag delar av tidskriftens redaktion, som jag genom min fru är släkt med. De ville att jag som utomstående skulle skriva en artikel om min syn på Österbotten i allmänhet och på Terjärv i synnerhet.

Sagt och gjort. Jag skrev en artikel med rubriken "Österbotten. En skånings betraktelse", och i dagarna har tidskriften kommit ut. Jag tänker här återge min artikel, men eftersom den är rätt så lång kommer jag stycka den i flera inlägg, med början i morgon.

(fortsättning följer ...)

Etiopien-svenskarna

Jag har inte skrivit några inlägg om de fängslade svenska journalisterna i Etiopien. Av den enkla anledningen att jag inte fick det att hänga ihop.

Deras plan måste ha varit att ta sig in i Etiopien illegalt, göra ett reportage om Lundin Oil, och sen lämna landet. Eftersom de är frilansjournalister skulle man sen antagligen sälja sitt reportage till någon tidning. Ett uppdrag värdigt kommande Pulitzerpristagare.

Men jag hade aldrig hört talas om Martin Schibbye eller Johan Persson förut. I vilka tidningar har Martin skrivit? På vilka ställen kan man se Johans bilder? På Wikipedia kan man läsa att Martin har varit chefredaktör för en tidning som heter Rebell och som har en upplaga på knappt 1 000 ex. Inte så imponerande. Vidare kan man läsa att han fått en del journalistiska priser, alla med anknytning till kommunism och till 1970-talets bokstavspartier.

Men frågan är hur de tänkte. Hade de inte någon Plan B? Vad skulle de göra om de blev upptäckta? Kan de ha varit så naiva att de trodde att det bara var att ringa UD så skulle de bli hämtade?

Det finns inget land som tycker att det är OK att någon tar sig in i landet illegalt. När EU:s länder har avskaffat sina inbördes gränser har man genom Schengenavtalet istället skapat en mycket högre mur runt hela EU. På något sätt påminner det om den mur som finns runt USA. Det kan gå att olagligt ta sig in i EU eller USA, men man får leva ”papperslöst” helt utan samhällets skydd. Och skulle man bli upptäckt blir man skickad tillbaka där man kom ifrån. Men EU och USA är demokratier. Etiopien är en diktatur. Ledningen i en diktatur finns där på grund av gevär, inte röstsedlar. Och i en diktatur har rättssäkerheten ersatts av godtycklighet. Förstod man aldrig att diktaturen hade en Plan C, att helt enkelt fängsla dem, en plan som skulle övertrumfa deras egna planer? Och när man nu ändå hade fängslat dem kan man ju krydda beskyllningarna med att de kanske var terrorister också. Ett helt normalt tänkande i en diktatur. Och killarna måste ha känt till en annan journalist, Dawit Isaak, som reste in till Etiopien helt legalt, men eftersom han var journalist tyckte den etiopiske ledningen att han skull fängslas. Detta hände för mer än tio år sedan, och han sitter fortfarande fängslad och väntar fortfarande på en rättegång. Också ett helt normalt agerande i en diktatur.

Sen kan man undra över deras mål, Lundin Oil, ett företag med svensk anknytning. Detta företag finns även i andra diktaturer, och det är väl så att så länge Lundin Oil och diktaturerna har nytta av varandra lever de i symbios. Vår utrikesminister Carl Bildt har tidigare suttit i Lundin Oils styrelse, och det är väl ganska sannolikt att den ännu inte skrivna artikeln inte skulle vara så positiv för honom. Paradoxalt nog är det till honom som Martin, Johan och deras anhöriga nu ställer sitt hopp om att få bli frigivna från fängelset.

Det var många frågetecken som gjorde att jag inte fick grepp om hela historien. Men så kom jag att läsa en artikel av Johan Hakelius, en artikel som satte allt på plats.

http://www.affarsvarlden.se/hem/hausse_baisse/article3344644.ece

Det är kanske därför det inte har blivit det mediedrev, som man kunde ha förväntat sig?

Förra årets självmål

I en artikel i Expressen http://www.expressen.se/nyheter/1.2664650/sj-trott-pa-klagomal-om-dalig-information svarar SJ:s informationschef på frågan ”Tycker ni att kritiken är orättvis om att ni är dåliga på att informera?” ”– Ja, alltid, varenda gång, är det ett väldigt tjatande om information…”.

Ett märkligt uttalande med tanke på att han är informationschef. "Tänk om det är kunden som har rätt", som någon vis tänkare en gång uttryckte det.

Juholtare

Ju mer jag läser om Juholt desto mer förbryllad blir jag.

I TV-programmet Skavlan förklarades begreppet ”Juholtare”, som definition på att glömma tanka bilen. I Juholts hemstad Oskarshamn hade just hans otur att råka ut för soppatorsk blivit så vanlig, att uttrycket hade spritt sig i bygden. ”Självklart, ska man ta hand om sin bil, men ibland missar man det väsentligaste, nämligen att tanka bilen”, sa han hos Skavlan.

Tänk om Socialdemokraterna har råkat ut för en ”Juholtare”, men en variant där det inte handlar om brist på bensin utan om brist på väljare. ”Självklart, ska man ta hand om sitt parti, men ibland missar man det väsentligaste, nämligen att tänka på väljarna”, skulle han kunna travestera, vår egen Bagdad Bob.

Så här på årets sista dag kan det vara lämpligt med att upphöra med ytterligare Juholt-inlägg. Det är bara att tacka för alla de uppslag han har gett mig under året som gått. "Nu vänder vi blad och går vidare" som en annan stor tänkare uttryckte det.

För det är väl slut med alla klavertramp nu, Juholt? 

Faktaoid: USA

Om man frågar någon om antalet stater i USA, får man oftast svaret: 52 st. Av någon outgrundlig anledning.

Men USA har bara 50 stater:

1. Alabama 2. Alaska 3. Arizona 4. Arkansas 5. Colorado 6. Connecticut 7. Delaware 8. Florida 9. Georgia 10. Idaho

11. Hawaii 12. Illinois 13. Indiana 14. Iowa 15. Kalifornien 16. Kansas 17. Kentucky 18. Louisiana 19. Maine 20. Maryland

21. Massachusetts 22. Michigan 23. Minnesota 24. Mississippi 25. Missouri 26. Montana 27. Nebraska 28. Nevada 29. New Hampshire 30. New Jersey

31. New Mexico 32. New York 33. North Carolina 34. North Dakota 35. Ohio 36. Oklahoma 37. Oregon 38. Pennsylvania 39. Rhode Island 40. South Carolina

41. South Dakota 42. Tennessee 43. Texas 44. Utah 45. Vermont 46. Virginia 47. Washington 48. West Virginia 49. Wisconsin 50. Wyoming

http://www.faktoider.nu/50states.html

Faktaoid: Kristian Tyrann

Den danske kungen Christian II, som iscensatte Stockholms Blodbad år 1520, blev kallad Kristian Tyrann i Sverige, men kallades Kristian Den Gode i Danmark. Det fick jag lära mig under historielektionerna. Och under en stadsvandring i Gamla Stan för något år sedan berättade guiden detsamma.


Men ingen dansk har någonsin kallat Christian II för ”Den Gode”. Hur missuppfattningen har uppstått är oklart. Trots att det varit känt sedan länge, och inte längre kan vara någon missuppfattning, kommer vi säkerligen återigen få höra någon tala om Kristian Den Gode.  


http://www.faktoider.nu/kristian.html

Skräpmat

För en tid sedan skrev jag om hur man illustrerade inslag i nyhetsprogrammen på TV. Då handlade det om sprayflaskor. Idag ett analogt exempel.

När man i TV har ett nyhetsinslag om skräpmat visar man alltid en bild på en hamburgare. Men en hamburgare är rätt så näringsriktig, i synnerhet de hamburgare som endast består av nötkött. Med grönsaker och ett bröd är nog hamburgaren ett bra alternativ när man talar om skräp- eller snabbmat.

Det man borde visa är istället en bild på en pizza, på pommes frites, på chips och andra former av snacks, godis, läsk.

Men vi får nog fortsätta se det här fotot av hamburgaren även i fortsättningen, eftersom även det här har blivit en form av det som kallas faktaoid.

(Faktaoid = en osanning som sprids via media. Till skillnad från vandringssägner som sprids från mun till mun.)

Faktaoid: Cajsa Warg

"Man tager vad man haver" sa Cajsa Warg.

Cajsa Warg skrev en bok som hette ”Hjelpreda i hushållningen för unga fruentimber.” I den boken står det inte någonstans ”Man tager vad man haver”.

Däremot finns det på flera ställen i boken en annan mening som lyder "Man tager, om man så hava kan", d.v.s om man har råd. Och det är ju något helt annat.

http://www.faktoider.nu/warg.html

Mobilsamtal, en gång till

För snart två år sedan hade Nerikes Allehanda en artikel om bilkörning och mobilsamtal:

http://na.se/motor/1.768811-nej-till-forbud-mot-mobilprat-i-bilen

I artikeln står det: ”Att prata i mobiltelefon vid bilkörning är förbjudet i nästan i hela Europa. Undantagen är Sverige, Malta, Serbien, Albanien och Moldavien.”

Sedan artikeln skrevs har nu Albanien anslutit sig till majoriteten av länderna i Europa och förbjudit användning av mobiltelefon vid bilkörning. Undras om det blir Moldavien, Malta eller Serbien som blir nästa land?

I Sverige håller man styvnackat kvar vid linjen om fri användning av mobiltelefon när man är i trafiken. Det är bara om man krockar som man kan bli straffad för att man använt mobil. Men hur många av de som krockar medger frivilligt att man pratat i mobilen när man krockade? Det är ju som att skriva ut böter till sig själv. Kan det vara därför det inte finns så många noteringar om mobilsamtal i polisens olycksfallsrapporter?

Jag misstänker starkt att lagstiftarna har tittat i polisens olycksfallsrapporter, och eftersom man inte funnit några noteringar om mobilsamtal, drar man slutsatsen att mobilsamtal inte har att göra med de rapporterade olyckorna.

Det är också tydligt att de som skriver lagarna inte själva är trafikanter. Varje dag ser man bilar som gör konstiga manövrar – man kör i 50 km/tim där det är tillåtet med 70 km/tim och det omvända; man står vid rött ljus och ska rakt fram och då blir det grönt för vänstersvängande vilket gör att man själv kör trots att man ännu inte fått grönt ljus; man vinglar mellan mittlinjen och vägrenen; man får grönt ljus vid korsning men står kvar till bakomvarande tröttnar och ilsket tutar o.s.v. Alla som är ute i trafiken och observerar andra trafikanter ser dessa märkliga beteenden hos mobilpratande bilister dagligen.

Det här säger en hel del om våra lagstiftare. Skulle inte ha skadat om de någon gång gick ut i verkligheten.

Slussen

När jag för snart 35 år sedan flyttade till Stockholm var staden inte helt obekant för mig. Oavsett var man bor i Sverige är man väl bekant med vår huvudstad. Inte minst tack vare att våra media alltid har varit rätt så mycket Stockholmsfixerade. De Stockholmsmotiv man redan som liten känner till är Slottet, Stadshuset och Slussen.

Men jag blev väl inte så där begeistrad över Stockholm när jag flyttade hit. Efter att ha bott i Helsingborg, Lund och Malmö, tre städer som då toppade listan över krogtäta svenska städer, blev mötet med Stockholm lite avslaget. Restaurangutbudet var litet och gammalmodigt. Uteserveringar som jag var van vid fanns överhuvudtaget inte. Det var tydligt att de skånska städerna hade påverkats av närheten till kontinenten. Stockholm verkade ha tagit mest intryck av Helsingfors och Leningrad (som S:t Petersburg då hette).

Men det som var den största besvikelsen var mötet med Slussen. Den förutfattade uppfattningen jag hade om Slussen var att det var ett arkitektoniskt underverk, en intelligent lösning för bilism och kollektivtrafik, känd i hela Sverige som något unikt. Men vad fann jag? Jo, en sliten och på många ställen trasig betongkoloss, med mörka hörn och prång. Och som luktade som en misskött pissoar. Och med för många slitna människovrak. Det var helt enkelt en slum ett stenkast från Slottet.

När jag berättade för mina arbetskollegor och andra bekanta min syn på Slussen så instämde man. ”Men Slussen kommer snart att upprustas” var ett besked jag fick. Nu 35 år senare säger man samma sak, men inget har hänt. Och inget händer heller verkar det som.

Det förslag till ombyggnad av Slussen som just klubbats igenom kommer att överklagas och tidigast om 1,5 år kan man påbörja projekteringen. Min åsikt är att man ska lägga alla ombyggnadsförslag i en korg. Sen tar man slumpmässigt upp ett och bygger om Slussen efter det förslaget. Varje förändring av Slussen kommer nämligen att bli till det bättre.      

Tomtenissarnas tragiska jul

22 små nissar i smällkalla natten
vandrar så stilla i spår av katten.
Örnen i sitt näste ruva
då han ser en liten luva.
Han dyker från grenen där han bor
och krossar nisse med vassa klor.

21 små nissar på lustigt vis
kanar på trappen hal av is.
Nisse bevisar att Newton hade rätt
när han halkar på ett komiskt sätt.
Tyngdaccelerationen mot marken drar
utav nisse inget finns kvar.

20 nissar efter ingång leta
dess placering ingen veta.
Upp på väggen stegen hänger
nisse runt denna ett snöre slänger.
Tomten runt halsen snöret vira
hans död de 19 genast fira.

En av de 19 i köket ränner
för att mata sina vänner.
Han i microugnen letar
och bland innehållet petar.
Kortslut i startknapp gör
att nisse smälter ner till smör.

Microvågor har nisse kletat
när 18 tomtar efter ätbart letat.
Högfrekvens var ganska illa
nisse efter spänning pilla.
Kilovolt i nisses händer
ljusbåge så vackert tänder.

Efter var husmor maten lagt
17 tomtar går på jakt.
Nisse in i frysen kryper
Fahrenheit i kinden nyper.
Luvan blir av kylan vass
nisse omvandlas snabbt till glass.

16 tomtar vill husmor hjälpa
med att tallrikar i diskvattnet stjälpa.
Kemi som hobby husmor har
av misstag de flaskan med kungsvatten tar.
Nisse dyker i preparerat vatten
nu han fräser väldigt likt katten.

15 nissar på väggen klättra
för att färgen på darttavlan bättra.
Husbondsgrabb med sömnen trasslar
undrar vad det är som prasslar.
Pilen som pojken skickar med snärt
sätter sig rakt i tomtens stjärt.

Granen är en farlig plats
14 små nissar nedåt tar sats.
De sakta ned för grenen glider
barren då i baken svider.
Tomtens resa slutar fort
en glasklar kula gör honom till lort.

13 små tomtar runt varandra springer
då helt plötsligt telefonen ringer.
Äldsta dottern i denna svara
tomte undrar vem detta kan vara.
Nisse upp på klykan stretar
luren läggs på som hon honom kletar.

12 små nissar datorn hittar
och i denna de nu tittar.
Nisse flexskiva vill vara
då datorn fil på honom spara.
Nisse inget skrivskydd har
så där slutar nisse sina dar.

Lustig fälla husbonden monterat
detta har 11 nissar intresserat
Offer i fällan är vanligtvis möss
men trots det blir med nisse adjöss
Nisse kapas i delar åtta
fast han inte var en råtta

Midvinterns köld är svår.
10 små nissar i djup snö går.
Rävsax gömd under skynke vitt
knipsar nisse av på mitt.
Livsanden snabbt från honom tryter
snart i eget blod han flyter.

9 små nissar i midnattstimma
traskar fram i månljusstrimma.
Ugglan hoar från sitt näste
istapp faller tyst från sitt fäste.
Nisse spetsas utav tappen
ligger död på ute trappen.

Utanför dörren står gröten och ångar
8 nissars intresse den fångar.
Under stigande hunger fatet de nalkar
en stackars tomte på kanten halkar.
Han sliter, han kämpar, han svettar sig blöt
men sjunker likväl i kvicksandslik gröt.

Många springor stugan har
där 7 små nissar in sig tar.
Katten som bak dörren ruva
slukar nisse med hull och luva.
Resterna av tomtehand
slickar Misse av från tand.

6 små nissar mot julbordet ila,
snabbt dom uppför bordet kila.
När sista tomten över kanten hasar
han greppet tappar och nedåt rasar.
Faller nedåt likt ett lod.
Mattan färgas röd av tomteblod.

Tomtar 5 i väldig iver
springer runt ty hungern river.
Nisse snubblar på sitt skägg
faller rätt på knivens egg.
Lilla nisse stackars saten
rinner ut i sillsalaten.

4 nissar har festat på sill
och nu törsten släcka vill.
Mot glöggen de ilar i samlad tropp
och tar sig drycken i varsin kopp.
Ner faller nisse i glögghett hav
likt en skållad mandel hans skinn faller av.

3 små tomtar i granen svingar
mellan ljus och änglavingar.
Nisse sig för nära vågar
snart han står i ljusan låga,
doftar snart likt vidbränd stek.
Ångrar snart sin ystra lek.

2 små tomtar omkring sig tittar
då en smällkaramell de hittar.
Nisse ner på den han hoppar
ledsamt blir det som honom stoppar.
I tak, på golv, på gardin med frans
finns nu nisses hjärnsubstans.

Husbonn stiger upp i natten
för att kasta lite vatten.
Under husbonnes tunga toffla
nisse blir till krämig våffla.
Snön ligger vit lite här och var,
inte 1 enda tomte finns det kvar.

Stockholm - bilköernas huvudstad

Trafiksituationen i Stockholm måste betraktas som en ren trafikinfarkt. De tillfällen på dygnet då bilarna antingen kryper fram eller står stilla brukar ologiskt kallas för rusningstrafik. Den tid med trafikstockning som tidigare var 1,5 timme på morgonen och lika mycket på kvällen har på några år fördubblats. Tre timmar varje morgon/förmiddag och tre timmar varje eftermiddag/kväll är det stillastående eller långsamt framskridande köer på Stockholms gator.

Hur ser det ut i Nordens övriga huvudstäder? Tydligen mycket bättre: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14042383.ab .

Men vad skiljer då dessa städer från Stockholm? Jo, samtliga har ringleder. En inre, en mellan och en yttre ringled. Om man ska åka från en del av staden till en annan del använder man sig av den ringled som är smidigast för tillfället. Man tvingas inte som i Stockholm in i resp. innerstad.

Det där med ringleder har övriga Sverige upptäckt för längesedan. Se bara på E4:an mellan Stockholm och Skåne. Det är många år sedan man tvingades in i tätorterna i Södermanland, Östergötland, Småland och Skåne. Samtliga städer/tätorter passeras nu på en förbifart. Restiden har förkortats med minst 30 %. D.v.s. jag bidrar till den lilla trängsel som finns på E4:an numera betydligt mindre tid än för t.ex. 35 år sedan när jag började åka sträckan några gånger varje år. Och bensinförbrukningen har halverats, tack vare snålare bilmotorer men framförallt genom det energieffektivare körsätt som man nu har tack vare den förbättrade vägstandarden.

Men fortfarande utgör Stockholm ett undantag. Här har vi två politiska partier, Miljöpartiet och Vänsterpartiet, som effektivt stoppat all utbyggnad av Stockholms vägnät. Och så länge dessa partier betraktar bilismen som lika farlig som tobak och alkohol, kommer vi att ha våra bilköer.

Nu har vi tjugo år försenat fått igång byggandet av Förbifart Stockholm, en del i byggandet av en riktig ringled. Södra länken, en annan del av ringleden, är färdigbyggd, men har redan för liten kapacitet.

Essingeleden som när den byggdes för femtio år sedan var en ringled har i takt med Stockholms utbyggnad nu blivit en innerstadsväg. Stockholm växer varje år med en befolkning lika stor som finns i en normalstor svensk stad. Och dessa människor ska trängas på samma gator och vägar som inte byggts ut på femtio år.

Tro f-n att vi har köer!

Världens bästa golfare är död

Världens bästa golfare har gått ur tiden. Det handlar om Kim Jong-Il, Nordkoreas diktator. Enligt en av de många myter som finns lyckades han gå en rond på 38 under par. På en normal 18 hålsbana innebär det totalt 34 slag. Han gjorde bl.a. 11 st. hole-in-one. Fantastisk prestation.

Innan Kim Jong-Ils bragd delades rekordet av japanerna Shigeki Maruyama och Ryo Ishikawa med 58 slag, d.v.s. 24 slag sämre än vår nordkoreanske hjälte. Vår egen Annika Sörenstam är för övrigt med en rond på 59 slag som hon gjorde för tio år sedan, också med på denna bästa-lista.

Expressen har listat några myter om Kim Jong-Il: http://www.expressen.se/nyheter/1.2656596/sju-myter-om-kim-jong-il . Kul läsning. Så här skriver man om hans golfinsats:

”Han klarade av en runda golf på rekordlåga 38 under par och gjorde 11 hole-in-one.
Enligt bland andra CNN berättas historier i Nordkorea om hur Kim Jong-Il gjorde en riktig rekordrunda när landets första golfbana öppnades 1994. Kim hade aldrig spelat golf innan, men gjorde tydligen väldigt bra ifrån sig. Totalt 11 hole-in-one blev det under en runda.”

Vi får väl se avvakta och se hur länge hans rekord står sig. Hans son Kim Jong-Un står väl på tur att efterträda som ny ledare för Nordkorea. Skulle inte förvåna mig om vi inom en snar framtid nås av att denne nya ledare har slagit sin fars rekord. Vågar vi gissa på ett resultat ner mot 30 slag?

Juholts fadäser, del 3

(… fortsättning)

Malmöpolitikern Ilmar Reepalu ville införa tillfälligt medborgarskap för invandrare. Han hade stämt av förslaget med Morgan Johansson, som är juridisk talesman för sossarna. Johansson hävdar att han stämde av allt med Juholts stab. Det hindrade inte att Juholt förnekade all kännedom om frågan. I synnerhet när han upptäckte att utspelet rimmade illa med hans försök att ta avstånd från främlingsfientlighet.

I oktober, i riksdagens frågestund, hävdade Juholt att antalet socialbidragstagare i Sverige var det största på 35 år. Enligt Socialstyrelsen fanns det 437 000 socialbidragstagare i Sverige år 2010. Under sossarnas regeringstid hade vi haft högre siffror: år 2000 var det 522 000, år 2001 var det 469 000 och 1996 handlade det om så mycket som 750 000 som fick socialbidrag.

När det var dags för partiledardebatt i SVT tackade han nej med motiveringen att han inte ville stå på samma sida i studion som Sverigedemokraterna. Han hänvisade till en skriftlig överenskommelse med Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Men Miljöpartiets språkrör förnekade att det fanns något sådant skriftligt bojkottavtal.

Juholt har gång-på-gång sagt att han vill förbjuda ”vinster i välfärden”, d.v.s. bland de entreprenörer som den offentliga sektorn anlitar när det gäller äldreomsorg och sjukvård. Denna fråga är högt prioriterad i partiet. Men i Lördagsintervjun som sändes i Dagens Eko sa han att han inte hade något förslag på att förbjuda vinstdrivande aktiebolag i välfärdssektorn.

Och sen har vi till slut något som kan bokföras på skvallerkontot. Thomas Östros intervjuades i SVT:s Agenda och det var inte svårt att tyda det underliggande i hans uttalanden: Östros har inget förtroende för Juholt. Som en kommentar till intervjun sa Juholt att han och Östros förde kontinuerliga samtal. Men enligt Östros hade man inte samtalat sen S-kongressen ett halvår tidigare. 

- - - - - -

Vad lär vi oss av alla dessa exempel? Jo, att ärlighet varar längst, också i politiken. Håkan Juholts första tid som partiledare bekräftar den sanningen.

Juholts fadäser, del 2

(… fortsättning)

Ett av de märkligaste agerande från Juholts sida gällde Libyen. Regeringen ville skicka åtta JAS-plan inklusive marksupport till kriget i Libyen, som världssamfundet hade begärt. Juholt tyckte att vi inte skulle skicka flygplan alls, utan vi skulle bidraga med ett hjälpfartyg istället. Men ingen hade ställt någon förfrågan om ett fartyg. Man har kanske inte så stor nytta av skepp i ett krig som huvudsakligen bedrivs i öknen. Sen kom Juholt med nya förslag till hjälpinsatser mest varje dag. Han hann med fem-sex olika varianter innan han gick med på en kompromiss: 1 fartyg och 5 JAS-plan. Världssamfundet var mycket nöjt med det jobb JAS-planen gjorde, men hade behövt tre till. Skeppet lämnade aldrig svensk hamn.

När Socialdemokraterna lämnade sin skuggbudget fanns inget om förbättring av a-kassan med, ett krav som funnits länge i partiets olika delar. Dessutom hade han ju nämnt det både i sitt installations- och sitt första maj-tal. Han och Waidelich fick göra om budgeten i sista stund, men han hävdade hela tiden att ”visst hade han med en förbättring av a-kassan i även i första versionen. Men det var ju bara ett utkast.” Sen skyllde han förvirringen på sin egen stab.

Därefter var Juholt i olika media och berättade om hur han smugglade ner tryckpressar till Polen. Han var bara 18 år då, men han hävdade att han bidrog starkt till kampen för ett fritt Polen. I Mix Megapol i maj sa han bl.a.: ”Det var tidningen Östra Smålands gamla tryckpress som vi smugglade ner i omgångar till Polen”. Men ingen på tidningen kände till denna smuggling, vilket medförde att han till Expressen i oktober fick medge: ”Jag har aldrig organiserat en smuggling av någon tryckpress.”

Enligt Juholt har Sverige större skolsegregation än USA. Han hänvisade till något som hette Pisa-rapporten. Men Skolverket, som är en av intressenterna i Pisa-rapporten har förgäves i rapporten letat efter någon grund till hans uttalande. 

(fortsättning följer…)

Juholts fadäser, del 1

När jag tittar tillbaka på mina inlägg ser jag att väldigt många handlar om Håkan Juholt. Kanske dags för en liten sammanfattning över de konstigaste utspelen. Och de är inte få märker jag när jag letar i arkivet. Under sitt första halvår som partiledare har han hunnit komma med många krav, utspel, redogörelser m.m. som han senare har varit tvungen att ta tillbaka.

- - - - - -

Under Håkan Juholts ”förlåt-mig-turné” runt Sverige har ett av huvudbudskapen varit att han i fortsättningen inte skulle sprida ogenomtänkta politiska förslag. Mera eftertanke innan ett nytt utspel, helt enkelt. Men under turnén har han hunnit kräva en stark statlig reglering, monopolisering eller näst intill, av apoteks-, el-, järnvägs- och mobiltelefonsmarknaderna. Nu hinns han ifatt av eftertankens kranka blekhet och börjar förklara vad han egentligen menade med sina krav. I vissa fall betyder detta att han tar tillbaka sina krav och hävdar motsatsen.

Om vi fortsätter med hyresbidragen, som är väl det som folk kommer ihåg mest, så säger han att han inte trodde att han gjorde fel. Men hans assistent Peter Cervin säger att han informerade Juholt om sakläget i augusti, vilket inte hindrade Juholt att på nytt begära fullt hyresbidrag månaden efter.

I sitt installationstal på S-kongressen ville Juholt förhandla med de fackliga organisationerna om pensionerna. Några veckor senare i sitt första maj-tal sa han att förde samtal med LO, SACO och TCO om pensionerna, något som organisationerna sa sig inte ha en aning om.

Sen var han i Almedalen och sa att 26 000 barn i Sverige, enligt en undersökning, hade så dålig syn att de inte kunde följa undervisningen i skolan. Därför ville han att just barnglasögon skulle vara gratis. Det var bara det att ingen kunde hitta någon sådan undersökning.

Under samma Almedalsvecka hävdade han att samtliga 54 företag, i en granskning som Hotell och Restaurang-facket hade gjort, ägnade sig åt lönedumpning. Det var bara det facket hade sagt att det handlade om 26 företag, d.v.s. hälften.

(fortsättning följer…)