När jag för snart 35 år sedan flyttade till Stockholm var staden inte helt obekant för mig. Oavsett var man bor i Sverige är man väl bekant med vår huvudstad. Inte minst tack vare att våra media alltid har varit rätt så mycket Stockholmsfixerade. De Stockholmsmotiv man redan som liten känner till är Slottet, Stadshuset och Slussen.
Men jag blev väl inte så där begeistrad över Stockholm när jag flyttade hit. Efter att ha bott i Helsingborg, Lund och Malmö, tre städer som då toppade listan över krogtäta svenska städer, blev mötet med Stockholm lite avslaget. Restaurangutbudet var litet och gammalmodigt. Uteserveringar som jag var van vid fanns överhuvudtaget inte. Det var tydligt att de skånska städerna hade påverkats av närheten till kontinenten. Stockholm verkade ha tagit mest intryck av Helsingfors och Leningrad (som S:t Petersburg då hette).
Men det som var den största besvikelsen var mötet med Slussen. Den förutfattade uppfattningen jag hade om Slussen var att det var ett arkitektoniskt underverk, en intelligent lösning för bilism och kollektivtrafik, känd i hela Sverige som något unikt. Men vad fann jag? Jo, en sliten och på många ställen trasig betongkoloss, med mörka hörn och prång. Och som luktade som en misskött pissoar. Och med för många slitna människovrak. Det var helt enkelt en slum ett stenkast från Slottet.
När jag berättade för mina arbetskollegor och andra bekanta min syn på Slussen så instämde man. ”Men Slussen kommer snart att upprustas” var ett besked jag fick. Nu 35 år senare säger man samma sak, men inget har hänt. Och inget händer heller verkar det som.
Det förslag till ombyggnad av Slussen som just klubbats igenom kommer att överklagas och tidigast om 1,5 år kan man påbörja projekteringen. Min åsikt är att man ska lägga alla ombyggnadsförslag i en korg. Sen tar man slumpmässigt upp ett och bygger om Slussen efter det förslaget. Varje förändring av Slussen kommer nämligen att bli till det bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar