SAAB

De SAAB-anställda har inte fått ut sina augustilöner. Men man har ju inte tillverkat någon bil på sex månader. Kan man ändå få lön när man inte gjort något?

Etanol

I ett tidigare inlägg påstod jag att om man kommer med ett verkligt tokigt förslag och tillägger att ”det är bra för miljön” så nickar alla instämmande och har inga synpunkter på det tokiga förslaget.

Antagligen var det någon som sa ”det är bra för miljön” när man tog beslut om etanol som drivmedel för bilar.

I Brasilien används etanol mer än bensin som drivmedel för personbilar. I Brasilien odlar man också sockerrör och det har man gjort i många, många år. Man har också i många, många år bränt upp restprodukterna av sockerrören. Dels har det handlat om rester av sockerrören på fälten, dels har det varit restprodukter från tillverkningen på sockerfabrikerna. Någon kom på att det var slöseri när man kunde göra etanol av resterna istället. Och när någon annan kom på att man kunde ersätta bensinen med etanol, med lite modifikationer av bilmotorerna, så var succén given.

Idén med etanol istället för bensin spreds över världen, och två länder nappade direkt, USA och Sverige. Men eftersom man inte kan odla sockerrör i USA eller Sverige fick man hitta på andra ingredienser. I USA blev det majs, och i Sverige vete, som ersättning för sockerrörsrester. Men med majs och vete är idén inte lika bra. Varför?

Jo, för att tillverka 10 liter etanol av sockerrörsrester behövs lika mycket energi som finns i 3 liter etanol. Motsvarande värde för vete är 6 liter. Och om man använder majs behövs energi motsvarande 9 liter för att tillverka 10 liter etanol. Anledningen till dessa skillnader är inte bara beroende på råvarornas energiinnehåll. Det har också att göra med att sockerrörsodling inte behöver lika bra jordbruksmark och gödsling som majs och vete. Om man då tänker på att det även krävs energi för att plöja och harva marken, så utsädet, ogräsbespruta ett par gånger och sedan köra med skördetröska. Och sedan ska ju majsen resp. vetet forslas till etanolfabriken. Ja, då kanske etanolen i USA t o m är energinegativ, d v s det går åt mer energi än det som finns i 10 liter etanol för att tillverka 10 liter etanol. Och energivinsten i Sverige blir också väldigt blygsam. Om det nu blir någon vinst.

http://www.fof.se/tidning/2007/7/etanol-sloseri-med-resurser-och-energi-0

I artikeln ovan står det, att för att driva en svensk bil under ett år krävs årsskörden från 3,5 hektar åker. ”Om hela den svenska bilflottan drevs med etanol skulle det kräva veteåkrar som täcker nästan hela Götaland och Svealand.” Och dessutom är det ju mat som man bränner upp när man tillverkar etanol av vete. Jag kan inte se annat än att hela idén med etanol som drivmedel till bilar är direkt korkad.

Staten har infört en massa förmåner för alla som skaffar sig en etanolbil: subventioner vid köp av etanolbilen, lägre skatt, lägre förmånsvärde, gratis parkering i vissa städer, ingen biltull i Stockholm osv. Men hur kan staten ge så stort stöd åt en så uppenbart dålig idé ? Jo, någon politiker fällde de förlösande orden "Det är bra för miljön" och då upphörde, som alltid, all diskussion om förslaget.

Sett på nätet

Dagstidningen New Zeeland Herald redogör för en global opinionsundersökning där man ställdes inför följande uppgift:

”Vill ni vara vänlig att ge er ärliga åsikt om hur man finner en lösning på matbristen i resten av världen.”¨

Resultatet blev tyvärr helt misslyckat.

I Afrika visste man vad ”mat” var.

I Östeuropa visste de inte vad ”ärlig” var.

I Västeuropa kände de inte till ”brist”.

I Kina visste de inte vad ”åsikt” var.

I Mellanöstern var ordet ”lösning” obekant.

I Sydamerika visste de inte vad ”vänlig” betydde.

Och i USA hade de ingen aning om vad ”resten av världen” var.

Carin Jämtin

Det var inte bara en ny partiledare som sossarna utsåg på sin kongress i våras. Man fick även en ny partisekreterare, Carin Jämtin.

Jämtin har under de senaste åren kommit med en del förslag, som hon sedan har tagit tillbaka, ett efter ett. Men jag tycker att det märkliga var att hon överhuvudtaget kom med sina ogenomtänkta förslag i första steget. T ex inför valet 2010 när hon föreslog att man skulle inrätta en butler-tjänst för Stockholmarna:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/valet2010/article12428512.ab

Motivet var att det var svårt för t ex arbetande småbarnsföräldrar att få ihop livspusslet. Samtidigt var hon stark motståndare till RUT-avdraget. I mina ögon kan man inte vara mer inkonsekvent. Givetvis fick hon ganska snart ta tillbaka sitt förslag.

Sen kom hon med ett förslag om att ersätta en befintlig helgdag med en muslimsk sådan:

http://www.dn.se/nyheter/sverige/jamtin-vill-ha-muslimsk-helgdag

Att förslaget visade på en kultur- och historielöshet kunde man väl acceptera. Men att det i Sverige finns andra religioner än kristendom och islam, som i konsekvensens namn också borde få bestämma över de nationella helgdagarna, hade Jämtin kanske inte tänkt på. Givetvis fick hon ganska snart ta tillbaka sitt förslag.

Därefter kom Jämtin med ett förslag om att TV-sändningar från OS skulle visas i SVT. Det skulle ske genom en lagändring:

http://www.aftonbladet.se/sportbladet/sportitv/article13191999.ab

Eftersom SVT inte har de pengar som krävs för att köpa sändningsrättigheterna innebar hennes förslag helt enkelt konfiskation av privat egendom. De som betalat IOK för sändningsrättigheterna skulle helt enkelt utan ersättning lämna över sina dyra rättigheter till SVT. Givetvis fick hon ganska snart ta tillbaka sitt förslag.

Nästa klavertramp var förslaget om skoluniformer:

http://www.expressen.se/nyheter/1.2371136/skoluniform-om-carin-jamtin-far-bestamma

Jag tror att ett skoluniformsförslag i Sverige är ganska dödfött. I den svenska skolan har elever kepsar på sig under lektionerna och det är helt OK att t o m bära niqab för muslimska tjejer. Att få svenska elever att se ut som om de bodde i Nordkorea var lite väl magstarkt även för de egna anhängarna. Givetvis fick hon ganska snart ta tillbaka sitt förslag.

Ett annat världsomstörtande förslag från Jämtin var det om könsneutrala toaletter:

http://www.dn.se/debatt/stockholmsdebatt/infor-konsneutrala-toaletter-och-kommunala-hbt-boenden-for-aldre-

Ingen begrep väl egentligen syftet med förslaget vilket innebar att hon givetvis ganska snart fick ta tillbaka sitt förslag.

Varför kommer det jämtut en massa konstiga förslag från Jämtin?

Försök ...

... sätta markören (pilen) på hans näsa....

http://www.selfcontrolfreak.com/slaan.html

Poliskameror

Läste en artikel i DN om kameror i polisbilar som registrerar bilars registreringsskyltar:

http://www.dn.se/nyheter/politik/nya-kameror-okar-kontroll-pa-bilister

Bl a står det i artikeln: ”Direkt får polisen besked om de (=bilarna) är efterlysta eller stulna, har körförbud, är oförsäkrade och obeskattade men också om ägaren saknar körkort. Det här nya och supersnabba systemet, som gör att polisen kan stoppa en misstänkt innan den hinner försvinna, är på väg att införas i Sverige. Det kallas automatisk nummerskyltsavläsning och finns redan i Storbritannien, Norge, USA och är på väg i Frankrike.”

Tänk, jag tycker att det här låter bra. Men en svensk journalist måste naturligtvis avsluta artikeln med frågan: ”Kan det leda till ett utökat övervakningssamhälle?”
Jag har tidigare skrivit om övervakningskameror

( http://all-you-need-blog.blogspot.com/2010/12/overvakningskameror.html )

och på något sätt är vi svenskar annorlunda funtade än våra medmänniskor i grannländerna när det gäller övervakningskameror. Hur kan man ifrågasätta en metod att sätta fast brottslingar? I det här fallet är det ju bara brottslingarna som blir drabbade.

Håkan

Socialdemokraternas nye ledare, Håkan Juholt, är från Småland. Därför trodde jag länge att han hette Johult.

Vision

Såg ett inslag på TV-nyheterna att fackföreningar har svårt att rekrytera ungdomar. Kan det bero på att fackpamparna lever i en egen värld helt skild från ungdomarnas? T ex har Fackförbundet SKTF bytt namn till Vision. Det firade man med en fest:

http://www.dn.se/nyheter/sverige/fackforbundsfest-kostade-4-miljoner

Är det någon mer än jag som ser sambandet?

Varför får man sms-a samtidigt som man kör bil?

Det finns ett begrepp som heter ”Förbuds-Sverige”. Inte utan orsak. T ex var det till nyss nästan omöjligt att köpa Treo på en söndag. Ett annat exempel är krögaren som blev straffad för att gästerna började dansa spontant vid bardisken. Att en tomtägare fick lov att bygga ett litet skjul på sin tomt, utan att få tillstånd till detta av myndigheterna, var en stor frihetsreform. Och det var inte så många år sedan som man måste ha kommunens godkännande av färgval när man skulle måla om sitt hus.

Att förbjuda dubbdäck på vissa gator är något som svensken accepterar utan protest. Och sopsortering, hemma eller på återvinningsstationer, är upphöjt till lag. Du kan råka ut för allvarliga konsekvenser om du skulle lägga uttjänta batterier i behållaren för ”Brännbart”. Och om man inte kan uppvisa en giltig bussbiljett vid en biljettkontroll kan man få ett bötesbelopp stort som en veckoinkomst.

Svensken accepterar också olika förbud som inte behöver komma från offentliga myndigheter, utan från t ex hyresvärdar och arbetsgivare. Att röka på sin egen balkong kan ställa till problem. Likaså om man använder snus på vissa jobb.  

Men sen kan det finnas regler och förordningar som inte riktigt passar in i ”Förbuds-Sverige”. Att tillverka, hantera, sälja, köpa och inneha narkotika är ett sådant område som har stora straffvärden. Men att knarka är inte straffbart. Trots att alla begriper att när sprutan är fylld med knark förutsätter det att ett antal brott redan begåtts. Ett annat område är prostitution, som är olagligt – att köpa men inte att sälja.

Inom trafiken finns det massor av förbud. Jag har redan nämnt dubbförbudet. Men att ha parkerat efter konstens alla regler, men där den betalda parkeringstiden har gått ut med fem minuter, kan en entreprenör, som köpt rättigheterna av kommunen att i eget namn agera polis, åklagare och domare, ge dig ett bötesbelopp som kan motsvara flera dagsinkomster. Och den enda instans där du kan överklaga dina böter är just det parkeringsbolag som just gett dig böter.

Bötesbeloppet för att köra moped utan hjälm är 1 500 kronor. Samma belopp för att köra över en heldragen linje i vägbanan. Att åka i baksätet på en bil utan att använda säkerhetsbälte kostar också 1 500 kronor. Om du cyklar och ditt barn sitter i barnsadel, men utan hjälm, är det böter på 500 kronor. 500 kronor kostar det dig också om du promenerar på en väg utan att använda gångbanan, om sådan finns. Och enligt lagen kan polisen ge dig 2 000 kronor i böter om du kör i 31 km/tim på en 30-väg.

Men en sak är tillåten i Sverige. Till skillnad från så gott som alla europeiska och nordamerikanska stater får man i Sverige köra bil och samtidigt fingra på sin mobiltelefon. Du kan utan problem inte bara tala i telefonen, utan även sms-a, spela spel, läsa senaste nyheterna och i övrigt göra allt man kan göra med en mobiltelefon.

Enligt en undersökning som Trygg-Hansa har gjort svarar 40 % att de brukar sms-a när man kör bil. Nästan varannan bilist du möter är alltså mer intresserad av sin mobil än hur man uppträder i trafiken. Att inte ha ett förbud mot mobilanvändning när man kör bil rimmar dåligt med Trafiksäkerhetsverkets ”Nollvision”, men framförallt när svensken genom årtionden blivit vana vid, och även accepterat, allehanda förbud och regler.

Nästan alla riksdagspartier vill förbjuda handhållna mobiler i bilen, men Moderaterna stretar emot. Man menar att det redan finns lagar om vårdslöshet i trafiken. Ett helt obegripligt resonemang enligt mitt sätt att se, och vad jag tror de flesta svenskar egentligen tycker. I så fall behöver man inga hastighetsbegränsningar eller heldragna linjer i vägbanan heller.

Svensken är så van vid förbud att ytterligare ett gör varken från eller till. Ett förbud skulle däremot ge mobilanvändarna en vink om att det inte är OK att framföra sin bil vårdslöst, som man gör om mobilen upptar den uppmärksamhet som man borde lägga på den trafiksituation man befinner sig i. 

På en klippa ....

Konstgräsplan

Någon ansvarig i Åre kommun hade bestämt att Duved skulle få en konstgräsplan för fotboll. Nu när planen är klar, där Åre kommun satsat 3 miljoner kronor, visar det sig att planen inte håller de mått som krävs för att spela 11-mannafotboll. Gräsplanen är för liten helt enkelt. Någon ansvarig har beställt fel.

http://op.se/lanet/are/1.3870163-fotbollsplanen-i-duved-for-liten

Precis som med utsiktstornet i Piteå, som jag skrev om igår, borde det här benämnas förskingring, eller rent utav stöld, av kommunala skattemedel. Men även i det här fallet verkar den ansvarige fortfarande vara på fri fot.

Utsiktstorn

I Piteå har kommunen byggt ett utsiktstorn. Nu när tornet är färdigbyggt upptäcker man att man inte har någon utsikt från tornet. Tornet blev för litet och det enda man ser är topparna på träden i skogen runt om tornet.

http://www.pitea-tidningen.se/nyheter/senaste_nytt/artikel.aspx?ArticleId=6345691

Tornet kostade strax över 200 000 kronor. Man har alltså använt ett par hundratusen av kommunens skattemedel för att bygga något väldigt meningslöst. Det borde jämställas med förskingring, eller kanske rent utav stöld, av kommunala medel. Men den ansvarige, chefen för bygg- och miljökontoret, verkar fortfarande vara på fri fot eftersom han uttalar sig i artikeln.

Robinson

I går skrev jag om Idol. Ett annat s.k. mobbningsprogram har också haft säsongspremiär, nämligen Expedition Robinson.

Det är den fjortonde säsongen och många kanske inte minns hur debatten var första säsongen 1997. Efter första programmet blev det folkstorm och SVT, som var den kanal som sände programmet, tvingades klippa om programmet för att göra ”ö-rådets utröstningar” så snälla som möjligt. Att man röstade ut en deltagare var något oerhört på den tiden.

Nu har det blivit vardagsmat med utröstningar, och det finns massor av TV-program där man ser det som en naturlig del av programkonceptet att deltagarna försvinner en efter en.

Att man idag återigen debatterar lämpligheten att sända Robinson är rätt obegripligt. Deltagarna vet vad de ger sig in i och allt deltagande är frivilligt.

Men i år verkar det där med utröstning inte vara något problem. Deltagarna tävlar nu istället om att frivilligt lämna Robinson. Det man borde diskutera är väl hur bra produktionsbolaget har skött castingen i år.

Idol

Så har TV4 börjat sända den åttonde säsongen av programmet ”Idol”. Och som alla tidigare år börjar debatten om lämpligheten med s.k. ”mobbnings-TV”. I år finns det tydligen två nya jurymedlemmar som inte skräder orden, utan säger vad man tycker.

Mina egna funderingar kring detta debattfenomen är att det inte kan vara okänt vad Idol går ut på. Det kan heller inte vara nytt att det finns en jury som ska komma med omdömen om ens insats. Dessutom är det helt frivilligt att ställa upp och visa omvärlden hur man är som sångare.

Om nu någon i juryn säger att den förhoppningsfulle tonåringen är tondöv, och har en sångröst som Mrs Miller, så kanske det ligger något i det. Om tonåringen inte kan förstå kritiken handlar det antagligen om att han/hon har för stort självförtroende och alldeles för lite självinsikt. Då är det väl bra att någon försöker ge ”artisten” en mer balanserad självkänsla.

Sen kan man fråga sig hur ”artistens” omgivning har agerat. Finns det ingen som kan vara ärlig och säga att chanserna för en framtida sångkarriär är lika stora som den chans en isbit har i helvetet? Eller är ”artistens” omgivning lika tondöv?

SL:s biljettsystem

När jag flyttade till Stockholm för över trettio år sedan förvånades jag över lokaltrafikens biljettsystem. Man hade papperslappar eller –remsor som man manuellt stämplade. Rena stenåldern tyckte jag då. Och det tycker jag fortfarande.

Nu har SL sedan något år introducerat sitt Accesskort som kan laddas för olika tidsperioder. Ett system som finns i de flesta städer, framförallt utomlands. Och har funnits länge.

SL har också ett rabattsystem för de som reser mycket, men där resorna infaller då och då, vilket gör att ett SL:s Accesskort inte är lämpligt. Men detta rabattsystem är baserat på förköpsbiljetter i form av en pappersremsa – som ska stämplas manuellt. Inte mycket har alltså hänt på trettio år.  

Men vad händer då om den som ska stämpla har tagit kompledigt? Ja tidigare fanns det en skylt i fönstret, där spärrvakten skulle ha suttit, som sade ungefär: ”Kom ihåg vilken tid du gick genom denna stations spärr om det skulle bli en biljettkontroll.” Denna skylt har nu ersatts av en med en uppmaning att ”skaffa biljett”. Men man har ju en biljett i form av sin förköpsremsa. Det man saknar är någon som stämplar.

I Göteborg har resenärerna själva skött stämplingen genom att det finns stämpelapparater på bussar och spårvagnar. Något liknande kan man väl tänka sig att ha i Stockholm också tycker man. I synnerhet när det krävs stämpel, men där det inte finns någon person som kan stämpla.

Dessutom har man genom åren blivit så van vid att spärrvakter saknas och har ersatts av skyltar, att man inte varje gång läser vad som står på skylten. Man har ju råkat ut för detta ”hundra gånger” tidigare. Att skyltens innehåll har förändrats är det nog många som inte har observerat. Jag skulle tro att när de flesta som läste följande artikel i Svenska Dagbladet blev ordentligt förvånade. Det blev i alla fall jag:

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/stamplad-som-tjuvakare_6441460.svd

Om man läser på SL:s hemsida så står det att man håller på att titta på hur man ska lösa problematiken med förköpsremsor. Det har man gjort i över trettio år nu.

 …..

Sent igår meddelade man att man återgår till den gamla rutinen och låter resenären slippa böter när spärrvakten har tagit ledigt. Denna rutin ska gälla till dess man löst förköpsmöjligheten via Accesskortet. Vilket ska bli möjligt ”om ett halvår eller ett år” som SL:s representant uttrycker det. Snälla SL: Det är 2011 nu - att stämpla papperslappar gjorde man förr i tiden, innan IT var uppfunnet.

Välkommen september!

Så är vi då inne i september och dags att återuppta bloggandet. I och för sig kan man tänka sig att det idag den 5 september istället är den 36:e augusti. Men jag tror inte att hösten låter sig luras så lätt.


Det finns en hel del aktuella händelser som sticker ut lite mer. Den här bloggen har ju som motto att den finns till för mig, för att jag ska kunna skriva av mig när jag upptäcker något som jag tycker bör kommenteras. Så nu ska jag lusläsa tidningar, följa nyhetsprogram på radio och TV. Brist på ämnen kommer jag inte att ha.


Fortsättning följer i morgon.

Sett på nätet

Hade tänkt att börja blogga igen - med början i september. Men det hindrar ju inte mig att börja lite grann så där - då och då - före september.

Min favvo-bloggerska Fotbollsfrun ( http://blogg.aftonbladet.se/7148/ ) hade ett kul inlägg, som hon i sin tur hade hittat på nätet:

"Flicka avslängd för att hon inte kunde uppvisa biljett? Ironiskt med tanke på alla som haft biljett när SJ inte kunnat uppvisa något tåg"

Stockholmarens "landet"

Som inflyttad till Stockholm förvånas man över stockholmarnas inställning till världen utanför tullarna. Samtidigt som stockholmaren väl känner till varenda gatsten där han växte upp, och varenda gata i ”sin” stadsdel, är han förvånansvärt okunnig om geografiska områden som det egentligen hör till allmänbildning att känna till. Ibland undrar man om stockholmaren var sjuk när man hade geografi i skolan. Att bunta ihop Skåne, Småland och Blekinge är något som vi som kommer från södra Sverige har vant oss vid. Och det är också tveksamt om han vet att Halland är ett eget landskap. Och om man ska raljera så är hans inställning till allt norr om Uppsala lika med Norrland. Och Göteborg är något skumt som han ogärna talar om.

Det är kanske denna inställning till det man kallar Landsorten som gör att när man talar om sina sommarstugors läge så är det ”Landet” som gäller. En konversation som förekommer på de flesta arbetsplatser på fredagslunchen kan vara i stil med: ”Ska du göra något i helgen?” ”Ja, vi ska till landet.” ”Samma här.” Slut på konversationen. Jag har aldrig hört den naturliga följdfrågan: ”Och var ligger ditt land?” Antagligen är det för stockholmaren helt ointressant var ”landet” ligger, och att ”landet” kan tänkas ha ett namn verkar vara än mer ointressant.

Jag har ofta funderat på de bakomliggande orsakerna till denna i mitt tycke inskränkta inställning till världen utanför tullarna. Kan det vara så att man tror att Stockholm är, om inte Europas så i alla fall, Sveriges centrum? Men Stockholm har bara nära till Gävle, Helsingfors, Tallinn och S:t Petersburg. Det finns ju andra städer i Sverige som rent geografiskt ligger närmare Europa. Kan det vara så att om man bor i en avkrok blir man också lite inskränkt?

Tatueringar

Jag tillhör en generation som alltid betraktat tatueringar som ett klassmärke för de som befinner sig utanför samhället. ”De” som tillhör socialgrupp 4 och 5 - om man överhuvudtaget kan tala om socialgruppstillhörighet för dessa personer: kåkfarare, luffare, prostituerade och sjömän. Men dessa grupper har sedan något decennium utökats med t ex hårdrockare, stamkrigare, Black Army-medlemmar, marinkårssoldater, David Beckham och Lisbeth Salander.

Nu på sommaren när dunjackor och andra klädespersedlar åker av har en vanlig outfit blivit halvnakenhet. Och då syns tatueringar. Det är uppenbart att gruppen som ”gaddar” sig har utökats betydligt. Helt vanliga samhällsmedborgare syns ny visa upp sig med tatueringar på alla tänkbara (och ibland otänkbara) platser på sina kroppar.

Varför har vi på några få år gått från ett tillstånd där grupperna med tydligt utanförskap har kompletterats med helt vanliga medel-svenssöner, helt normala människor, som nu täcker nu sina kroppar med mer eller mindre genomtänkta motiv? Och de är ju så många. Att ange en tatuering som signalement är inte längre användbart.

Svaret på varför tatueringarna har ökat är att det har blivit en trend. Vilken paradox! Definitionen på trend är något som tillfälligt är populärt men som efter en tid har ett slut. Men en tatuering är ju permanent. Vad kommer att ske med alla som illustrerat sig, när vi får nya trender? Det är inte helt otänkbart att om några år kommer tatueringar att vara det mest otrendiga som finns.

Det är uppenbart att tatueringsborttagare kommer att bli framtidsyrket.

Journalistik

Även om det här inlägget också handlar om Bilprovningen är syftet med det mer att visa hur riktig dålig journalistik ser ut.

I måndags hade Dagens Nyheter en artikel om köerna till Bilprovningen. Genom de långa köerna riskerar många bilförare att få körförbud på sina bilar. Ledningen på Bilprovningen har vidtagit massor av åtgärder för att minska köerna (DN tar i artikeln åt sig äran att man var de, som tidigare i år, uppmärksammade köproblemet.)

I sann kvällstidningsanda har man sedan på samma sida en artikel om en bilägare som blivit drabbad av Bilprovningens problem. http://www.dn.se/ekonomi/erik-wadin-hann-inte-besikta-i-tid . Artikeln handlar om Erik som nu har fått körförbud på sin bil. Men när man sen läser artikeln blir man bara konfunderad. Så här har Erik blivit ”drabbad”:

”Innan jag fick körförbud hade jag verkligen försökt få en besiktningstid. Men jag fick bara tider när jag inte kunde på grund av jobbet, och på platser långt ifrån där jag bor och där jag jobbar, som Strängnäs och Södertälje och platser norr om Stockholm, berättar han.”

Jag tror att de flesta begriper att Bilprovningen inte kan ha sina anläggningar i innerstan. ”…norr om Stockholm” är kanske inte aktuellt för en Söderbo, men Södertälje är ju bara någon mil från Södermalm. Så en bilfärd på ett par mil var för långt för Erik.  

”Först fick han hem en besiktningstid med posten, en kallelse till Högdalens besiktningsstation. Men det gick inte för det var vid 14-tiden då han hade ett viktigt möte på jobbet. Så han fick avboka den tiden och börja söka ny tid.”
Uppenbarligen prioriterar han sitt jobb mer än sin bil.

”Jag fick en tid i Strängnäs och kände mig tvungen att ta den. Men efter ett tag insåg jag att jag aldrig kommer att orka åka till Strängnäs för att besiktiga bilen. Så fick jag en morgontid i Södertälje, men det var samma sak där.”
Man kan ju undra om Erik överhuvudtaget ska ha bil när han inte orkar åka till Strängnäs – eller Södertälje. Många människor pendlar dagligen mellan dessa två städer och sina arbeten någonstans i Stockholm, och de orkar tydligen.

Sen kommer artikelns bästa passus:
”Tidigare fanns det visserligen ett par tider, det ska jag inte sticka under stol med, om man ville besiktiga på helgen och sent på kvällen. Jag tänkte göra det på en helg, men så dök något annat upp. Det var helt enkelt av bekvämlighetsskäl, säger Erik Wadin.”
Det är inte bara arbetet som Erik prioriterar utan även ”något annat” också. Att använda begreppet ”något annat” tyder på någon privat sak som fallit ur minnet.

Artikeln handlar alltså inte om effekterna av Bilprovningens köer, utan om en person som prioriterar allt annat förutom de åtaganden han har genom sitt bilägande.

Nu kommer jag också på varför jag slutade mitt abonnemang på DN för några år sedan. Likväl som man inte behöver vara den skarpaste kniven i lådan för att äga en bil behöver man inte vara en seriös journalist bara för att man jobbar på DN.